Sokkerflikkan

Att inte skriva om..

 

Det har varit stängda dörrar här en tid. Innanför har det inte hänt mycket, mer som ingenting. Dörrarna har bara varit svåra att öppna eftersom jag inte har bestämt om jag vill fortsätta skriva, berätta om vardagen i sin enkelhet. Den senaste tiden har jag känt att jag vill vara lite anonym. Fokusera på annat. Jag vet fortfarande inte om jag vill ge inblickar i vår resa. Det känns mer som att detta är något vi gör tillsammans. Något vi vill ha för oss själva och inte dela med världen. Egentligen vet jag inte varför den känslan känns så stark. Men tills vidare går jag på magkänslan.

 

Inom en snar framtid blir tre fyra, halvtid är passerad sen en tid tillbaka. En liten har äntligen valt att komma till världen. V blir storasyster, familjen växer och egentligen går det inte att beskriva hur det känns. Att vi kommit oss förbi en milstolpe. Att bäbisen är friskförklarad från allt man kan bedömma i nuläget. Det har sakta sjunkit in att det faktiskt med största sannorlikhet kommer gå vägen denna gång. Att den sparkande vildingen där inne snart är hos oss på riktigt. Det är en övermäktig känslan som både gör mig orolig, lycklig och förväntansfull. Det är nämlien något alldeles speciellt det vi går igenom tillsammans. Något ingen kan begripa om man inte varit där själv. 

 

 

Tre blir fyra. Familjen blir stor på kort tid.

 

Ta hand om er!

Å vad glad jag blir! Som jag längtat och väntat på just detta inlägg. Grattis! Hur har du mått? Hur har det gått att pendla till Skellefteå osv? Förstår att första tiden, med all oro inför rul, måste ha varit otroligt tuffa. Kram!

Vad glad jag blir att läsa detta! Och att bloggen är öppen igen, blev lite besviken när jag skulle in på din blogg och den var låst... Men jag förstår ändå på nåt vis. Är iallafall jätteglad för eran skull och önskar er all lycka!!

Tusen Grattis till er! Hoppas du fortsätter,även om det blir i mindre skala...Grattis igen!

Å grattis!! Vad glad jag blir för er skull!!