Va hände?
Ikväll är valpsuget sådär fruktansvärt jobbigt.
Jag vill inte ha en valp just nu. Inte alls.
Men jag saknar babytänderna, valpmagarna. De korta stunderna av lek som sedan avslutas med mysstunder.
Ikväll saknar jag valptiden, imorgon hoppas jag det gått över.
För någon ny valp blir det inte än på ett tag.
Jag vill inte ha en valp just nu. Inte alls.
Men jag saknar babytänderna, valpmagarna. De korta stunderna av lek som sedan avslutas med mysstunder.
Ikväll saknar jag valptiden, imorgon hoppas jag det gått över.
För någon ny valp blir det inte än på ett tag.
Men lite bilder kan jag bjuda på. Inga bilder med kvalite. Men bilder med Fabina och Rasmus som mini afghaner. För även de har varit små. Väldigt små.
De var ganska lika i färg som små. Ivf tyckte många i vår vänkrets detta. Ni får väl se om i kan avgöra vem som är vem på bilderna :)
De var ganska lika i färg som små. Ivf tyckte många i vår vänkrets detta. Ni får väl se om i kan avgöra vem som är vem på bilderna :)
Förutom valpsuget så saknar jag mina afghaners hårsvall. För jag kan erkänna att jag är lite ytlig ibland. Jag tycker mina hundar gör sig bäst i sin pälsskrud. Ikväll saknar jag det lite extra mycket. Men med en nöjd snarkande Rasmus vid min sida som inte längre snubblar på sin päls längre så tror jag ändå han har det bäst såhär. Men hans matte saknar hans bländande skönhet. Hur pälsen i rörelse kunde få mig att stirra på honom i timmar. Min vackra Rasmus, va har matte gjort med ditt hårsvall..
Det tar tre år att få en fullpälsad afghan. Tre år är en lång tid, men det var först vid tre års ålder jag kunde titta på Rasmus och se afghanen i pälsen. Allt innan var kort, spretigt och galet :).
Det tar tre år att få en fullpälsad afghan. Tre år är en lång tid, men det var först vid tre års ålder jag kunde titta på Rasmus och se afghanen i pälsen. Allt innan var kort, spretigt och galet :).
Kommentarer
Trackback
