Sokkerflikkan

 

Här på Istidsgatan och som jag misstänker som på många andra platser har aldrig måndagar varit bra dagar. Måndagar inebär bara början på en ny vecka, nytt slit och en evighet till helgen. Men den här måndagen har faktiskt varit riktigt bra. Umeå har bjudit på soligt vårväder och jag har fått jobba in lite pengar till kassan. Snoddarna till afghanerna är återfunna så hårsvallen är numera under kontroll. Esther går inte längre in i möbler hon inte ser och Rasmus behöver inte få massa hår i ögonen. Och jo precis, Esther är den typen av afghan som verklligen behöver sin syn för att orientera sig. Med luggen för ögonen går hon in i precis allt! Hon sträcker på halsen för att se under luggen men större delen av gångerna får matte eller husse fixa benan. Tur att snoddarna nu är hittade så damen kan se världen igen!

 

På torsdag är dagen för examensredovisningen. Efter torsdag är jag i princip klar, om vi blundar för mina nio veckors praktik. Jag hade hoppats på att få vara bland de första att redovisa, istället är jag näst sist. Så värdelöst! Men hur som, innan torsdagen är över så är arbetet redovisat åtminstone. 

 

Nu ska jag knopa ihop middagen medan både afghanerna och min blivande man sover.