Va är det som händer
Nu ska vi ta oss igenom den kommande veckan sen blicka framåt och hoppas att vi klarar av detta tillsammans.
Barnmoskan sa att allt såg jätte fint ut. Det var en frisk liten flicka som spratlade runt där inne. Men att hon kunde ana en liten avvikelse i ventriklarna i hjärnan. Men att dom ändå låg inom det normala. För säkerhets skull bokades en ny tid med en läkare in på fredagen den 24/8 för att kontrolera avvikelsen.
På fredagen konstaterade läkaren att avvikelsen på ventriklarna inte var något att oroa sig över. Men hon kunde se en grav förändning av lillhjärnan.
Våran flicka har en cysta i lilhjärnan som växer fån botten och uppåt. Så med tiden delar den hela lillhjärnan i två halvor. Just nu hänger det bara ihop i toppen.
Kromosomerna är helt normala, förklaringen vi har fått är bara en obeskrivlig otur. Det finns ingen förklaring till varför vi drabbats.
Dandy Walker, barn föds väldigt sällan med denna muationen. Så sällan att det inte finns någon tillförlitlig forskning. Graviditeterna avslutas eller så dör barnet i magen. I vissa fal föds dom levande och då får man se med tiden vilka handikap som utvecklas. Det kan vara allt från rörelsstörningar, balansstörningar och mental påverkan. Vissa klarar inte av att äta, andas eller att gå.
Men medan barnet ligger i magen kan man inte avgöra hur gravt handikap som kommer utvecklas.
Våran flicka ligger i den sämre zonen eftersom man kunde upptäcka cystan redan nu och eftersom den efter 20 veckor nästan har delat hela lillhjärnan.
I magen lever hon i den perfekta tillvaron, hon är tyngdlös och kan röra sig obehindrat trots eve handikap.
Vi var tillbaka på sjukhuset tisdagen den 28/8 för att träffa en genetiker som forskade inom sjukdommen och ännu en läkare för ytterligare ultraljud. Läget var oförändrat och genetikern kunde inte ge någon tillförlitlig information pga utgångsläget.
Den 29/8 gjorde vi en magnetröntgen för att få det bekräftat av någon annan undersökningsmetod.
Dessa bilder visade en tydllig Dandy Walker och lite vida ventriklar.
Den 30/8 träfade vi en kurator, skrev på papperna till socialstyrelsen för att avbryta graviditeten.
Idag, 31/8 fick vi ett ja från socialstyrelsen att avbryta graviditeten pga grav missbildning.
Men vi tänker vara starka och ta oss igenom detta.
Idag vill jag bara få tiden att gå. Så allt kan få gå över!
Ingen av oss kan säga att vi gör rätt. Egentligen vill jag fortsätta i hopp om att alla har sett fel. Men jag tror vi måste vara realistiska. Hon är väldigt sjuk och vad hon har för liv att vänta är väldigt ovist.
Jag hoppas vi gör rätt, men vi kommer nog alltid undra hur det skulle bli om vi fattar ett annorlunda beslut.
Det finns inga rätta beslut
Meningen som startade inlägget håller jag hårt fast vid. Alla barn är underbara, även de speciella. Men alla önskar sina barn att vara friska och att kunna leva. Att ta hand om ett handikappat barn är inget jag är rädd för, absolut inget jag önskar men jag skulle lägga ner hela min själ i uppgiften. Jag skulle älska det precis lika mycket som ett friskt barn.
Men om den är så sjukt att det kanske inte överlever de första 40 veckorna i magen. Är den så sjuk att den avlider vid förlossningen. Eller att den överlever men lever i en icke livsduglig kropp.
Självklart finns det underverk, men sannorlikheten är så obeskrivligt liten. Nästan obefintlig.
Men den finns och därmed finns en möjlighet att ändå födas med en avvikelse som ger ett livsdugligt liv.
Ingen kan säga vad som är rätt.
Det finns nämligen inga rätta beslut. Beslutet finns inom oss.
Kan man verkligen säga att hon är sjuk då.
Hon är nämlligen den mest perfekta lilla människa jag vet av!
Känslokalla människor!
Då livet står still
Tårarna kommer okontrollerat.
Vardagen rullar på och vi försöker hålla modet uppe. Vi sover, vi kliver upp, frukost, middag, promenader med hundarna. Vi handlar och gör dagens måsten.
Livet rullar på fast det står still.
Då det är som jobbigast blir jag bara tyst. Kryper upp vid Christopher och bara gråter. Det finns ingen tröst att ge.
Ingen har någonsin sagt att livet är rättvist. Men någonstans måste det ta slut också.
Godmorgon bloggen
Efter tredje natten i rad med dålig sömn startar jag nu denna fullspäckade dag.
Jag lämnar en uppdatering senare i em om hur allt har gått.
Hoppas ni har fredagskänslan och har en härlig helg framför er!
Godnatt allihop
Jag hoppas ni alla har haft en skön torsdag. Här hemma har jag och mannen tagit oss en tidig kväll för att ladda inför morgondagen.
Kl nio imorgon har jag en träff med sjukgymnasten, vi ska se om det har skett några framsteg och prata om tisdagens tid hos ortopeden.
Efter detta blir det raka spåret ned till försäkringskassan. Inte ett så motiverande besökmål men det måste göras. Sen fram till 14 kommer jag nog fördriva en del tid nere på stan. Är obeskrivligt sugen på att förnya lite i garderoben samtidigt som det känns onödigt.
Kl 14 har jag och Christopher ett möte och sen kl 16 ska jag äntligen få skatboet på mitt huvud klippt!
Blir nog en dag fylld med fart och förhoppningsvis possetiva besked!
Godnatt bloggen!!
Dagens goda gärning
Långt nere i berget där inget solljus tar sig ned. Där syret måste pumpas ned via ventilationen. Där man går i sprängda gångar i berget där vattnet droppar efter väggarna.
Långt där nere vid intagsluckorna hoppade en stor groda runt. Jag tog med den lilla vännen upp till marknivån och släppte ut den i det fuktiga gröna gräset.
Jag vill tro att jag gjorde dagens goda gärning.
Vi firade
Även fast könet är ganska säkert så fortsätter vi med könsneutrala färger.




Den stora RUL dagen
Jag stälde motfrågan om han vill veta.
JAAAA! fick jag som svar.
Jag hade egentligen varit inställd på att inte veta, men nu blev det inte så.

Det var nästan så att jag ville gråta, det blev inte mer verkligt. Men det är verkligen en liten, liten mini människa där inne.
Vårat hjärta!

Det är ett party i min mage
Det buffas och bökas och det går vågor på magen.
Slängde ihop tre jämföra bilder. Längst upp tv är runt v 10 då jag mest såg tjock och svullen ut. Sörjde vid det laget att mina magrutor och höftbenen var försvunna. Th är runt v 14 och bilden längst ner är från idag, v 19.
Tycker magen bara har sprungit iväg sista veckan :)
Sömnlös
Somnade sent, sovit som en kratta och vaknade en bra bit innan sju.
Undra om det är nerverna..
Om tre timmar är det tid för RUL, önska oss lycka till!
Vårat hjärta har buffat runt som en tok på morgonen, kanske den också känner att detta är en stor dag!
Pannkakafrossa
Efter att ha våldpressat tunnpannkakor med grädde och hjortronsylt ligger jag nu i pannkaks koma.
En älgstek senare



Förresten
Älgstek
Men det går inte att göra så mycket åt, att jobba hade inte fungerat då jag knappt kan andas och trycket i huvudet inte vill ge med sig.
Men imorgon, då jäklar ska jag vara frisk som en nötkärna och skaka(nervös) som ett asplöv.
För imorgon ska vi på RUL!!
Och om någon vet av en hundtrimmer till en billig peng så är jag intresserad!

Ett tillfälligt inlägg med tankar och känslor
Jag har under alla dessa månader som minst sagt har bjudit på en bergochdal bana ändå hoppats på att dom ska hitta en fungerande familjesistuation för alla parter. Men för att något sådant ska vara möjligt krävs det enligt mig att båda parterna sammarbetar och faktiskt tänker på var och ens behov och önskamål. En relation kommer aldrig fungera om man bara ska tänka på ena parten och vara extra mån om att just denna ska få allt som den ber om för att må bra. Man orkar inte hur länge som helst, det har jag både sett och hört. Tillslut är man så avtrubbad så man inte orkar säga något eftersom den andra nästan aldrig tycker eller låter ens önskemål gå i uppfyllelse. Blir arg och klagar över vilken dålig förälder man är, som inte finns på plats för sitt barn.
Jag har varit förbannad på folk som har släppt iväg kommentarer, vänner till den berörda som har haft behov utav att försvara. Mina vänner har minst sagt inte sagt ett ord eller annat till henne och det är jag oerhört glad för, jag känner mig stolt över mina vänner.
Bihålor
Nu sitter jag i sängen, nyser om vart annat och har ett extremt tryck över bihålorna.
Vecka 19
Men jag tog bilder från vecka 18, har inte hunnit med vecka 19 bilderna ännu. Men hoppas en försenad vecka 18 bild fungerar ändå.


Barnvagn
Vi äger nu en brun emmaljunga. Eftersom vi båda anser att priserna på nya barnvagnar är helt galet överbetalda så har vi spanat efter begangnade vagnar.




Jag, Christopher och Magen!!
Pengfors kraftverk
De första små rörelserna på film
Sparkarna var inte speciellt tydliga för blotta ögat men de kändes destå mer.
Om ni kollar till vänster i bild om naveln så kan man se två rörelser. Den första i s 28 och den andra i s 34.
Det är inte stora rörelser men man kan se dem.
Vårat hjärta gör sig allt mer påmind om att h*n faktiskt finns. Buffar runt som en tok på mornarna och ibland om kvällen då vi går oh lägger oss. Om nätterna ligger jag för det mesta med en hand om magen och känner rörelserna. Christopher har försökt känna men än så länge verkar det lilla livet baar visa sina rörelser för mig.
Vilka krafter
Att spilla vatten är aldrig optimalt. Varken om ett vattenglas åker i golvet eller då vattenmagasinen blir fyllda så maskinerna inte hinner ta reda på allt. Då måste vi spilla för att hålla vattendomarna. Igår spilldes det obeskrivliga mängder kubik. Bilderna nedan visar hur älvfåran såg ut innan spillet och under. Endast en av tre luckor var öppna. Att öppna alla tre luckor i fullt läge händer i princip aldrig, men om det skulle ske vill vi nog inte ens veta mängden vatten som skulle fylla älvfåran.
Då rullar vi igång igen
Hjärtljud
Krypande fästingar och god mat

Som tur är så har jag utvecklat en oslagbar taktik för att avlägsna fästingar från div olika djurslag. Grävde runt lite bland hundprylarna och vips så var han fästingfri.

I lördags blev vi bjuda på grillmiddag hemma hos A och P. Det blev en mycket trevlig kväll med mat och dryck. En del spel och allmänt prat. Men innan middagen så spenderade vi större delen av dagen i tvärålund hemma hos Christophers föräldrar. Skruvade lite i en av volvosarna och gav även opeln lite kärlek. Ska dock ta en ordentlig genomgång av den lilla bilen innan vi ska rulla upp mot Jokken tillsammans.
Vila
Jag och Rasmus delar på sängen. Nu har vi vilat en stund så det börjar bli hög tid att kliva upp och ta tag i fredagsfixet. Imorse jobbade jag sista betalda arbetsdagen. På måndag drar de fem resterande veckornas praktik igång på stornorrforsen.
Gravidfika
Jag börjar dagens inlägg med dagens outfit och en mage som blir allt svårare att hitta kläder till. Idag är jag i V 17(16+3).


Bilder från helgen
Så istället för det så bjuder jag på lite bilder från helgens bröllop.







Godnatt
Efter en regnig tisdag med många cykel och promenad turer i regnet ska jag nu avsluta dagen med en dusch. Kan även berätta att det börjar bli lite, lite mer liv i magen. Buffar och rörelser av och till. Känns väldigt roligt att känna att det lilla livet är stark och sprallig redan nu. Jag hoppas ni alla har haft en härlig tisdag. Imorgon är det mitten av veckan igen och därmed snart helg!
Det kom med gott besked
Idag kom lönebeskedet. Äntligen är våra löner i fas! Sommaren har onekligen varit lite knakig men nu är det påväg i rätt riktning. Nu blir det att lägga undan allt som går så vi är redo i januari!! Är väl egentligen inte jätte orolig för ekonomin framöver. Men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte grubblar och försöker pussla allt som bara går. Det löser sig alltid, men självklart hade det varit lättare om jag var en arbetande människa istället för student. Men bevisligen kan livet ta oväntade vändningar. Men lika glad är vi för det!
Cykeltur
Jag har sagt hela sommaren att jag ska börja cykla, men bilen har nästan skrikigt efter mig. Så jag har inte haft något val. Jag har varit tvungen att ta bilen, eller hur nu det där var. Men sen mitten av förra veckan har jag faktiskt cyklat till jobbet. Det är onekligen ganska skönt och avkopplande. Idag öser regnet ner men det har inte hindrat min och cykelns framfart! Vi har svischat fram som ett oslagbart team genom nydalahöjd till ersboda. Men sen i em ska jag nog vila på soffan. För att vara ett team med en cykel kan om inte annat ta ut orken, speciellt i regnväder.
Vecka 17
Veckans bild. Den svullna magen har äntligen försvunnit.
Vecka 17
Idag går vi in i vecka 17. Tiden har verkligen sprungit iväg, känns inte alls längesedan jag var i v 12. Om två veckor har vi tid för RUL vilket ska bli spännande, men även oerhört nervöst. Detta är även min sista jobbvecka. Sen drar en fem veckors praktik igång och en höst som förmodligen kommer gå förbi utan arten märks av. Nu ska jag fortsätta mitt jobbande. Hoppas ni alla får en bra start på veckan!
Växer så det knakar
Det är inte bara magen som har vuxit hejvilt i veckan. Utan brösten som redan blivit större verkar det inte finnas något stopp för. Dom växte ganska snabbt under gravid veckorna 3-9 sen så stannade det av. Vilket jag tyckte var ganska skönt. Jag har redan stora bröst sen innan och efter dessa veckor kunde jag fortfarande få in dem i bh:arna med lite justeringar. Nu passar ingenting förutom de riktigt gamla som har varit så urtvättade så de blivit förstora. Det är nog bara att inse att jag åtminstone måste köpa en eller två nya. Innan de otroligt vackra amningsbharna ska pryda min kropp. Men jag har lovat mig själv att jag ska njuta av den här tiden, för hur man kommer se ut efter en förlossning och amning är fortfarande osett.
Bröllopsbild
Tyvärr blev det inga bra bilder tagna med min telefon igår. Men jag kan bjuda på dessa iaf.
Bröllop
Det är något med bröllop och kyrkor. Jag blir rörd och gråter lätt. Det är vackert och mer speciellt än vad jag förut har känt! Igår gifte sig ett par vänner till oss. Det var en väldigt fin sermoni. God mat till middag och en härlig fest på kvällen. Detta blev det fjärde bröllopet jag och Christopher har gått på tillsammans. Detta blev det allra första där vi faktiskt dansade. Min karl har varit lite rädd för dansgolvet och jag måste nog erkänna att det har varit lika för mig. Därför blev jag extra förvånad då han frågade om jag ville dansa. Det var kul, mysigt och underbart och verkligen något vi ska fortsätta med!! Det mindre roliga med denna dag var att en av mina systrar nu är inlagd på akuten. Andra gången på en vecka. Vi ska hoppas allt går bra!!
Godmorgon
Om lite mindre än en timme ringer väckaren. Och om ca tre timmar ska vi vara påväg till Skellefteå. Tanken slog mig nu på morgonen att jag har bara en jobbvecka kvar innan skolan drar igång. Det känns väldigt motigt, att behöva plugga igen, skriva ett examensarbete och måsta köra bilen 40 mil norrut. Jag har verkligen, VERKLIGEN inte saknat Jokkmokk. Jag vill bara vara hemma, speciellt nu då det känns som att Christopher kommer missa en del med magen. Som tur är så har jag kvar fem veckors praktik här på hemmaplan innan bilen styr norrut. Men fem veckor på en praktik som var fullkomligt värdelös känns inte heller så motiverande! Men jag ska se det som så att det är fem extra veckor hemma. Tiden kommer antagligen rusa förbi. Rätt som det är kommer terminen vara över och jullovet börjar. Jag hoppas verkligen att vi ska få läsa några intressanta kurser nu i höst. Jag ser inte framemot generator och turbin fördjupning. Där krävs det bara massa räknekunskaper, vilket inte är min starka sida. Man kan iaf hoppas på att vi ska få uppleva några kurser som är i klass med kraftsystem kursen. Då skulle det bli intressant. Nog med morgonordbajsningen, nu snusa på min man tills väckaren ringer.
Fredakväll
Den lilla i magen ger små livstecken av och till. Det bubblar till och jag får en liten buff. Om jag ligger och stirrar på magen tillräkligt länge så kan jag om jag har tur hinna se buffarna. Men dom är små, mycket små. Men ganska otroligt att jag redan känner av dem. Hade räknat med att det skulle dröja mycket längre.
Otroligt
Det första jag gjorde igår efter att ha hört hjärtslagen var att ringa Christopher och halvt kasta ur mig att den lever, den lever!! Christopher svara lugnt och säger att det visste jag redan. Då han kom hem från jobbet rusade jag fram, gav honom en kram och sa att den lever verkligen. Jag fick tillbaka världens leende, en puss och en kram och orden. Det förstod jag redan älskling. Jag blev alldeles varm inombords, jag har verkligen världens bästa karl och snart har vi världens finaste lilla knodd hos oss!
Hjärtslag
Idag blev första gången jag fick höra smulans hjärtslag. Så jämnt och fint. Det är verkligen ett litet liv där inne <3 http://www.gravidbloggar.se/
GRATTIS RASMUS
Och alla andra caravan cool color afghaner runt om i världen! Det är svårt att greppa att det är fyra år sedan han knappt var större än en iller. Att det är fyra år sedan vi bilade ner 120 mil till Norge för att hämta hem den mest speciella hund jag känner. Men nu i efterhand var resan värd allt. Vi har en fantastisk individ som verkligen har fastnat i våra hjärtan. Han är min bäbis, christophers gose gris och min mammas älskling! Ja det finns nog ingen annan än min mamma som Rasmus älskar så högt! Undra om det kan vara all mat som snabbt sticks åt sidan ;)
Fosterrörelser
Blubb, Blubb och ut pekade magen! Jag känner mig väldigt säker, det måste varit vårat hjärta. Speciellt då magen rörde sig. Det var som att något petade på den innifrån^^