Vad tänker du på?
Då jag säger glass?
Ikväll har jag gjort en egen choklad sås av en maraboukaka. Det blir en enkel gammaldagsvanilj och lite hallon till. Men ordet glass får mig att tänka tillbaka. Tänka på tiden i ladugården med de fantastiska fjällkorna. Deras andedräkt i den kyliga luften, varma juvet och magar som man kunde vila kinden mot. Romandet man möttes vid varje pass och kalvarnas nyfikna blickar, tungorna som försökte fånga upp allt som paserade tillräkligt nära.
Jag tänker givetvis på min tid med Glassbonden. Jag var nämligen med vid uppstarten. Jag tänker på glassmaskinens alldeles speciella ljud. Den pyste och dånade högt. De frostiga rören som tillslut bjöd på en härligt krämig glass. Men alla pass bjöd inte på den dära välbekanta glassen som ni finner i butikerna. Vid uppstarten blev det en del mindre lyckade försök. Men det är väl så det ska vara vid en uppstart.
Jag har packat mängder av glassburkar, klistrat etiketter och packat i kartonger.
Jag var den som mjölkade korna, mjölken transporterades i kärl vidare från ladugården till mejeriet. Men det är inte mejeriet jag tänker på starkast då jag hör ordet glass. Utan det är korna, Deras blickar, december mornarna som bjöd på -30 grader. Snövindrarna som viner utanför ladugårdsväggarna. Doften av hö, doften av kodynga..
Att jobba i en ladugård är fantastiskt på många vis.
Men det finns även andra sidor. Men idag tänker jag bara skänka en tanke till de fantastiska fjällisarna.
Jag tänker givetvis på min tid med Glassbonden. Jag var nämligen med vid uppstarten. Jag tänker på glassmaskinens alldeles speciella ljud. Den pyste och dånade högt. De frostiga rören som tillslut bjöd på en härligt krämig glass. Men alla pass bjöd inte på den dära välbekanta glassen som ni finner i butikerna. Vid uppstarten blev det en del mindre lyckade försök. Men det är väl så det ska vara vid en uppstart.
Jag har packat mängder av glassburkar, klistrat etiketter och packat i kartonger.
Jag var den som mjölkade korna, mjölken transporterades i kärl vidare från ladugården till mejeriet. Men det är inte mejeriet jag tänker på starkast då jag hör ordet glass. Utan det är korna, Deras blickar, december mornarna som bjöd på -30 grader. Snövindrarna som viner utanför ladugårdsväggarna. Doften av hö, doften av kodynga..
Att jobba i en ladugård är fantastiskt på många vis.
Men det finns även andra sidor. Men idag tänker jag bara skänka en tanke till de fantastiska fjällisarna.
Kommentarer
Postat av: Linnéa
Ingen nyhet här men kor är ju något bland det mest fantastiska :) Nu när jag jobbar hemma får du komma och mjölka med mig någon gång. Vi har ju trots allt två fjällkor ^^ Kramar vännen!
Trackback
