Sokkerflikkan

 

 

Jag tror det är då man får barn som man inser var orden "tiden går allt för fort" innebär. Dagarna bokstavligen rusar iväg, vi hinner knappt kliva upp så är det återigen tid för natten. Jag har nog aldrig prioriterat min tid så annorlunda som den senaste tiden. Disken får mer än gärna stå en dag extra, Gruset på golvet som hundarna drar in får ligga lite längre än nödvändigt. Helt ärligt känns det som att hemmet förfaller, men känslan är nog värre än verklighten. Det är bara min pedantiska hjärna som måste acceptera att det finns något viktigare i vardagen just nu. Det är nämligen så att jag och Alba nöter på soffan, vi ser mängder av värdelösa program på tven och vi går en hel del runt i lägenheten och tittar på allt möjligt spännande för en baby. Alba får all uppmärksamhet, det är nästan så att jag måste påminna mig om hundarna vilket jag har lika dåligt samvete över varje dag. Men vi har som mål varje dag att ta oss ut på en lång promenad. Hittills har vi bara gått sex km men till veckan är det milen en gång om dagen målet. Mycket för att hundarna inte ska känna sig bortglömda. 

 

Men annars bortsett från det kroniskt dåliga samvetet över de mesta så flyter vår vardag på riktigt bra. Lite lite sömn emellanåt men vem hade inte förväntat sig det. Imorgon startar en ny vecka med nya utmaningar. Storasyster kommer och vardagen kommer gå från att gå fort till att skena. Veckorna med båda baranen hinner bara börja så är dom över. 

 

Jag hoppas ni alla mår bra. Att ni också fått lite snö på marken och att det nya året hittills har startat sådär bra som man önskat.