Sokkerflikkan

 

Jag börjar faktiskt känna mig less på att vara sjuk. Inte för att jag är sjuk ofta, verkligen inte. Men det var oerhört längesedan jag har varit drabbad av en förkylning såhär pass länge. Tredje veckan och det har inte blivit bättre. Snarare sämre i samma veva som jag påbörjade praktiken. Så oerhört bittert. 

Idag tröstar jag med the och honung i mängder. Virkar i snigelfart på min babyfilt och försöker att inte tänka på den obeskrivliga mängden sand som fyllt upp vår lägenhet. Kan inte april och maj få springa förbi så det blir sommar. Så vi slipper dammsuga fyrtioelvatusen gånger per dag. Idag är nämligen en såndär dag då jag hellst skulle vilja ligga på soffan hela dagen och bara försöka bli frisk. Men min pedantiska hjärna kan inte slappna av. Allt jag kan tänka på är gruset och att jag egentligen borde ägna denna sjukdag till att städa varje vrå av vårt hem. Det känns nämligen som att vi har grus upp över öronen. Men om jag blundar riktigt hårt kanske känslan försvinner. Eller om jag sjunker in i min virkning så pass att tid och rum försvinner.