Sokkerflikkan

Under de senaste veckorna, eller jag kan nog faktiskt säga de närmsta månaderna. Så har tankarna minst sagt gått på högvarv. Nu i efterhand så inser jag än en gång som så många gånger förut att jag är lyckligt lottad att ha fötts i en sån fin familj. 
En familj som är förstående, som ger stöd oavsett vart i livet man står. 
Jag har alltid gått in med inställningen att allt löser sig. Först nu förstår jag vart det kommer ifrån, jag är uppfostrad i en sån miljö. Vilket jag idag är väldigt tacksam för. 
Allt löser sig faktiskt i slutändan, det viktiga är bara att man har fullt stöd hela vägen. 

Mina föräldrar har egentligen aldrig laggt fram vad dom tycker och tänker i vissa beslut. Utan dom har alltid sagt att oavsett vad så kommer vi hjälpa till och finnas där med stöd för dig. 

Självklart kan det vara bra att höra vad andra tycker ibland. Men det är samtidigt viktigt att veta att man tog beslutet på egen hand. Man blev inte påverkad av yttre faktorer. Utan det var helt och hållet jag som beslutade. 

Jag minns bara dagen då jag fortfarande var sexton och stod inför ett beslut som verkligen kunde förändra mitt liv. Om jag hade agerat annorlunda än vad jag gjorde då skulle jag nog inte sitta och ha det som jag har det idag. Utan livet skulle tagit en helt annan vändning. 
Mina föräldrar var väl medvetna om vad beslutet skulle innebära, inte bara för mitt liv utan även för deras.
Men orden jag fick sitter som ettsade i minnet. En kram av min far och mamma som säger att du ska göra precis som du känner. Du är mogen för detta och kommer fixa det.
Jag har många gånger funderat på hur livet skulle sett ut idag om jag agerade annorlunda. Jag ångrar mig inte, men jag kan inte låta bli att fundera. 

Jag känner mig fullständigt tillfreds med vart livet är påväg och hur det har utvecklats. Självklart kommer det bli en hel del pusslande och antagligen mer komplicerat än vad man kunde drömma om. 
Men det är också påväg att bli så mycket bättre än vad jag kunde föreställa mig.