Sokkerflikkan

 

Trotts allt, allt som gör så ont. Allt som får mig att tappa andan, förlorar mig själv i tankar. Allt som gör så fruktansvärt ont så jag inte vet hur jag ska orkar mig upp ur sängen.
Trotts allt så känner jag mig faktiskt lyckligare. Jag känner mig glad och klättrar sakta upp för dalen som kändes så fruktansvärt djup. 

Upps and downs - Självklart!
Idag är en av dagarna då jag faktiskt känner mig levande, lycklig och så oerhört tacksam över att jag har den bästa av allt i mitt liv.
Imorgon kanske jag gråter och saknar det som togs ifrån oss. Men det är morgondagen. 
Jag tror jag lär mig leva för dagen. Jag tror man ska leva för dagen, det gör det nog enklare att uppskatta det lilla. De verkligt små vardagliga tingen som får mig att le. 
Att C lämnar den sista mjölkskvätten i kylen åt min på morgnarna. Att C alltid låter mig ta sista godisen i skålen. Även om jag trilskas med att han kan ta den(det brukar bli så att jag biter av en bit så får han resterande)
Den vardagliga välkommen hem pussen då han kommer hem från jobbet. 
De impulsiva kramarna. De små orden, du är vacker idag.
Jag uppskattar det lilla, verkligen det lilla.
Som att efter en lång dag bara få vara, sitta tillsammans på soffan och äta en pizza i tystnad.
Ibland behövs inte ord. Han förstår mig och jag honom.  

Sen har en ny liten människa i mitt liv skänt mig så mycket glädje. Glädje jag inte trode jag skulle känna i detta samanhang. Denna nya personlighet får mig att le och känna längtan. En längtan jag inte tidigare har kännt på samma vis som nu. Inte den där längtan som betyder NU. Utan mer som mysigt och förväntansfull. 

Idag är en bra dag och det ville jag dela med mig av.

 

Hoppas ni alla snart tar helg. Jag gör det idag!