Sokkerflikkan

 

Självklart att jag måste berätta för er hur dagen gått. Nu sitter jag i lägenheten, för allra sista gången faktiskt. Den absolut sista natten i Jokkmokk spenderas på ett tunt, tunt liggunderlag på golvet. Täcke och kudde det har jag, men inte så mycket mer. Den sista natten i Jokkmokk spenderas inte i lyx och överflöd. Men det är faktiskt så mina vänner att nu är vi faktiskt klara. Visst vi har nio veckors praktik kvar, så i praktiken är examensdagen inte fören den 31 maj. Men praktiken räknas inte. Nu är det nämligen så att tiden i Jokkmokk är över. Det känns om än bra, lite vemodigt bara. Det är slutet på en epok. Jokkmokk såg jag ändå som en ny start. Jag behövde komma bort från hemma. Rensa hjärnan och slippa vara uppe i det som va min vardag. Nu har tiden gått och trots många negativa ord sagda så känner jag mig nöjd. Jokkmokk är mättad, jag tror jag har upplevt det man ska på denna plats. Träffat människor jag sent kommer glömma och upplevt helt galna nätter. Det har minst sagt blivit en tid att minnas på många vis. Nu skills vi alla åt, det känns faktiskt lite tråkigt. Men samtidigt blir detta starten på något nytt. Det kanske är nu det kommer hända.

 

Examensredovisningen gick bra. Näst sist av alla klev jag in i rampljuset. Nogallt har man puls. Men jag fick sagt det jag ville framhäva. Berätta det vesentliga. Trycka på ett område som berör mig, som intresserar mig. Förhoppningsvis fick fler en förståeelse för ett område som jag anser att man bör ha någon typ av inblick i om man ska jobba inom denna branch. Jag har fått bra respons, det känndes lite extra roligt. Redovisningen blev nog trots allt bra. Även fast Hanna pointerade att jag såg sur ut. Det kan jag mycket väl gjort. Tydligen har jag den förmåga. Att både se och låta sur utan att egentligen vara det. Men budskapet gick fram, det var de vesentliga. 

Och vet ni, det känns ganska fränt att faktiskt ha tagit en examen.

 

Efter redovisningen anslöt vi alla, och med alla menar jag klassen några lärare men även ett par representanter från företagen. Vi anslöt till en avslutningsmiddag som hölls på Jokkmokks hotell. En medelhavsbuffe, jag tyckte det var riktigt god. Förutom det där jäkla renköttet. Är det något jag avskyr så är det renkött. Det är alldeles för mycket viltsmak om ni frågar mig. Men ändå något man ska ha smakat under tiden i Jokkmokk så som Jokkmokkskorven och annat sånt där märkligt som folket här tycker är en upplevelse för smaklökarna men som vi andra, läs jag avskyr. 

 

Nä mina vänner om några timmar rullar bilen tillbaka mot hemma. 

 

 

Man vet aldrig var livet tar oss. Rätt som det är står jag här igen. Förhoppningsvis klokare och med en sjujävlarns inkomst ;) För som jag sagt sen första dagen så är det nämligen så att jag är ett grymt bra chefs ämne. Nog jäklar ska jag kunna bossa över några pojkar som springer runt i hjälmar 300 meter under marken. 

Det blir bar det här! Eller så ses vi nästa gång ni är inne på coop i Umeå, jag kansk kör städmaskinen. Eller sitter i kassan. Vilken sucssé!

 

Vi hörs nästa gång från hemma.