Sokkerflikkan

 

Ta hand om er!

Mer än halva veckan har passerat och efter att ha röjt runt varje dag unnar jag mig nu en riktig vilodag. 

Nöter på soffan med gott och väntar in den blivande. 

Hoppas ni alla där ute har en härlig dag.

Idag blev det bullbak, minst lika viktigt som palt:)

Idag måste jag faktiskt få erkänna mig såhär extra duktig. Uppe tidigt och startade morgonen som vanligt med afghanerna. Det blev inte någon lång promenad men tillräcklig sådär på morgonen innan ljuset letat sig fram. Efter promenaden intog afghanerna varsin soffa och flyttade sig inte fören husse kom hem på eftermiddagen. Själv så gjorde jag ett paltkok.

Efter paltkoket började jag med julstöket och tvätten. Stryka gardiner och dukar. Diska upp ljusstakar som stått framme, bytt ut dem mot julsaker och hängt upp julstjärnor. Det blev ett lagomt julstök och nu ligger jag däckad i soffan. Det känns onekligen i kroppen att jag hållt igång hela dagen. Kvällen kommer fortsättas i soffan fram tills klockan slår gå i säng tid. 

 

Då skriver jag ett inlägg likt så många andra bloggare som går igenom en graviditet. Snart tror jag nämligen varje människa jag känner har frågat om jag har packat den såkallade BB-Väskan. Idag är den packad men för ett par dagar sedan var det verkligen inte pakad. Jag övervägde mer att skippa att packa den eftersom vi bara har fem minuter till förlossningen. Med andra ord känndes det alltså inte så väldigt nödvändigt att vara förberädd på så vis. Jag har fortfarande inställningen att det löse sig. Har vi glömt något som vi absolut behöver där så kan Christopher alltid åka iväg lite snabbt och hämta det.

 

 

 

Det tror jag var allt, det känns som att jag fått med det mest nödvändiga. Så på detta bör vi väl klara oss på BB. Egentligen vill jag inte ens vara där. Inte längre än nödvändigt åtminstone. 

 

Nu ska jag fortsätta kvällen med ett glas julmust och lite serier medan den blivande träna.

 

 

 

Idag hade vi som vanligt en vanlig kontroll hos barnmorskan. Allt förlöper så normalt det går. Barnmorskan bad mig sammanfatta graviditeten och då jag tänker tillbaka så finns det faktiskt inte så mycket att säga. Om det inte vore så att jag kände babyn tidigt så skulle jag kännt mig som den mest ogravida kvinnan på jorden. För det har faktiskt varit en oerhört lindrig resa utan div kramper och konstiga åkommor. Självklart är det lite tyngre nu på slutet, men det är verkligen inte så mycket att klaga på och inte så underligt. 

 

Barnmorskan var osäker om baby är helt fixerad, men den har åkt långt ner och med det sagt så kan vi konstatera att den är påväg åt rätt håll. Även fast det mest känns som att den tror sig ska komma ut med fötterna först under mina revben. 

 

Jag fick även frågan om jag funderade på eller var orolig inför förlossningen. Det enda jag kunnde komma på var att jag verkligen inte vill att den ska gå lika fort som det gått för min mor. Men barnmorskan tyckte nästan jag skulle ställa in mig på en väldigt snabb förlossning eftersom både mamma, mormor och mina systrar har gjort bort förlossningen på allt från några minuter till några timmar från första värken till att barnen varit ute. Bra åtminstone att det är nära till förlossningen. Vi får väl se hur det hela kommer fortlöpa, jag kanske är den som går mot strömmen och ska ligga inne i tre dagar :P

 

 

Det är svårt att förstå, att det faktiskt snart är över. På något vis känns det som att det varit en två års lång graviditet. Två år, fast att det ändå gått fort. I skivande stund är det otroligt kort tid kvar. Det är nästan svårt att begripa att baby faktiskt kan komma när som hellst. Känner på mig att vi har en ganska trevlig men ovan jul att se framemot. 

 

Skriver mer sedan.

Ta hand om er!

 

Inte för att pälsvården är äns nära i hur det va förut med att va afghan ägare. Men bad blir det ändå om än inte lika ofta som varannan söndag. Nu för tiden kan det dröja månader. Vilket känns halvt förskräckligt då jag tänker på det, men om sanningen ska fram så är bad verkligen inte nödvändigt längre. 

 

Idag så har afghanerna fått sitt bad innan babyn anländer och med det kan jag prick av ännu en punkt på listan"Att göra innan baby kommer". Rasmus såg nog fram emot uppmärksamheten som bad innebär. Annars brukar han se lite lidande ut då schampon och balsam dukas fram. Men idag hoppade han i badkaret helt utan någon protest, njöt av att bli masserad och ompysslad. Sen så finns det såklart godis i slutet av badandet vilket nog toppade hans dag. Esther hade placerat sig i sin säng i sovrummet i hopp om att matte inte alls skulle hitta henne. Bad har nämligen aldrig fallit henne i smaken. Annat var det då Fabian levde. Som han älskade att bada, ute som inne. Det var många gången har nästan somnade då vattnet porlade och schampot masserades in. Tänk vilken fantastisk hund vi fick äran att uppleva ändå. Att vårt hjärta varit borta i mer än två år är ofattbart. Att han skulle fyllt fyra nu i november. Älskade jättenäsa!

 

 

Idag står äntligen den nya barnvagnen i vårt hem. Jag måste erkänna att jag varit väldigt tveksam och velig inför detta köp. Vi har nämligen en fullt fungerande emmaljunga. Den har några år på nacken men fungerar i stort sett felfritt. Men, nu har vi en helt ny vagn stående i vardagsrummet. Jag njuter fortfarande av ruset, har provkört och bäddat iordning inför babys nedkomst. På något märkligt vis blev allt så väldigt mycket roligare, en alldelse ny vagn för vår alldeles egna lilla baby. Otroligt mysigt och faktiskt väldigt overkligt. Vagnen skeppades hit från Polen. tydligen är det populärt att beställa allt möjligt från Polen, bättre priser än vad Sverige erbjuder. Bättre priser och kortare leveranstider. Märkligt. Nu återstår det väl bara att vänta in den riktiga vinterna för att se om den polska vagnen fixar lite snö under hjulen.

 

Här ser ni Duo vagnen Royal. Christopher valde färg och jag valde modell. De tre första bilderna visar liggdelen med sufletten fullt utfäld. Den medföljande skötväskan samt två regnskydd och ett myggnät. Liggdelen har ett ställbart ryggstöd så babyn kan ligga lite mer upprät om så önskas. Man kan välja att ha rakt handtag eller vikt som på bilderna. Man kan även vända barnet bort från sig då det blir äldre.

 

Det är märkligt men destå närmare slutdatumet vi kommer destå svårare verkar jag ha att hålla reda på veckorna. Hur som så är vi inne i vecka 36 tydligen. BM besök igår och allt fortsätte i normal lunk. Inga konstigheter. Magen mäter nu till 32 cm, hjärtslagen slår stadigt mellan 140-150 slag/min. 

 

 

Bjuder på tre bilder från förrförra helgen.

 

 

Med julmust vid min sida och två afghaner som skyndade sig att krypa upp i soffan samma sekund som jag satt mig här tänkte jag nu bjuda på en uppdatering. Speciellt då soffan blev ocuperad så jag inte kan lägga mig och slö se seier i vanlig ordning. 

 

Det är nu sluttimmarna av helgen som är kvar innan den nya veckan drar igång. Christopher har påbörjat nattveckan och är just nu i Sundsvall. Hem kommer han under nattimmarna och denna gång kommer han hem med lite efterlängtade saker från Ikea. Vardagsrummet är som vanligt ett projekt, men vi arbetar oss sakta fram mot det vi vill ha. Vår plan är att ta en halva i taget och ena halvan ska åtminstone vara klar innan bäbis anländer. 

 

Medan den blivande har påbörjat sin jobbvecka så påbörjade jag städning av hemmet och lite annat pyssel. Ny kökslampa är nu upphängd över köksbordet. Under dessa mörka månader så kändes det som att en ljuskrona skulle passa utmärkt. Sagt och gjort så hänger det nu en helt vanligt svart smides ljuskrona ovanför köksborde. Helt vanlig var kanske att ta i då det faktiskt kommer från min mormor. Jag har rensat upp bland blommorna i fönsterna och pyntat med lite nytt. Väldigt små förändringar men det känns lite roligt.

 

Babyn i magen har slutat att sammarbeta. Nuförtiden kan jag inte sitta mycket längre än tio minuter innan det ömmar på höger sida av revbenen. Om jag inte står upp så måste jag erkänna att jag nöter ohälsosamt mycket på soffan i sidoläge. Men jag tröstar mig med att det faktiskt får va så då det bara är dryga trettio dagar kvar av denna graviditet. Med det sagt så måste jag nu inta den andra soffan, lägga mig på sidan och vila de ömma revbenen. Blev en kort kanske inte så spännande uppdatering men det lilla får duga ikväll.