Torsdag
Men två kakor ska jag åtminstone unna mig. Med Rasmus halft i knät ska jag skriva de sista raderna på något som ska avsluta min utbildning här i Jokkmokk. Min och afghanernas sista tid i Jokkmokk.
Godnatt
Vi hörs imorgon!
Färdig!
Ta hand om er!
Hur kunde jag glömma?
Idag mina vänner är vi en vinteroverall rikare, vi hade en sedan innan. En som mina systerdöttrar har haft. Men nu har vi två. Tre kronor tyckte jag att jag kunde slänga iväg på något som faktiskt används.
Godnatt!
Små, små kläder. En familjehistoria.
Vi hörs imorgon!
En tjuvtitt
Godnatt läsare, vi hörs imorgon!
Ett söndagsbak
Minus en vecka
Nu har det gått en vecka här uppe i norr. På något vis har det gått fort. Riktigt fort. Det känns att jag har gått in i räkna dagar stadiet. Tiden får gärna rusa. Så det snart är över. Så jag inte ska behöva flänga mellan två lägenheter. Så jag ska få vara hemma på heltid. Slippa betala dubbla hyror.
Nu ska jag börja dagen med en dusch. Därefter tar jag och afghanerna sjön innan dagens måsten ska betas av.
Ta hand om er!
Nya bilder
Vi hörs senare mina vänner!
Helg i Jokkmokk
Godmorgon läsare, jag kunde inte hålla mig till boken. Tanken vandrade ständigt iväg till min virkning. Så igår kväll framför gladiatorerna och farmen färdigställde jag ännu en kanin och provade virka ett hjärta.
Under timmarna innan middagstid ska jag näst intill försöka skriva klart examensarbetet. Tror det är ett önsketänkande. Men jag hoppas på ett så gott som klart arbete innan dagen är över.
Nu mina vänner bjuder jag på två instagram bilder innan jag ska koka mannagrynsgröt.
Vi hörs sen med bättre bilder.
Kontrollplugg
Styrning, övervakning och felbortkoppling.
Snart är Januari slut, efter januari har vi en månad som är full av skola. Sen är det mars och då får jag åka hem på riktigt. Fyra lektioner än schemalaggda under mars månad. Varaven är examensfika. Det börjar kännas att det snart är över. Verkligen snart. Det känns overkligt, minst sagt.
Sen tar jag helg i Jokkmokk.
Vi hörs!
En liten paus
Men nu mina vänner måste jag avsluta dagen. Har försökt ängna den sista kvällstiden till att plugga lite kontrollutrustning. Men min hjärna har gått in i en dvala som innebär sova eller stirra blint på tven. Dvalan har nog med Jokkmokk att göra. Jokkmokk och seg dvala går nog hand i hand om ni frågar mig.
Imorgon ska mina kunskaper sättas på prov. Jag kommer nog få skratta åt min egen prestation.
Vi hörs imorgon!
Ett hundpass
Godkväll bloggläsare. Idag tog Maja med mig till en lokal där vi kunde träna hundarna. Jag har alltid haft en dröm om att träna lydnad. Men har aldrig tagit tag i utmaningen. Inte nu heller för den delen. Varför har jag nog inget svar på. Tror det bottnar i en osäkerhet i att just mina hundar kommer bete sig odrägligt och aldrig lära sig något. Jag har insett med åren att det nog är jag som behöver träning och vägledning. Jag vet nog egentligen inte hur jag ska lägga upp en träning. Eller vad jag ska träna på. Så egentligen bestod tiden i lokalen med att studera Maja medan hon tränade lite med Esther. Jag och Rasmus gick runt lite för oss själv. Jag gick med honom vid min sida och då jag stannade ville jag att han skulle sätta sig. Min kloka kille begrep det mycket väl. Han är nog för klok men hans matte måste tränas. Fundera hur jag ska uppträda och vad jag vill åstadkomma.
Afghanerna fick komma ut och bryta vardagen och de fick träna matte. Bygga lite på hennes självförtroende. Det var nog nyttigt. Deras matte kanske vågar sig på några tappra träningsförsök framöver. Vi får se vad vi åstadkommer. Det viktiga är ändå att afghanerna har roligt. Använda hjärnan och känna sig duktiga!
Doften av värme
Idag mina vänner, idag har jag besökt en kär vän. En vän som inte längre bor fem minuter bort. En vän jag lärde känna under min gymnasietid. Jag kan nog påstå med gott samvete att hon är den bästa jag tagit med från den tiden. Idag är det många mil emellan oss. Vi ses inte ofta, men ibland. Allt för sällan egentligen. Men vi underhåller vänskapen. Vilket är viktigt.
I några korta minuter stod jag i ladugården hon arbetar i. I ladugården blandas så många dofter. Jag älskar det. Ta djupa andetag, andas in värmen. Fick frågan om jag saknar det. Nogallt saknar jag det bitvis. Speciellt nu då händerna luktar kossa. Att värma händerna mot kropparna. Kalvar och att inte glömma tjurarna. Det är speciellt. Jag saknar det bitvis. Men jag vill inte tillbaka. Det är ett avslutat kapitel. Jag är nöjd bara jag får känna doften emellan åt. Mysa med kalvarna och bara beundra dessa vackra djur. För det finns en skönhet, en glöd i deras blickar. Så väldigt speciella individer.
Godnatt bloggen
Tänkte säga godnatt. Det blev en sen kväll. Men vad gör det. Fynda det har vi gjort, inte idag då men för två.. Kanske tre dagar sedan investerade vi i nappflaskor, haklappar, pipmuggar med och utan handtag och lite annat sånt där nödvändigt. I köket har vi snart ett alldeles eget skåp för allt detta nödvändiga. Det känns bra. Vi har det mesta som behövs för att V ska få ha egna saker här hemma nu. Egna tråkiga nödvändiga saker och roliga leksaker, filtar och mjukdjur. Det här ska ändå vara hennes andra hem och då känns det viktigt att det är mysigt. Det är mycket kvar, det måste jag erkänna. Men det blir bättre. Sakta men säkert finns allt som hon kan tänkas behöva här också.
Nu mina vänner stänger jag ögonen. Imorgon är en ny dag!
Ta hand om er!
Den tjugoförsta Januari tvåtusentretton
Vi har upplevt en hel del tillsammans, mer då än nu. Men ändå har våra liv kantats av varandra.
På ett sätt är det tråkigt att vi inte umgås idag som då. Men vi har båda vuxit. Vilket har lett till att vi valt olika vägar.
Grattis Ninni! Min fru, Christophers syster!
Lyckligtvis sprang helgen förbi. Vi aktiverade oss med oräkneliga rolligheter. Njöt av tillvaron och luffade runt. Jag, Christopher, Vilhelmina och Afghanerna. Julen städades bort och jag fick nöjet att pryda vårt hem med julklappar som väntade på att julen skulle plockas bort så dessa kunnde pryda. Nu lyser små ljus här och var och tillvaron känns faktiskt trots allt helt okej. Januari är snart över. Nu behöver vi inte vänta på Januari längre. Vi packar ned Januari långt ned i en vrå längst bak i sinnet. Vi packar inte upp igen. Nu väntar vi och längtar.
Dagen efter
Jag var inne flera gånger igår. Funderade på att skriva några rader. Men jag hittade inte orden.
Idag är det iaf helg. En Vilhelmina helg. Nu sover hon iof sen en tid tillbaka. Christopher är ute med hundarna och själv vilar jag på soffan.
Vi får höras senare, jag ska försöka ta till vara på de sista timmarna av den här kvällen.
Ta hand om varandra!
En sak mindre
Punkt ett är stuken från min att göra lista
-
Besikta bilen.
Vi hörs senare!
Ett meddelande
Igår blev det bara så att min väg förde mig hem. Hem till västerbotten, Umeå, istidsgatan. Hem till Christopher!
De senaste dagarna i jokken drog ned mig. Ned till en mörk plats som gnatet i mitt sinne. Så jag åkte hem. Och ni anar inte hur underbart det kändes att kliva innanför dörrtröskeln. Kärlek och bara sätta sig i soffan med den bästa.
Att vara hemma!
Så mina vänner. Jag är hemma en stund. Har dock en miljard måsten att gå igenom. Det känns som att det börjar bli mycket. Jag stressar upp mig. Christopher står i bakgrunden och muttrar att jag inte får stressa. Det är bra. För jag är nog expert på att stressa tyst. Men då står han där "älskling va sa jag". Jag ska stressa ned.
Njuta av hemma och bara va.
Vi hörs senare, idag ska några punkter på att göra listan strykas.
Förresten, dregglisarna kom igår!! I ett fint paket dimpte fem dregglisar med vattentät baksida ned i brevinkastet.
Fånig lycka!
Med en klump i halsen..
De nya dregglisarna är postade. Fem dregglisar för fem kronor. Under veckan, kanske imorgon kommer de ligga i garderoben. Garderoben som är fylld av kläder jag och mina systrar bar som små. De nya napparna och napphållarna, båda från mom har jag tjuv öppnat. Bara lite för att känna och klämma. Drömma mig bort. Små investeringar som jag gömmer, lägger undan. Allt i garderoben. I garderoben finns inte bara kläder och lite prylar. I garderoben ligger 3D bilder på vårt hjärta. Varje gång jag öppnar garderoben faller blicken över bilderna. Minnen letar sig tillbaka till en lånad tid. En tid jag nog aldrig kommer känna hände. Vakuumet vi svävade i, vardagen gick framåt. Inte mycket mer. Det som känns närmast är känslorna. Så enkelt att riva upp. Återvända in i dvalan som långsamt äter mig inifrån. Att gråta okontrollerat i timmar. Känna hur allt rasar medan du måste stå kvar. Se omgivningen fortsätta. Livet går vidare, självklart. Det är svårt att hindra. Framåt kommer det alltid gå, tills dagen den lånade tiden ska lämnas åter.
Ibland saknar jag dig så mycket att tanken inte går att samla. De dagarna stänger jag av. Skärmar av. Gör det som måste och väntar sedan ut tiden. För med tiden blir det bättre.
Idag är vi i mitten av januari. Om tre dagar var det tänkt du skulle födas, vi skulle skydda dig mot världen. Ge dig villkorslös kärlek. Oändlig kärlek! Trösta dig i gråten och vara dem du söker skydd hos. Istället är allt vi har några minnen. Känslan av att ha dig nära. En morgonspark. Små, små händer. Den minsta näsan och en liten mun. Jag drog fingret efter din panna och tinning. Kände din lena hud och kunde inte gråta. Du var bara så otroligt vacker och jag så otroligt tom.
Saknaden går inte att beskriva. Dagarna går framåt och livet går vidare. Men jag saknar dig så det gör ont. Varje dag, varje sekund!
Godnatt
Mina vänner nu avslutar jag början av veckan. Med ett leende kryper jag ned under täcket. Snart är jag hemma på riktigt. Snart är detta rännande fram och tillbaka över.
Jag kan nog inte uttrycka hur bra det känns i ord. Jag längtar hem. Längtar efter att jobba och tjäna pengar. Längtar efter den där vardagslunken. Att vara hemma med min familj! Att vakna upp med den bästa varje morgon. Att få och ge en morgonpuss på kinden.
Ikväll har jag hemlängtan. Om några ynka veckor är det här över. Om några månader kanske jag får lön och tjänar mer pengar än vad jag någonsin har gjort i hela mitt liv. Jag kanske inte kommer behöva vända på varje krona. Fundera hur månaden ska gå ihop. För mig känns det så främmande, overkligt. I mitt huvud kommer det aldrig hända. Jag kommer alltid vara en låginkomsttagare. En djurskötare som älskar sitt yrke men tjänar minimum. Då jag tänker på mig själv känns det som att det är det jag kommer falla tillbaka till. Egentligen mest för att den nya dörren känns främmande.
Det kan bli ett spännande år på många plan. Tänker inte påstå att 2013 kommer bli mitt år. Men spännande det är jag övertygad om.
Godnatt mina vänner, vi hörs imorgon!
Tygblöja VS engångsblöjor
Vad jag har förstått så sparar man otroligt mycket på miljön trots det faktum att man möjligtvis måste tvätta oftare. Ett miljötänk i dagens samhälle är enligt mig ett klokt val. Även det allra minsta gör en skillnad. Åtminstone intalar jag mig att det är så. Annars skulle jag inte se någon anledning till att göra de små insattserna jag gör.
Man sparar alltså på miljön men även i plånboken.
"Varför ska du använda tygblöjor?
Argument 1) Du förkortar blöjperioden
Under de senaste 15 åren har blöjperioden blivit betydligt längre.
Idag finns blöjor som passar för barn upp till 30 kg.
År 1989 - blev barn blöjfria vid ca. 2 års ålder
År 2006 - blir barn blöjfria mellan 3-7 år, vilket kan bero på dagens torra engångsblöjor. Barn varken kan eller vill sluta med dagens blöjor. Med tygblöjor får man en skönare och kortare blöjperiod.
Argument 2) Det är ekonomiskt - du sparar mycket pengar
En kalkyl från ImseVimses hemsida visar att tygblöjor kostar ca 4 500 kr för en hel blöjperiod medan engångsblöjor kostar ca 18 000 kr för en hel blöjperiod.
Argument 3) Forskning har visat att kemikalierna i engångsblöjor kan utlösa astma hos små barn* och vara orsaken till minskad fertilitet i vuxen ålder*.
* källa: Acute Respiratory effects of Diapers Emissions Archieves of Environmental Health, oktober 1999. Farliga blöjor, Expressen 11 oktober, 2000.
Vad behöver du?
Du behöver ca 18-24 blöjor
3-5 blöjbyxor
eventuellt inlägg för extra uppsugning och en förvaringshink för använda blöjor.
Blöjinlägg, spolbara av rispapper, förenklar bajsbytet.
Hur ofta du behöver tvätta avgörs av hur många blöjor du använder. Räkna med 6-8 blöjbyten per dygn. Om du har 18-24 blöjor tvättar du var tredje dag ungefär. Blöjbyxan används för flera byten. Om du använder ullbyxa räcker det med tre stycken då du ska tvätta dem på en gång. Det är bra med inlägg som suger upp extra och är bra vid eksem eller då det kan ta lite längre tid mellan blöjbytena.
Hur använder du tygblöjor?
Du börjar allt med att tvätta tygblöjor före användning för att öka uppsugningsförmågan. Du lägger tygblöjan i en blöjbyxa och använder kardborren för att få en bra passform. Det skall vara tätt runt låren och hela blöjan skall sitta innanför blöjbyxan.
Vid blöjbyte sköljes tygblöjan av och engångsinlägget spolas ner. Vrid ur och förvara i en blöjhink i väntan på tvätt. Du slipper lukt om du tvättar var tredje dag.
Vikblöjor
Vikblöjor kan vikas på olika sätt. Med ImseVimses vikblöjor medföljer instruktioner. Det är enkelt att vika! Du behöver normalt två storlekar under en blöjperiod
Blöjbyxor
Imse Vimses blöjbyxor finns i flera utföranden. Den finns som en luftig dagbyxa, en tätare nattbyxa, en ullbyxa både för natt och dag samt en soft och luftig för rumpan.
Alla blöjbyxor har ett polyuretanlaminerat polyestertyg på insidan som håller ditt barn torrt. Det är 100% bomullstyg på utsidan. Tyget släpper in luft så din babys hud kan andas. Byxan har en praktisk kardborreknäppning och effektiv bentätning och infällt resår i ryggen.
Ullbyxorna tillverkas av 100% ren ny vävd och filtad ull. Ullbyxor håller torrt och andas mest av alla blöjbyxor. Den rekommenderas särskilt vid blöjutslag och eksem. Ullen ger flera grader lägre temperatur i byxan. Ullbyxan är också lämplig för barn som kissar mycket och sover länge då ullen har stor uppsugningsfömåga. Den porösa ullfibern håller kvar fukten så kläderna hålls torra. Ullbyxan kan tvättas i maskin på vanligt ullprogram men det går också bra med handtvätt med tvål för ull. Använd gärna en ullkur en gång i månaden. Tvätta genast vid byxbyte. Efter tvätt kan du krama ur byxan i en handduk och därigenom spara torktid.
Formsydda blöjor
Formsydda blöjor, one-size, räcker hela blöjperioden. ImseVimse-blöjan är en snillrik formsydd blöja i en storlek som passar hela blöjperioden. 100% oblekt bomullsflanell i 8 lager. Den är godkänd för ”Bra Miljöval”. Tyget uppfyller dessutom Öko-Tex standard 100.
MYT: Det är tidskrävande
Sanning: Med tygblöjor förkortas tiden som barnet använder blöjor. Efter ungefär två år
är barnet blöjfritt. Att lägga en tvätt i maskin tar bara några minuter. Du har alltid blöjor hemma.
Jämför det med att byta blöjor i 4-5 år och att behöva handla och bära hem nya blöjor hela tiden.
MYT: Det är bökigt att använda tygblöjor
Sanning: Med dagens färdigsydda tygblöjor med tryckknappar och kardborreknäppning är
det enkelt. Våra one-size-blöjor passar hela blöjperioden och du behöver bara se till att
ha rätt storlek på blöjbyxan, som anpassas efter barnets vikt.
MYT: Man får tvätta hela tiden
Sanning: Antingen tvättar du blöjorna separat var tredje dag eller så tvättar du dem tillsammans
med din andra, vanliga tvätt.
MYT: Det är ohygieniskt
Sanning: Blöjorna är hygieniska! Tvättar du dem i 60-90 grader blir de rena. Vi har sålt
Imse Vimse-blöjor till många BB-avdelningar.
MYT: Det är bara bohemer och snåljåpar, som använder tygblöjor
Sanning: Alla kategorier av familjer använder tygblöjor idag. Skälen kan vara bättre hälsa,
miljö och ekonomi.
MYT: Det luktar om blöjorna
Sanning: Eftersom du spolar ner bajset och tvättar var tredje dag så är tygblöjorna luktfria.
MYT: Barnen kan inte röra sig
Sanning: Alla blöjor är en aning hindrande för barnets rörelser. Tygblöjorna är idag lätta och
smidiga och förkortar blöjperioden."
Jag är ingen förespråkare för tygblöjor. Men efter att ha läst på så har min uppfattning ändrats. Dagens tygblöjor verkar väldigt bra och oavsett om man köper nya eller begangnade så sparar man in väldigt mycket.
Vet inte om det finns någon som läser den här bloggen som har någon erfarenhet.
Skulle vara kul att höra vad du tycker isf.
Klicka här!
Jokkmokks marknad
Men lever det gör jag idag också. Har haft labbar med motorer, druckigt varm choklad(för jag är är nämligen ingen kaffe drickare) och kikat på schemat över Jokkmokks marknaden.
I februari då är det tydligen marknad för 408:e gången. Marknaden man ska besöka då man är i Jokkmokk. Jag kanske skulle ångra mig med åren om jag inte upplevde marknaden då jag ändå bodde här.
Så 2013 det ska bli min debut på marknaden. Faktisk min och Christophers debut. Det ska bli kul att visa honom Jokkmokk. Platsen som jag har spenderat alldeles för lång tid på redan nu. Kul att visa honom det jag upplever på annat vis än genom bilder.
Men egentligen är jag ingen marknadsmänniska. Vännäsmarkanden, lycksele och åsele. Det brukar vara min årliga dos. Ett tio pack strumpor brukar alltid följa mig hem och kanske en munk eller två slinker ned.
Men jag känner på mig att denna marknad är annorlunda. Renar och samédans. En ny upplevelse helt enkelt.
Storknabben
Idag packade vi oss ut och beslutade oss för att vandra upp på Knabben. Vi busade med lite pinnar och njöt av att det få minusgraderna.
Nu ligger afghanerna utslagna. Deras matte har intagit ryggläge och funderar om det är möjligt att biima över en godispåse från ica. Det är nog omöjligt. Har haft ett obeskrivligt godissug sen i måndags. Det mest tragiska är nog att suget har letat sig in i mina drömmar. Det är godis överallt!
Ta hand om er!
Tjatigt
Jag kanske börjar upplevas lite tjatig. Men dom är trots allt mina barn, mina hjärtan.
Vackrare afghaner finns knappt <3
Afghanhäng!
Början till mobilen
Hoppas ni har en härlig helg!
Fotografier
Har gått igenom bild efter bild, det värker i hjärtat och ögonen tåras. Som jag saknar min underbara Fabian. Han lämnade sånna avtryck efter sig. Berörde mig så totalt.
Fantastiska Fabian var en clown från tidig morgon till sen kväll. Om nätterna myste han gärna tillsammans med husse och matte i sängen. I slutändan var det Rasmus och Fabian som låg och hade det bekvämt i sängen medan husse och matte fick trängas på en hörn av sängen.
Christopher brukade agera busfarbror
Fabians sista sommar
En av alla promenaderna i Vännäs
Som bara Rasmus kan..
Svart afghan i vinterland
Men jag och kameran sammarbetade inte. Svart afghan och vinterland gick tydligen inte ihop. Men jag tänker visa va vacker hon är ändå. Tror nämligen inte ens kassa bilder kan trolla bort hennes skönhet.
Världens vackraste Esther!
Fånigt nöjd
Ni som studerar vet hur det är. December och en bit in på januari ligger man efter med räkningar. Man lever på luft och längtar tills allt kommer igång igen. Man får nämligen knappt några pengar i december.
Med dubbla hyror och övriga utgifter blir det svårt att överleva måste jag erkänna. Men det löser sig alltid. Idag kom allt igång igen. Det firade jag med att göra ett inköp. Jag stod länge och funderade om det kunde va värt pengarna. Billigare varianter finns. Men jag kunde inte motstå. Två nappar från mom och två napphållare, även dem från mom fick följa med mig hem.
Jag är totalt förälskad, har inte öppnat förpackningen.
Ögongodis det är vad de är.
Försäljning
Annars så är det jätte kul att feedbacken har varit så possetiv på mycket av det jag virkat. Själv är jag som nämnt innan antagligen alldeles för självkritisk. Men ni verkar gilla mycket av det som blivit gjort, vilket uppskattas :)
Nu mina vänner ska jag vila, sova någon timme förhoppningsvis. Måste trängas med Rasmus som tycker det är alldeles för kallt i Jokkmokk. Som då vill ligga mycket nära.
Ta hand om er!
Jag ska plugga egentligen
Men ville bara visa er de senaste virk kreationerna.
Mössan passar iaf barn från sex månader och upp till året.
Den är vikad i förmaskor och stolpar, lite smymaskor och flätade toffsar.
Funderar om jag ska ge den längre kanter eller om jag ska virka något typ av band som man kan knyta under halsen.
Vi hörs senare!
Ett recept som jag lovat
En annorlunda cheescake med choklad smak:
1 tsk Vaniljsocker
75 g Smör eller margarin
3 Ägg
2 msk Socker
150g Mörk choklad
Topping:
2 dl Lätt creme fraiche
2dl Creme fraiche
1.Krossa kexen fint tillsammans med vaniljsocker. Smält matfettet och rör ner det i smulorna. Tryck ut smulblandningen i en form med löstagbar kant. Baka mitt i ugnen ca 7 minuter i 175 grader.
2. Vispa samman osten med ägg och socker till en slät smet. Bryt chokladen i mindre bitar och smält den i vattenbad eller i mikron. Rör ner ca 1 dl av ostmassan i chokladen under kraftig vispning. Fortsätt tills osten är slut och allt är väl blandat.
3. Häll chokladsmeten i formen och jämna till ytan lite. Ställ tillbaka formen mitt i ugnen och grädda kakan ca 25 minuter. Låt kakan svalna minst 20 minuter.
4. Rör samman lätt crème fraiche med vanlig crème fraiche, florsocker och vaniljsocker. Bred det över kakan. Grädda kakan i ytterligare ca 15 minuter. Låt gärna kakan kallna innan den ska serveras. Garnera med färska hallon och mynta. Mixa eller passera de tinade hallonen i en sil till såsen. Smaka av med socker, och bjud hallonsåsen till kakan.
Väskan är packad
Den femte Januari 2013
Men vi börjar lite smått. Vi sparar öron. Idag kan jag toffsa in fyra snoddar, om ett år kanske den går in sex. Det ska bli spännande att se. Som nämnt innan växer afghanernas päls oerhört långsamt. Så vi skyndar i afghan tackt här på Istidsgatan.
Rasmus den gamle gubben trivs mycket bättre som korthårig. Även fast mattes hjärta gråter då hon tittar tillbaka på bilder på skönheten. Men gubben trivs bäst såhär. Det syns så väl. Så någon långhårig afghan blir det nog aldrig igen av min gubbe. En afghansaluki eller som andra säger, en sommarafgan. Det är vad han är.
Något jag inte har berättat för er..
Fabian, drev mig till vansinne. Jag satt hemma i Penglund och grät, kännde mig förtvivlad och kunde inte begripa hur det någonsin skulle bli bra. Det var inget fel på Fabian. Han vara bara en stor hund med mycket energi, livsgnista och otyg. Vid denna ålder gjorde Fabian allt i sin makt för att irritera mig. Åtminstone kändes det så då jag oräkneliga gånger kom hem till en sönderbitna skor, en möbel som var gangad på. Föstörda prylar och en hund som rycker och drar i kopplet. En gigantisk afghanhane som blev könsmogen med stormsteg. En afghan hane med en otrolig vilja som nådde nästan precis 78 i mankhöjd.
Fabian drev mig till vansinne och jag gav upp. Jag grät floder och insåg mig besegrad. Efter många samtal med djurskyddet bad jag dom hitta ett passande hem till min fina kille. Det kändes verkligen som att jag gav upp. Borde jag inte orkat lite mer? Gör jag verkligen allt fel?
Djurskyddet fick några riktlinjer, det dröjde inte länge fören det dök upp olika familjer. Familjer som var villiga att ta en ung afghan hane till deras hem.
Till varje potentiellt hem hittade jag fel. Orsaker till varför det inte skulle fungera. Han hade det nog trots allt bättre hos mig. Hur skulle han kunna får det bättre hos någon annan, utan jag och Rasmus?
Med tiden blev de jobbiga dagarna allt färre. Fabian växte in i sig själv och vi hittade en balans. Vi fick våra dagar att fungera. Vi sammarbetade. Jag beslutade att ge honom året. Att vi skulle kämpa på riktigt. Om det inte blivit bättre till årsskiftet skulle jag låta någon annan få dela sitt liv med mitt hjärta.
Då Fabian avslutade sitt liv var det bara tre månader kvar av året. Tre månader och vi hade kommit otroligt långt. Vi hade hittat en balansgång och fått varadgen att fungera. Jag är glad över att jag inte gav upp. Jag kämpade med våra problem och fick det att fungera. Men det var inte utan tårar och tvivel på med mig själv.
Idag står jag och Esther där jag och Fabian stod. Idag har jag gråtit i sängen i två timmar för att allt känns så hopplöst. För att Esther påminner så mycket om Fabian i vissa situationer. Esther är ganska precis 1½ år. Samma ålder då kaoset började med Fabian. Esther är en stjärna då vi är med henne. Hon gör inget fel och är den mest skötsamma hund jag ägt.
Men det är då vi inte ser som hon gör mig ledsen. Ledsen för att jag inte vet vad jag ska göra. Ledsen för att känslan jag hade med Fabian har återvänt. Idag då jag grät i sängen kramade Christopher mig. Sa att man måste fortsätta hoppas, annars har man gett upp på riktigt. I två timmar låg jag där med känslan av att jag måste ge upp. Innse mig besegrad av denna fröken. Nu då det gått lite längre och min fina Esther roar sig själv med en gummiboll inser jag att jag inte har gett upp. Jag har bara laddat om. Jag tror vi bara är i den åldern. I den åldern då åtminstone afghaner är enligt mig jobbigast. Då dom går min på nerverna. Esther hon gnagar på spisvreden då vi inte ser. Hon har börjat pinka inne om nätteran(jag misstänker ett kommande löp). I Jokkmokk har hon gnagat av varenda kabel i hela lägenheten. Hon är en odräglig svart klump i kopplet. Idag då allt brast var det första jag såg en möbel som hon gnagt på. Det var allt som krävdes för att jag skulle bryta ihop.
Idag har jag åter igen kännt den där hopplösheten. Att jag inte verkar kunna göra något rätt. Att det aldrig kommer bli bättre. Hon kommer alltid vara totalt hopplös, gå mig på nerverna och få mig att gråta.
Jag tror vi bara är inne i en fas. precis som med Fabian. Att allt kanske vänder vid hennes tvåårsdag.
Jag tänker iaf hoppas på det.
Fastermys
Genom alla dessa år jag kännt Ninni, sen 2004 närmare bestämt. Så har hon alltid varit redo med kameran.
Idag glömde hon kameran. Men det hindrade henne inte från att föreviga dagen i bilder.
Vi hörs imorgon!
Årets första inlägg
Idag är den första januari 2013. Nu ska vi vänja oss med att skriva 2013. Det ska bli spännande att uppleva 2013. Oerhört spännane!
Jag och Christopher har aldrig varit mycket för nyårslöften. Men i år ger vi något vi faktisk kan hålla.
Vi tänker inte börja snusa eller röka. De ni, nog de bästa löftena någonsin. Värt att notera är väl att vi aldrig brukat nikotin. Jag måste kanske erkänna att det inte kommer bli svåra löften att hålla. Men varför inte ge nyårslöften som man faktisktkan kan genomföra.
Ellen sträcker fram sin hand, jag presenterar mig. Ellen utbrister:
-Gud så vacker du är. Är du tillsammans med honom?(Pekandes på Christopher)
(Ellen tilltalar Christopher)
(Christopher svarar)
-Jag vet, hon är den vackraste!
Det var längesedan jag skrattat så mycket vid en presentation och Ellen, det var minsan en frisk fläckt i rummet.
