Den sista färden
Nästan så det känns så. Resan till norr, till Jokkmokk blev uppskjuten. Tydligen har både jag och Christopher blivit nedslagna av naturens makter och legat i någon form av magsjuka. Allt började i fredag med en dålig känsla som gick över. Under söndagnatten var det nära döden upplevelser med illamående och kräkning. Idag så gott som frisk. Så färden till norr startar idag. Nästan så jag kan påstå att det är den sista färden. Förutom några snabba enskilda dagar. Det drar ihop sig, tiden springer iväg. En tenta kvar av utbildningen och hittills har allt gått fint. Riktigt bra faktiskt. Gillar inte att skryta om betyg men i detta avseende vill jag faktiskt berätta att det har gått riktigt bra för mig. Då jag sökte till utbildningen var jag rädd att leva upp gymnasiets slit och panik igen. Men det är en annan tid nu. Intresset kanske spelat in. Det har gått bra iaf. En tenta kvar och redovisning av examensarbetet sen har jag en titel på ett papper åtminstone. Sen får vi se det här med jobb. Det kommer väl det också. Men jag kommer nog hinna få panik och ångest innan allt löst sig ändå. Så är nämligen jag. Självkritisk och en ältare, tänkare. Var enda liten rörelse ska analyseras, bedömas. Jag lovar jag blir knäpp på mig själv ibland.
Men nu mina vänner ska jag packa väskan och ta med mig afghanerna för vår färd till norr.
Vi hörs från Jokkmokk nästa gång.
Avslutar inlägget gör jag med några månadsgamla bilder.
