Sokkerflikkan

 

 

 

 

Hundarna njöt, V hade oligt, Alba sov och vi njöt av några extra soltimmar.

 

 

 

På tapeten här hemma har vi frågan, ska jag jobba i sommar eller ska jag vara hemma med familjen. Jag är lika sugen på att jobba som att vara hemma. Egentligen behöver jag inte jobba, ekonomin tillåter en lång sommar hemma tillsammans med barnen och Christopher. Men jag kanske bara ska jobba lite, förmiddagar är väl lagomt? Jag har redan jobb, hela sommaren. En lagom tjänst som innebär jobb under förmiddagen, 70%. Det är egentligen alldeles lagomt, då blir det hemma tid allt från 11/12 och framåt. Men det lockar precis lika mycket att bara vara hemma också. Om jag jobbar sparar vi på föräldradagar. Planen är att va hemma minst 1 och ett halvt år, sen ser vi vart vi kommit i livet. Om vi sparar sommaren kan vi förlänga tiden hemma. Magkänslan säger att jag inte vill ha Alba på dagis allt för tidigt. Hellst inte innan två år. Men vardagen ska ju gå ihop också. Jag tror jag kommer jobba, jobba sådär lagomt. Sådär lagomt så att det ändå fungerar att amma, sådär lagomt så jag ändå får mycket tid hemma med familjen. Eller är jag hemma och bara njuter. Vi får helt enkelt se. Skönt känns det iaf att slippa jobbstressen. Vi får helt enkelt göra det som känns bäst.

 

Som inte är speciellt liten var otroligt fin, och liten. Jennifer, en hel vecka gammal med Alba, tre månader och två veckor.

 

Tänk så snabbt man glömmer. Var Alba någonsin så liten.

 

 

 

 

Båda flickorna sover i sina sängar och själv sitter ja i vardagsrummet och funderar vad jag ska göra av min tid nu då Alba börjat lägga sig i vanlig tid. Det är ca en vecka sedan det vände, från att gå och lägga sig sammtidigt som oss så har kl 20 blivit hennes tid. 20-07 är det som gäller och jag kan inget annat än säga att jag är nöjd. Men det känns otroligt märkligt att ha den här tiden för mig själv. Att båda flickorna sover i sina sängar. Ovant men väldigt skönt. Ikväll har jag varit lite produktig och märkt alla Vilhelminas kläder. Nu är namnlapparna fastsyddag då jag verkligen inte kan hylla taggit. Tacka vet jag symaskinen, nog den bästa ägodelen jag har!

 

 

 

Alba har haft sin livs första arbetsdag. Fast egentligen var det nog mer jag som arbetade, Alba var bara mitt fantastiska sällskap. Hon har nu blivit introducerad i djurskötare yrket. Vår lilla flicka måste ju få lära sig tidigt vad som är viktigt här i livet. Vi har jobbat hela helgen, utfodrat djur i babyfart. Det tar lite längre tid med baby än utan, men vad spelar det för roll. Nästa helg gör vi ännu en jobbhelg, inte för att vi behöver utan för att det är roligt. Ett lagomt jobbande, kanske storasyster får följa med. Jag tror hon skulle lysa upp då hon ser smågrisarna och fåglarna. Jag måste erkänna att jag älskar djursköta yrket, att jobab bara för att det är roligt säger ganska mycket. 

Men det finns baksidor inom detta också. Men det tar jag en annan gång.

 

 

Den stora flickan är uppe i vanlig tid medan den lite mindre damen fortsätter att sova. Idag är det äntligen helg och det känns som vanligt otroligt skönt! 

Vi har en händelserik helg framför oss med dop och födelsedagsfika. Fina kläder och paket är ordnat. Snart ska vi bege oss. Annars så har vardagarna flytit på som vanligt, den stora damen slutar inte förvåna med allt hon kan. Vi har två ords meningar här hemma och det är lika faschinerande varje gång. Lill damen har gett oss sitt första skratt och vi alla blev lika förälskade i ljudet. 

Hoppas ni alla har en härlig helg att se framemot.

Vi hörs!