Sokkerflikkan

 

Med rethosta och halsont ska jag spendera två nätter uppe i norr. Idag på mina fina väns födelsedag styrde min väg tillbaka till Jokkmokk för att redovisa examensarbetet. Efter 16:10 imorgon är det verkligen över. Det är sannerligen på tiden för jag känenr mig duktigt less. Less, förkyld, trött och allt, jag måste nog erkänna att jag har en liten oros klump i magen inför morgondagens redovisning. Men det är tydligen bara nyttigt som någon påstod. Det återstår väl att se säger jag. På fredag reser jag hem. Hem på riktigt, Jokkmokk lämnar jag bakom mig för att inte återvända. Det är åtminstone min plan. Det finns inte så mycket här uppe jag kommer sakna. Faktiskt inte alls. Men jag kan inte påstå att jag har vantrivts, det har mer varit jobbigt att ha Christopher hemma i Umeå medan jag räknat dagar i Jokkmokk. Nu är det över, eller imorgon är det över. Det ska bli skönt ska jag säga er. Verkligen skönt! 

 

Det har varit så mycket jag skulle viljat delat med mig med er idag. Men det har inte blivit mycket. Jag har något att säga om hundar och deras hormoner. Esther närmare bestämt. Sjuka, ångest och överdivna reaktioner. Feminister och att alla män inte är assholes och alla kvinnor inte är förtryckta. Något att berätta om känslan då man förlorat något man önskat uppleva, bli berövad på något så självklart. Men det har som nämnt inte blivit många rader här på bloggen. Jag tar det en annan dag helt enkelt.