Sokkerflikkan

 

Till en början var jag lite tvivlande. Jag kunde inte riktigt hitta någon bra anledning till varför vi skulle gå på dessa möten. För mig/oss känns det trots allt ganska naturligt. Vi lever efter samma måttstockar. Att vi tar varje dag som den kommer. Det är ingen kärnfysik att skaffa och ta hand om ett barn. Människan har gjort det i alla tider. Att vi kommer stöta emot problem ser jag som en del av föräldrarskapet. Det ska inte vara enkelt och man ska tacka och ta emot det som faktiskt kanske kommer flyta på. Vi har inga större funderingar, vi tror att många kommer komma med tiden. Då vi står där med en bäbis vi knappt förstår oss på. Men då får vi lösa problemet då. Jag tror vi båda är ganska enkla personer, vi stressar inte upp oss för situationer vi inte mött ännu. Vi kommer lösa det här tillsammans, vi har ändå inte så mycket mer än det att välja på. 

 

Därför kändes föräldragruppen ganska onödig. Men nu har två träffar varit och informationen är matnyttig, men än har det inte varit mycket jag inte trot mig ha koll på. Det allra mesta faller trots allt väldigt naturligt. Men vi gick dit med tanken att vi kanske skulle få lära känna människor som är i samma fas i livet. Och det var faktiskt ganska trevligt, speciellt det att två av paren bor här på Istidsgatan. Beräknade både strax före och efter oss. Om det blir gravidkompisar eller inte får tiden utvisa. Men lite kul var det.

 

Till saker jag faktiskt funderar över. Så gruvar jag mig lite för hundpromenader med barnvagn i vinterkylan. Jag kommer onekligen vara en av alla dom som klär på den stackarns bäbisen alldeles för mycket kläder. Jag kommer vara livrädd att den lilla näsan och de små kinderna ska frysa lika mycket som jag och afghanerna kommer göra i 25 minus. Jag vet att vi har en väldigt bra vinteråkpåse. Den kombinerat med liggdelen i vagnen kommer skydda mot all väta och vind. Men bara tanken på att släpa ut en väldigt ny liten baby i vinterkylan känns gruvsamt. Men jag är inte sämre än så att jag är säker på att det kommer lösa sig med rutinerna. Att vi kommer hitta en fungerande vardag för oss. 

Jag funderar över nätterna med baby och V. Men även det är sådant som kommer lösa sig med tiden. Allt handlar om hur bäbis kommer sova om nätterna. Blir livet helt odrägligt får vi hitta en annan lösning än den vi kommit fram till idag. 

 

Jag tror inställningen, "Vi tar det som de kommer" är bra ord att gå efter. Man ska vara inställd på att det blir jobbigt. Sen allt utöver det värsta tänkbara är bara att tacksamt taemot.