Det här med valp
Afghanvalpar är nog det mest bedårande, åtminstone enligt mig. Så otroligt charmerande, clowner ut i klorna och tillbaka till nosen. Jag är verkligen nöjd med två afghaner. Verkligen. Men jag kan ändå inte låta bli att kika mig omkring bland valpar. Små, små afghaner med så otroligt kloka ögon. Det är svårt att inte förälska sig. Jag menar vem skulle säga nej till en mjuk valpmage, tidig morgonpink, mys och bus i mängder och få tillfället att forma en ny individ till det man hoppas på. Trots det faktum att jag inte ska ha en till afghan så har jag kärat ner mig totalt. Man ska inte kika på valpar, så är det bara. Iaf inte om man inte har som mål att bli valpägare. Nu ska jag sova, drömma om afghanvalpar och hoppas min hjärna vaknar med mer vett imorgon. Bjuder på en bild av Esther vid inte alls speciellt många vckor gammal.
Godnatt mina läsare!
Mysigt med de små.. Men de blir ju större och det gäller ju att ha plats och tid för fler individer också...
