Vi har inte glömt
Att det är lucia idag. Vi firar den bara inte. Om vi vore hemma i Vännäs hade nog både jag och Christopher som vanligt åkt för att kika på Ida och Thea, på deras lucia. Men i år nöjde vi oss med skinkmackor. Riktigt goda. För årets julskinka det blev en höjdare, mer än godkänt av Christopher. Så nu blir det ständigt kvällsfika fram till julafton.
Vi tjuvstartade även lite med julen till middag. Prinskorvar på riktigt vis, med skurna ändar så kronan kom fram.
Julskinka, prinskorv och julkalendern på lucia. Nu då jag tänker efter blev det kanske lite mycket av det goda. Men vi ser det bara som en provsmak på det som komma skall. Om ganska precis elva dagar kommer nämligen den bästa julen på länge upplevas. Vi alla samlade under samma tak. Det var längesedan. Ett plus i kanten är även att det verkar som att jag ska kunna röra mig denna jul. Förra året då var det ryggläge i soffan eller sängen som gällde.
Men för att avsluta inlägget så som det starta så får lucia mig att minnas tillbaka. Då jag gick i sexan och fick vara skolans ända lucia. Lucia med levande ljus i håret. Vit klänning med det röda bandet. Jag var först i ledet som stegade in i en mörk gympasal. En gympasal fylld till sin brädd av föräldrar, släckt och vänner. Det är något speciellt med lucia, lussebullar, pepparkakor och alla människor.
Hoppas ni alla har haft en härlig luciadag. För vi på istidsgatan, trots vi inte har firar något nämnvärt så har vi haft en utmärkt luciadag!
