Långsamt men rutigt
Det är nog ungeffär så jag tänker beskriva utvecklingen med mina mormorsrutor.
Ni får ursäkta den bristande kvaliten på bilden. Kameran lämnade jag hemma på Istidsgatan så allt jag har att tillgå är en halvkass mobilkamera.
Men det tar sig trots allt. Någon typ av struktur i kaoset börjat yttra sig och jag bävar inför att börja virka ihop dem.
Ni som funderar på mobilen så står jag lite still. Mest efetrsom jag behöver lite material till upphängningen. Det tänkte jag nämligen ta tag i då jag åker hem på riktigt.
Vi hörs imorgon!
Kommentarer
Trackback
