Sokkerflikkan

 

Ytterligare en vecka går mot början av en ny. Vi har haft en otrolkigt härlig vecka här på Istidsgatan. Alba blir till veckan sju veckor och varken jag eller Christopher begriper vart dessa veckor tagit vägen. En månad sedan vi firade julafton och sju veckor sedan Alba entrade världen. Sju veckor sedan vår baby beslutade sig för att tiden va kommen.Sju veckor sedan Christopher sa "Välkommen till Umeå" och strök henne på huvudet i förlossnings salen. Det är helt enkelt lite häftigt. Att det var lilla Alba, att babyn som hängde med oss i nio månader till slut skulle visa sig vara Alba. Alba som idag är lika självklart som att mjölken är vit. Det är märkligt, hur snabbt man vänjer sig vid en ny livsstil. Hur vi båda gått från att leva våra liv tillsammans till att fått priviliegiet att ha två fantastiska flickor i våra liv. Hur vi gått från bara vi till att faktiskt bildat våran aldeles egna familj. 

Jag har nämnt det flera gånger i veckan, men allt det där andra känns osm ett helt annat liv och lika kliche aktigt som det låter så är det faktiskt så att det här livet är det bästa.

 

 

 

Ikväll ska jag försöka ta tag i både V:s och Albas garderob. Alba har vuxit sig stor och hoppat upp till storlek 62 vilket innebär att allt smått kan plockas bort i väntan på nya tider. Bland V:s kläder finns mängder av kläder, så mycket så jag knappt vet vad vi har och vad som saknas. Det är kvällen uppdrag, eller kanske veckans. Det beror på hur aktiv jag känner mig ikväll.