Sokkerflikkan

 

Som så många år förut så är tiden för brännbollsyran kommen. Umeå går in i en ny era då det är nya arrangörer, nytt område och ett annorlunda upplägg för året. Igår kväll smög vi oss ner på området för att se bitvis av tjejcupen. Brännbollsyran är ändå lite rolig, lite speciellt!

Det kommer nog bli en härlig helg i Umeå. vädret verkar tillochmed vara på vår sida med sol och värme. Annat var det i fjol. 

 

Igår bräddade jag min kompetens med att åka till Skellefteå. Jag var inbokad för en kurs i arbete på väg. En föreläsning och ett prov senare stod jag med ytterligare ett intyg rikare. Snart bör jag nog införskaffa en helt egen börs för alla dessa intyg. På måndag börjar allvaret på Skellefteåkraft. Det ska bli så oerhört roligt och lärorikt. Det känns även väldigt skönt att jag kommer komma hem varje dag. Att jag inte behöver sova borta något mer. Jag är verkligen hemma hela sommaren. Det må bli så att jag förmodligen inte kommer visa mig för en levande själ under hela början av sommaren. Men det är inte för att jag undviker er mina vänner. Det blir nog mer för att jag kommer va en vandrande zombie om kvällarna. Bilden nedan visar byggnaden jag kommer utgå från i Skellefteå.

 

 

 

 

 

 

Att känna att man hittat rätt. Tiden har tagit oss en bra bit på vägen. Tiden är verkligen något som har fått oss att växa. Växa tillsammans till de individer vi formats till idag. Tänk ändå, att jag träffade dig då du var 23 och jag 18. Idag är vi båda snart 30 vs 25. Tiden har inte alla gånger varit enkel att förstå. För visst finns det saker vi ångrar. Saker man delvis vill får ogjort. Men under tiden som gått finns det så oändligt mycket mer att vara glad över. Vi har varandra, vi älskar varandra vilket är fantastiskt. Vi är inte ensamma. Vi har det faktiskt bra. 

 

Idag är en speciell dag, sex år tillsammans. Sex år måste ändå firas. Inte med något märkvärdigt. Det blir bra att uppmärksamma varandra lite extra. För då man redan har det bästa känner man sig ganska nöjd.

 

Förutom att vi tillsammans upplever en alldeles speciell dag så firades en minst lika speciell dag igår. Fyra dagar förtidigt iof. Men vad spelar det för roll. Stjärnan fyller nämligen ett år på torsdag. Ett år! Förstår ni hur stort det är. Hon firades med balonger och serpentiden. Tårta med nära och kära. Kakor i överföd och sist men inte minst är nog presenterna. Stjärnan badade i kläder, vilket var behövligt då jag tycker att somarutbudet i garderoben var aningens tunnt. Men förutom kläder så blev det självklart en hel del leksaker. Vad är ett kalas utan leksaker egentligen?! I det stora hela så tycker jag det allra första kalaset för denna lilla dam blev strålade.

 

 

Nu mina vänner ska jag avrunda. Jag har nämligen en del ärenden som ska hinnas med under dagen.

 

 

 

 

Vilket betyder hemma på RIKTIGT! Äntligen mina vänner är studierna färdiga. Praktiken är över och det är nu ett nytt kappitel startar. Åtminstone vill jag inbilla mig det, att det är nu det kommer hända.

 

Det har hänt en hel del sen vi sist hördes. Det har lossnat på jobbfronten och jag känner mig så oerhört lycklig över detta. I sommar ska jag delvis jobba för Skellefteåkraft, jag och en till tjej ska termografera linjen. Vilket både kommer bli spännande och lärorikt. En fot in i företaget, bara det känns som en vinst lott. Det kommer dock bli jobbigt att pendla mellan. Tanken var nämligen från början att bo under vardagarna i Skellefteå. Men efter att ha kollat runt så har jag nog beslutat mig för att köpa ett länskort till bussen. Det var förvånadsvärt billigt. Det blir långa dagar, men både jag och Christopher är överänns om att vi måste försöka sattsa nu för att få in mig i branchen.

Förutom Skellefteå kraft så hoppas jag på en fast tjänst på Vattenfall. Det lät oerhört lovande, men än är jag inte över bäcken. Hur som så är det väldigt roligt att jag fått respons på mina ansökningar. Man behöver det, för att orka söka vidare efter drömmjobbet.

 

Det blev mycket skrivet om arbete känner jag. För att summera upp tiden i Bergvik så tror jag grönska, sol, sniglar och fästingar kan beskriva dagarna ganska bra. Praktiken har kanske inte gett mig så många nya kunskaper men den har helt klart gett mig nya arbetslivserfarenheter. För er vågar jag nog erkänna att jag fortfarande kan känna mig  totalt vilse då jag håller i en schiffnyckel. Eller får order om att byta filter, smörja dammar, göra oljeprover, byta kol. Trycka på mängder av knappar och borra i betong, svettsa och allt annat som jag normalt inte pysslar med hemma. Men med tiden ger det nog med sig. Allt som behövs är lite erfarenhet och tillfällen att tänka själv. Det är roligt men känslan av att känna sig totalt nollad gör nog att jag ser mer förvirrad än smart ut många gånger. Men måste ändå erkänna att jag känner mig ganska stolt emellanåt. Att jag faktiskt gör detta. 

 

Att spendera sommaren på hemmaplan känns så oerhört underbart. Att få ta barnvagnen med Christopher och lilla damen, vandra ner på stan och köpa mjukglass. Som jag längtar. Vilken sommar vi kommer ha. Det kommer bli oerhört mycket jobb för oss båda, men vi har helgerna. Både ensamma och med lilla fröken. Det kommer bli en bra sommar, det har jag lovat mig själv. Vi ska njuta och fångar dagarna. 

 

Ta hand om varandra!

 

Efter lite mer än tre veckors tystnad är ni fortfarande trogna. Jag är imponerad av er. Idag tittar jag bara in lite snabbt för att skriva raderna att jag lever. Tiden har rusat iväg och jag har haft tankarna på annat. Livet har varit mitt stora ämne. Allt rullar på, allt är bra. Fantastiskt bra för att vara precis. Här nere i söden vågar jag nog påstå att sommaren är på framfart, det är varmt och grönt. Fåglarna lever livet och naturlivet gör sig påmind var dag. Jag njuter av värmen, sommarens ingång och tanken om att bara om en kort, kort tid är praktiken över. Jag får resa hem, hem till min blivande och livet så som det ska vara. 

 

Det känns bra mina läsare. Hoppas ni också upplever en härlig vår. Att ni passar på att stanna upp och titta omkring er. Se allt det där som man tar för givet. De gröna träden, den sopade asfallten, fågelkvitter och varma vindar. Det är nu man ska njuta har jag lärt. 

 

Vi får se när vi hörs nästa gång. Det har nämligen varit skönt att lägga bloggen åt sidan. Att hålla ens tankar bland dem jag håller kär. 

 

För er som inte håller er uppdaterade via instagram så bjude jag på den sista tiden i bilder.

 

 

 

Att virka till babysar måste vara bland det roligaste. Det går snabbt och blir oerhört sött. Det jag pysslat med på senaste tiden är detta.