Sokkerflikkan

 

Det är verkligen inte mycket kvar av denna gravidresa. Efter detta påbörjas småbarnslivet på riktigt. Än så länge kan vi ju bara kalla oss halvtidare. Nu blir det på riktigt, 100% barn. Spännande ska det bli. Spännande och otroligt efterlängtat från oss båda.

 

Baby verkar ha det gott och bra där inne så jag är helt inställd på övertid. Den 13/12 gissar jag på. Sen får vi se om det stämmer eller inte. Det blir hur som med största sannorlikhet en decemberbäbis.. Om den inte mot förmodan vill titta ut inom de kvarvarande fyra timmarna av november. Men en december baby blir fantastiskkt bra, otroligt bra!

 

Afghanerna är jag inte speciellt orolig över. De båda är över förväntan duktiga med barn. Till och med Esther som då jag tog henne tyckte barn var bland det läskigaste som existerade. Idag kramas hon gladerligen med Vilhelmina och gör det med svansviftningar. Det är stort! Rasmus kramas hellst inte, men han accepterar att barn är väldigt oförutsägbara. Det enda problemet vi har här hemma är avundsjukan som Rasmus lider av. Det är något vi måste se till att vara duktiga med. Att ge afghanerna uppmärksamheten dem behöver och inte glömma bort dem i baby bubblan!