Sokkerflikkan

 

Onsdag och en oerhört seg morgon. De sega mornarna går hand i hand med att den blivande är ledig dessa dagar. Att ta sig upp ur sängen då en annan ligger kvar är mer eller mindre omöjligt. Men upp och iväg på räser cykeln. 

 

Vi har avklarat ännu ett besök hos barnmorskan. Hela familjen fick lyssna på hjärtljud och se på då jag utmanar allt i min kropp som ger signaler om att fly fältet då rutin sticket i fingret kommer på tal. Iof så känns det som att jag börjar vänja mig vid denna fruktansvärda behandling ;) Det jobbigaste med att vara gravid hittills är nog alla jäkla blodprover, stick och äckel som ska sprutas in i kroppen. Men dagens stick gick bra. Det kändes lite som att det var min skyldighet, att kontrolera allt det där som säger spring. Så lilla V inte blir ärrad för livet. Det är en onödig fobi! Som tur var så verkar det inte som att hon uppfattade situationen på samma sätt som jag. 

 

Bäbis växer som den ska, magen växer också enligt kurvan om än lite under medel. Men det var redan väntat. 

Vi får se hur det tänker fortsätta, om lite mer eller mindre än 14 veckor är bäbis här. Vilken omställning det blir, inte bara för oss utan även för den lilla damen och afghanerna. Ett tag var jag helt inställd på att låta Christopher vara hemma, så att jag skulle kunna jobba. Men allt eftersom tiden gått känns det mer och mer lockande att bara vara hemma och ta tillvara på tiden vi har framför oss. Oavsett hur allt faller på plats blir jag hemma första tiden. Sen får vi se hur allt fortlöper.