Sokkerflikkan

 

Snart måste jag vara en fena på det här med arbetsintervjuer. Ungefär i sama veva som jag flyttade upp till Jokkmokk såg jag framemot dagen då jag skulle få böja söka jobb med nya meriter. Se vilket värde man fått på arbetsmarknaden. Nu i efterhand måste jag erkänna att det inte är speciellt mycket roligare än vad det var innan. Som ni kanske förstår söker jag jobb med eld och lyckta, men förväntar mig inget fram till dagen bäbis där inne är utanför magen. Det gör mig inget heller. Som det är nu känner jag mig väldigt nöjd och tacksam. Jag har fram till nu jobbat i princip heltid från och med dagen jag tog examen, fått meriter inom yrket jag utbildade mig till och pysslat på med annat. Det har varit rörelse varje dag så jag har haft få stunder att faktiskt fundera över livet som växer sig större. Vilket har varit oerhört bra för min del. För månaderna som gått, speciellt tiden innan sommaren har varit allt annat än underbar och rofylld. Ni blir knappast shockade då jag skrivet att det har varit ångest, en tjock dimma som tryckt på. Men idag är känslan anorlunda. Allt känns faktiskt roligt! 

 

Men det var inte det inlägget skulle handla om. Jobb, arbetsintervjuer, CV och personliga brev. Jag börjar nog va en fena på dem. Under de senaste månaderna har jag varit på intervjuer som jag faktiskt aldrig trodde jag skulle få sätta foten på. Att falla på målsnöret är nog en del av grejen. Men ännu är jag en av tre till en fast tjänst på Vattenfall. Oavsett besked så skulle dom höra av sig i slutet av sommaren, alltså väldigt snart. Imorgon åker jag på ännu en intervju, en intervju som kranförare. Jag sitter och ler lite för mig själv i skrivande stund, det känns faktiskt ganska roligt. Kranförare, det är verkligen ett yrke jag aldrig trode jag skulle bli aktuell för. Men imorgon blir det intervju för ett jobb jag faktiskt tror jag skulle vilja ha. Kranförare, lite fränt klingar det ändå. Även om intervjuin inte skulle ge något i nuläget pga mitt tillstånd, spakande vilding i magen alltså. Så känner jag mig onekligen nöjd med att mina meriter kan göra mig aktuell för kranförar yrket.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Med det mina vänner ska jag nu ta en promenad med afghanerna, vi har ändå en geting i lägenheten så att vara hemma är inte ett allternativ just nu.