Sokkerflikkan

 

Då jag tänker tillbaka på den här graviditeten så kan jag inget annat än säga att den började lika obemärkt som den avslutades. Exakt nio månader som förlöpte utan några problem. En förlossning som bara han starta så var den över utan minsta förvarning. En fantastiskt flicka som är så snäll så att vi funderar vad vi gjort för att förtjäna henne. 

Det jobbigaste med graviditeten var nog på slutet då jag var tvungen att besöka toaletten stup i kvarten. Det jobbigaste med förlossningen var att man förlorade hela upplevelsen då det gick så sjukt fort. Alba kan jag inte klaga på, hon är så otroligt snäll och lättsam. Sover från 23-11 och äter mellan 1-2 ggr om nätterna. 

Nu mitt i baby bubblan känns det som att jag skulle kunna ha hur många barn som hellst om det skulle fortsätta på det här viset. 

 

Annars så förlöper våra dagar i en lagom lunk. Vi är ute och går med afghanerna. Vi myser, äter och jag försöker hinna med sånt där som bör göras, men det stressas inte. Dagarna är helt enkelt bra och jag ser fram emot att vara hemma en mycket lång tid med några jobbperioder så även Christopher får njuta av pappaledighet. 

 

Vi kikar runt på bostadsrätter, hyres lägenheter och bilar. Det stundas ett framtida bilköp, helt ärligt har jag nog aldrig kört en så ny bil någonsin. Men vi ska dra på det några korta månader till. Men snart, mycket snart. Det ser jag farmemot så otroligt mycket! Nytt boende är egentligen bara en tidsfråga. Men helt ärligt trivs vi både väldigt bra på Istidsgatan och vi räknar med att bo här året ut. Om något bra dyker upp tidigare tackar vi och tar emot annars så gillar vi läget och fortsätter som vi gör idag.