Sokkerflikkan

 

Min kära fru uppmärksammade för någon dag sedan att det har gått hela sex år sen vi piercade oss i tungan. 
Tiden springer verkligen förbi. Min första piercing gjorde jag strax efter jag fyllt 18. Inget innan artonårsdagen enligt mina föräldrar. Klokt är väl de. Pieringar är som tatueringar. Man blir beroende. Tre percingar. Jag slutade där. Jag skulle kunnat fortsätta, men lagomt är bäst. Jag skulle gärna gör det igen. Men nu är den tiden förbi, tror jag. Dom som sitter får sitta kvar till dagen det känns som att de har gjort sitt. På något vis speglar dem ändå vem man var och är.

 

Två bilder från 2006 och 2007 då allt började.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sen även en bilf från idag ;)

Vi hörs imorgon!