Studiebesök hos ABB
Jag känner mig helt slut både i kroppen och huvudet.
Under en såndär okristligt tidigt morgontimme väckte min väckarklocka mig. Hundarna sov ännu djupt och var inte alls sådär fyllda av liv och glöd som de annars brukar vara precis innan vi tagit oss ut på morgon promenaden.
Klockan var nu innan 06. Mitt huvud var nog inte alls med utan jobbade bara på vana och rutin. På något vis tog vi oss ut alla tre, på alla tio ben.
Morgonen låg som ett mörker över Jokkmokk. Rasmus var påpälsad med overall och reflexväst och Esther som numera är ganak fluffig fick nöja sig med en reflexväst. Deras matte var inte sämre som även hon hade en reflex hängande på höger sida av jackan.
För om jag inte minns helt fel så ska man ha reflexer på höger sida eftersom man går på vänster. Tror faktiskt det var på förskolan som jag blev introducerad i den kunskapen. Då vi alla gjorde sånna där garnbollar, om ni minns. Man hade två runda kartonbitar med ett hål rakt igenom där man trädde en garntråd runt, runt. Tills dess att hålet inte fanns mer. Man knöt ihop och klippte därefter upp mellan kartonbitarna.
Vipps hade man en garnbolla^^
För om jag inte minns helt fel så ska man ha reflexer på höger sida eftersom man går på vänster. Tror faktiskt det var på förskolan som jag blev introducerad i den kunskapen. Då vi alla gjorde sånna där garnbollar, om ni minns. Man hade två runda kartonbitar med ett hål rakt igenom där man trädde en garntråd runt, runt. Tills dess att hålet inte fanns mer. Man knöt ihop och klippte därefter upp mellan kartonbitarna.
Vipps hade man en garnbolla^^
Vilken utsvävning.
Hur som jag och afghanerna tog oss runt Tallvatis. Esther sträckte på benen och Rasmus pinkade in vart enda träd i hela skogen(varför skaffade man hanhund?).
Vi startade denna dag i denna okristligt tidiga timme eftersom dagen skulle spenderas i Luleå, på ABB.
Vi fick träffa en framtida arbetsgivare och enligt mig så verkar det vara ett intressant jobb. Bland annat så servade man elmotorer och transformatorer. Tycker det är faschierande då man står brevid en elmotor som är metern högre än mig själv. Att vi kanske kommer få plocka isär dem i våra arbeten. Att vi kommer kunna sånthär som idag känns som en främmande djungel.
Vi fick träffa en framtida arbetsgivare och enligt mig så verkar det vara ett intressant jobb. Bland annat så servade man elmotorer och transformatorer. Tycker det är faschierande då man står brevid en elmotor som är metern högre än mig själv. Att vi kanske kommer få plocka isär dem i våra arbeten. Att vi kommer kunna sånthär som idag känns som en främmande djungel.
För elva år sedan fick jag skriva ett brev. "Var tror du att du är om tio år" Jag hade aldrig kunnat gissa på att jag skulle ha blivit invigd i en värld som jag vid den åldern knappt visste fanns. Att jag skulle få för mig att jag och maskiner ska bli ett team. Märkligt vart livet kan ta en.
Känner mig faktiskt mer eller minddre stolt över mig själv. Även fast jag än så länge inte har börjat slåss ute på arbetsmarknaden. Men som en vän sa. Jag har ivf en utbildning som är högre än den gymnasiella och det kommer ingen kunna ta ifrån mig!
Efter en lång dag i Luleå så fortsatte dagens anda trots den trötta kroppen med några tappra försök till tentaplugg. Nu 21:30 slog jag äntligen igen boken. Klokare tror jag inte att jag blev. Men omöligt dummare.
Efter en lång dag i Luleå så fortsatte dagens anda trots den trötta kroppen med några tappra försök till tentaplugg. Nu 21:30 slog jag äntligen igen boken. Klokare tror jag inte att jag blev. Men omöligt dummare.
Kommentarer
Trackback
