6 juni 2007 - Jag saknar dig!
För precis sex år sedan stannade min och så många andras värld upp. Vi blev slagna av verkligheten. Påminna om hur orättvist det är att leva.
För sex år sedan vaknade jag och Christopher upp till min värsta morgon någonsin!
Idag eller rättare sagt, igår hade det gått sex år. Under de första två åren tror jag att jag bara levde under en konstig känsla av förnekelse. Hur ska man någonsin kunna acceptera att någon så fantastisk som du aldrig fick gå klart skolan. Att du aldrig fick uppleva det vuxna livet. Du har missat så otroligt mycket, du fattas mig och så många andra!
Igår besökte jag platsen som är vald till din. Platsen vi alla som älskar och saknar dig kan besöka. Det har alltid känts lika tungt, lika obekvämt. Det kommer aldrig finnas en rättvisa i att du är borta. Ett ljus brinner för dig, jag kramade Christophers hand strök den andra över stenen som står rest i ditt namn. Jag tittar upp och möter andra, andra som kommit för att hedra ditt minne. Minnas allt det underbara som det innebar att vara du. Tårarna letade sig fram. Det kommer alltid kännas svårt. Du kommer alltid vara saknad älskade vän, alltid!
Du var min barndomsförälskelse. Vi bytte ringar och kärlekslöften. Du fick ett blått hjärta med texten I love U, min var grön. Vi byggde kojor, lekte katt och hund. Plumsade i snö och cyklade som vettvillingar.
Livet har gått vidare utan dig min vän. Men jag saknar dig!
