Sokkerflikkan

 

Som rubriken lyder så är idag en av dagarna då jag faktiskt har svårt att hitta det där skälet till varför jag har valt att leva mitt liv med fyrbenta. Varför jag trotsar regnrusk och isiga vindar, tidiga mornar och lägger ut mängdvis av pengar på mina hundar.

För idag mina vänner kan ni få er en väldigt stolt och rastypisk afghan fröken. Det enda jag kräver är att ni kommer och hämtar henne. Jag vill nämligen aldrig mer se henne. Hon är irriterande, ligger i bädden och viftar på svansen. Piper och kikar åt mitt håll. Hon försöker få min uppmärksamhet med sina stora ögon som kan få vem som helst att smälta. Den där näsan som buffar på min arm om jag inte kikar på henne eller tassen som hon envisas med att lägga upp i mitt knä.
Idag är hon gratis!
Idag önskade jag för ett kort ögonblick att jag aldrig hade skaffat hund över huvudtaget.

Att bli valpägare är underbart, tröttsamt men oerhört mysigt. Man får igen så otroligt mycket. I slutändan då välpen växer upp är det värt det, allt de där slitet. Esther är idag snart 18 månader, 1½ år. Inte vuxen på långa vägar, det är mycke valp i en stor kropp. Men jag har ändå förundrats över att jag ha fått en sån lugn och skötsam hund. Inte är det mycket hon har förstört. Verkligen inte! 
Men då hon väl har förstört något, då har hon gjort det ordentligt..

 

1, Esther har lyckats förstöra en spis. Eller ja, det fungerade fortfarande. Men det krävdes vissa knep och finesser för att få igång plattorna och ugnen eftersom hon hade tagit varje knapp och demolerat dem i microbitar. Tur i otur var ändå att spisen skulle bytas ut, mot en ny. 
Grattis säger jag att ha en unghund som precis har kommit på att spisvred är det roligaste som finns i samma rum som en ny spis. Självklart, spisvred är lätta att ersätta, det är jag orolig över är att hon en dag ska lyckas få spisen i olåst läge och slå på en platta.
Än har det inte hänt, peppar, peppat!

2, Esther har under två timmar lyckats förstöra en hel vägg. 
Grattis minus 6000:- på kontot. 
För det var nämligen så att i vintras, strax innan julafton bodde vi i en stuga. En stuga långt ute på fjället. stugans väggar bestod av väv på en gipsskiva. Under min korta tid borta han Esther få tag i en liten tråd på väven. Drog allt hon kunde och tyckte antagligen att detta var det roligaste hon varit med om. Jag kom tillbaka till en liten stuga som såg ut som en kernobyl katastrof. Och inte nog med att en hel vägg fick sätta livet till(Jo för hon nöjde sig inte med att bara dra lös väven. Hon kraftsade som en vettvilling på gipsskivan också) hon knippsad även av varenda kabel i HELA stuga.. Inklusive min mobil laddare. 
Hej ödemark, Hej ingen mobil..

3, Nu idag så satte hon mattes tålaod på prov. 10 månader efter hennes vägg insident så tänkte hon förmodligen att det är god tid att visa att hon minsan fortfarande är en liten oförståndig unghund. Hon KISSAR på golvet..Vilket inte har hänt sen hon var sex/sju månader. Kiss på golvet kan jag ta, det är inte så mycket mer än moppa upp och fortsätta dagen. Men just idag så tänkte hon förmodligen att eftersom matte låg i sängen hela  gårdagen så behöver hon nog jobba idag. Så Esther passade på att kissa på parkettgolvet under de tidiga morgontimmarna. 
För den som inte vet hur ett parkettgolv blir då det utstätts för fukt kan se på bilden nedan.. Och kanske förstår känslan jag upplevde..


Jag älskar min hund, det gör jag verkligen. 

Men just idag då vill jag inte se på henne. För allt hon gör irriterar mig!
Tur i oturen igen var inte att bostaden skulle byta golvet i just vardagsrummet. Utan det var att urinet faktiskt bara hade sugits upp av lacken. Så jag spenderade två timmar med att skrapa bort lacken från trät. 



Nytt golv? Snart kanske, allt som återstår är lite slipning och ny lack. 

Som sagt jag älskar min hund. Men idag.. jaa..
 
Jag misstänker att det är ett kommande löp som är boven i dramat. Jag hoppas att det är ett löp, för då har jag en förklaring till dagens händelse.