Sokkerflikkan

 

Förr läste jag bloggar skrivna av människor jag känner. Idag läser jag bloggar som berör. Bloggar som gör mig irriterad, bloggar som får mig att skratta och bloggar som får mig att gråta.

 

Jag har önskat många gånger att jag var en sådan människa som kan uttrycka sig i text på ett målande vis. Kunna skriva en berättelse och få människor att se den på samma vis som jag upplever den. Kunna förmedla en känsla i text. 

Sen en tid tillbaka har jag följt en ung killes livsöde i hans texter. Han är påväg att avsluta livet på jorden alldels för tidigt i en sjukdom som så många avslutar sina daga med. Hanns blogg berör, han får mig att gråta och jag som så många andra blickar ut över våra egna liv och känner oss tacksamma över det vi har. Jag tittar in varje dag, då det dröjer mellan inläggen fruktar jag att han tagit sitt sista andetag. Han låter oss följa med i texter då han tar farväl av nära och kära. Hur han andas in världen och avslutar sin tid.