Sokkerflikkan

 

 

 

 

Det känns så otroligt skönt. Inte för att dagarna är så ansträngande. Mer för att få vara hemma hela familjen och njuta av kvällarna tillsammans. Under veckan som nu går mot helgen har Christopher i vanligt ordning jobbat natt. Jag och flickorna tar kvällarna och nätterna och på något vis svichar dagarna bara förbi. Jag hoppas att tiden ska stanna upp lite i helgen, så vi hinner njuta och andas lite. 

Melodifestivalen går av stapeln på lördag, det är givet att vi ska sitta bänkade framför denna tradition och skämas över alla dåliga bidrag i gott sällskap. 

 

Imorgon tänker jag passa på att njuta av att inte göra någonting. Bara mysa med Alba och slö se serier. Idag har vi nämligen gjort tillräkligt med saker för en vecka. Vi har hunnit med att lämna den stora damen på förskolan, gått lång promenad med en nyfunnen vän och ätit lunch med min väldigt gravida syster. Det ska bli spännande att se då den nya kusinen vill entra världen. Alba blir helt plöttsligt stor, inte fick hon va minst speciellt länge. Men det gör inte så mycket, nu får vi alla bara ytterligare en mini bäbis att njuta av.

 

Sen kan jag avslöja att jag snart ska börja jobba lite igen. Går tillbaka i gamla skor och tänker agera djurskötare om helgerna igen. Ett lagomt helgjobb i inte allt för många timmar som faktiskt ger en trevlig extra slant. 

Det ska bli kul, riktigt roligt faktiskt. Det var länge sedan jag jobbade med djuren. Jag ser det verkligen inte som min framtid, men en helt okej sysselsättning fram till det rätta dyker upp. 

 

Vi hörs senare.

 

 

 

 

Ytterligare en vecka går mot början av en ny. Vi har haft en otrolkigt härlig vecka här på Istidsgatan. Alba blir till veckan sju veckor och varken jag eller Christopher begriper vart dessa veckor tagit vägen. En månad sedan vi firade julafton och sju veckor sedan Alba entrade världen. Sju veckor sedan vår baby beslutade sig för att tiden va kommen.Sju veckor sedan Christopher sa "Välkommen till Umeå" och strök henne på huvudet i förlossnings salen. Det är helt enkelt lite häftigt. Att det var lilla Alba, att babyn som hängde med oss i nio månader till slut skulle visa sig vara Alba. Alba som idag är lika självklart som att mjölken är vit. Det är märkligt, hur snabbt man vänjer sig vid en ny livsstil. Hur vi båda gått från att leva våra liv tillsammans till att fått priviliegiet att ha två fantastiska flickor i våra liv. Hur vi gått från bara vi till att faktiskt bildat våran aldeles egna familj. 

Jag har nämnt det flera gånger i veckan, men allt det där andra känns osm ett helt annat liv och lika kliche aktigt som det låter så är det faktiskt så att det här livet är det bästa.

 

 

 

Ikväll ska jag försöka ta tag i både V:s och Albas garderob. Alba har vuxit sig stor och hoppat upp till storlek 62 vilket innebär att allt smått kan plockas bort i väntan på nya tider. Bland V:s kläder finns mängder av kläder, så mycket så jag knappt vet vad vi har och vad som saknas. Det är kvällen uppdrag, eller kanske veckans. Det beror på hur aktiv jag känner mig ikväll.

 

 

 

Då jag tänker tillbaka på den här graviditeten så kan jag inget annat än säga att den började lika obemärkt som den avslutades. Exakt nio månader som förlöpte utan några problem. En förlossning som bara han starta så var den över utan minsta förvarning. En fantastiskt flicka som är så snäll så att vi funderar vad vi gjort för att förtjäna henne. 

Det jobbigaste med graviditeten var nog på slutet då jag var tvungen att besöka toaletten stup i kvarten. Det jobbigaste med förlossningen var att man förlorade hela upplevelsen då det gick så sjukt fort. Alba kan jag inte klaga på, hon är så otroligt snäll och lättsam. Sover från 23-11 och äter mellan 1-2 ggr om nätterna. 

Nu mitt i baby bubblan känns det som att jag skulle kunna ha hur många barn som hellst om det skulle fortsätta på det här viset. 

 

Annars så förlöper våra dagar i en lagom lunk. Vi är ute och går med afghanerna. Vi myser, äter och jag försöker hinna med sånt där som bör göras, men det stressas inte. Dagarna är helt enkelt bra och jag ser fram emot att vara hemma en mycket lång tid med några jobbperioder så även Christopher får njuta av pappaledighet. 

 

Vi kikar runt på bostadsrätter, hyres lägenheter och bilar. Det stundas ett framtida bilköp, helt ärligt har jag nog aldrig kört en så ny bil någonsin. Men vi ska dra på det några korta månader till. Men snart, mycket snart. Det ser jag farmemot så otroligt mycket! Nytt boende är egentligen bara en tidsfråga. Men helt ärligt trivs vi både väldigt bra på Istidsgatan och vi räknar med att bo här året ut. Om något bra dyker upp tidigare tackar vi och tar emot annars så gillar vi läget och fortsätter som vi gör idag.

 

 

 

 

 

 

 

Jag tror det är då man får barn som man inser var orden "tiden går allt för fort" innebär. Dagarna bokstavligen rusar iväg, vi hinner knappt kliva upp så är det återigen tid för natten. Jag har nog aldrig prioriterat min tid så annorlunda som den senaste tiden. Disken får mer än gärna stå en dag extra, Gruset på golvet som hundarna drar in får ligga lite längre än nödvändigt. Helt ärligt känns det som att hemmet förfaller, men känslan är nog värre än verklighten. Det är bara min pedantiska hjärna som måste acceptera att det finns något viktigare i vardagen just nu. Det är nämligen så att jag och Alba nöter på soffan, vi ser mängder av värdelösa program på tven och vi går en hel del runt i lägenheten och tittar på allt möjligt spännande för en baby. Alba får all uppmärksamhet, det är nästan så att jag måste påminna mig om hundarna vilket jag har lika dåligt samvete över varje dag. Men vi har som mål varje dag att ta oss ut på en lång promenad. Hittills har vi bara gått sex km men till veckan är det milen en gång om dagen målet. Mycket för att hundarna inte ska känna sig bortglömda. 

 

Men annars bortsett från det kroniskt dåliga samvetet över de mesta så flyter vår vardag på riktigt bra. Lite lite sömn emellanåt men vem hade inte förväntat sig det. Imorgon startar en ny vecka med nya utmaningar. Storasyster kommer och vardagen kommer gå från att gå fort till att skena. Veckorna med båda baranen hinner bara börja så är dom över. 

 

Jag hoppas ni alla mår bra. Att ni också fått lite snö på marken och att det nya året hittills har startat sådär bra som man önskat.