Sokkerflikkan

 

Idag står äntligen den nya barnvagnen i vårt hem. Jag måste erkänna att jag varit väldigt tveksam och velig inför detta köp. Vi har nämligen en fullt fungerande emmaljunga. Den har några år på nacken men fungerar i stort sett felfritt. Men, nu har vi en helt ny vagn stående i vardagsrummet. Jag njuter fortfarande av ruset, har provkört och bäddat iordning inför babys nedkomst. På något märkligt vis blev allt så väldigt mycket roligare, en alldelse ny vagn för vår alldeles egna lilla baby. Otroligt mysigt och faktiskt väldigt overkligt. Vagnen skeppades hit från Polen. tydligen är det populärt att beställa allt möjligt från Polen, bättre priser än vad Sverige erbjuder. Bättre priser och kortare leveranstider. Märkligt. Nu återstår det väl bara att vänta in den riktiga vinterna för att se om den polska vagnen fixar lite snö under hjulen.

 

Här ser ni Duo vagnen Royal. Christopher valde färg och jag valde modell. De tre första bilderna visar liggdelen med sufletten fullt utfäld. Den medföljande skötväskan samt två regnskydd och ett myggnät. Liggdelen har ett ställbart ryggstöd så babyn kan ligga lite mer upprät om så önskas. Man kan välja att ha rakt handtag eller vikt som på bilderna. Man kan även vända barnet bort från sig då det blir äldre.

 

Det är märkligt men destå närmare slutdatumet vi kommer destå svårare verkar jag ha att hålla reda på veckorna. Hur som så är vi inne i vecka 36 tydligen. BM besök igår och allt fortsätte i normal lunk. Inga konstigheter. Magen mäter nu till 32 cm, hjärtslagen slår stadigt mellan 140-150 slag/min. 

 

 

Bjuder på tre bilder från förrförra helgen.

 

 

Med julmust vid min sida och två afghaner som skyndade sig att krypa upp i soffan samma sekund som jag satt mig här tänkte jag nu bjuda på en uppdatering. Speciellt då soffan blev ocuperad så jag inte kan lägga mig och slö se seier i vanlig ordning. 

 

Det är nu sluttimmarna av helgen som är kvar innan den nya veckan drar igång. Christopher har påbörjat nattveckan och är just nu i Sundsvall. Hem kommer han under nattimmarna och denna gång kommer han hem med lite efterlängtade saker från Ikea. Vardagsrummet är som vanligt ett projekt, men vi arbetar oss sakta fram mot det vi vill ha. Vår plan är att ta en halva i taget och ena halvan ska åtminstone vara klar innan bäbis anländer. 

 

Medan den blivande har påbörjat sin jobbvecka så påbörjade jag städning av hemmet och lite annat pyssel. Ny kökslampa är nu upphängd över köksbordet. Under dessa mörka månader så kändes det som att en ljuskrona skulle passa utmärkt. Sagt och gjort så hänger det nu en helt vanligt svart smides ljuskrona ovanför köksborde. Helt vanlig var kanske att ta i då det faktiskt kommer från min mormor. Jag har rensat upp bland blommorna i fönsterna och pyntat med lite nytt. Väldigt små förändringar men det känns lite roligt.

 

Babyn i magen har slutat att sammarbeta. Nuförtiden kan jag inte sitta mycket längre än tio minuter innan det ömmar på höger sida av revbenen. Om jag inte står upp så måste jag erkänna att jag nöter ohälsosamt mycket på soffan i sidoläge. Men jag tröstar mig med att det faktiskt får va så då det bara är dryga trettio dagar kvar av denna graviditet. Med det sagt så måste jag nu inta den andra soffan, lägga mig på sidan och vila de ömma revbenen. Blev en kort kanske inte så spännande uppdatering men det lilla får duga ikväll.

 

 

 

 

Precis som rubriken lyder så är det nu färdigjobbat. Märkligt och lite tråkigt. Men någonstans måste jag erkänna att det känns ganska skönt. Speciellt då det äntligen känns som att jag får tid över att ordna lite saker här hemma som jag hemst gärna vill hinna klart med innan baby vill anlända.

Idag kan vi åtminstone bocka av en punkt på listan. Vaggan har intagit sin plats. Det är en gammal vagga som vi alla systrar har sovit i. En vagga från tiden min mor var liten och ett antal fler år bakåt efter det. Mamma uppskattade den till dryga 150 år. Så baby får sova sin första tid i en vagga med historia. Jag tycker det är lite mysigt ändå. Men till Vilhelmina går vaggan under namnet lillsängen, spjälsängen är nämligen mellansängen och jättesängen är våran såklart. 

 

Vi hade ett helt vanligt BM besök idag. Baby har laggt till sig med huvudet nedåt. Vilket jag misstänkt i dryga två vekors tid. Kändes lite kul att få det bekräftat. Att det verkligen är fötter som håller på att sparka lös mina revben på högra sidan ;) Annars så var allt lika normalt som gångerna innan. Magen har vuxit till 31 cm och känns fortfarande relativt lagom. Vi har även bokat in tid för intygandet om gemensam vårdnad. Någonstans kändes det smidigast att göra bort det innan baby anländer. Så inom en vecka är allt sådant färdigt. Skönt!

 

Nu mina vänner ska jag slö se serier och unna mig lite onyttigheter. Imorgon startar dagen nämligen tidigt med en del måsten och lite roliga ärenden. 

 

 

Till veckan går vi i i vecka 34. Babyn kan egentligen anlända när som hellst men jag känner mig fortfarande relativ smal. Tror det mer är hjärnan som inte har ställt in sig på att man blivit lite rund ;)

Hur som så känns det fruktansvärt bra att vi börjar näma oss slutet. Det ska nämligen bli helt gudomligt att kunna ha andra klädesplagg i garderoben än typ fyra tröjor. Även bara njutningen av att kunna sova på mage eller rygg känns oerhört lockande just nu. 

 

Ta hand om er!

Efter en arbetsam vecka tar jag och den blivande nu helg. Imorgon vägrar jag kliva upp ur sängen innan nio. Tänker bara njuta av lugnet, bara va helt enkelt! 

 

Vi har nog bestämt oss för att investera i en barnvagn. Om man har varit där så vet ni vad jag menar då jag påstår att det är en j*vla djungel. Det finns allt för alla tänkbara olika behov i olika utformanden och färger. Det är grymt svårt, riktigt svårt. Men trots allt så har jag fått två favoriter. 

 

Från allra första början så var jag mer inne på att köpa en syskonvagn. För det kommer komma en dag då någon utav oss står där med två barn och inte tar sig någonstans. Men vi tänker invänta behovet. Vi tänker unna oss en singelvagn tillsammans. Eller jag måste nog erkänna att det är jag som unnar mig en singelvagn som jag vill ha. Mest eftersom jag kommer gå på promenader med babyn minst två gånger om dagen och då vill jag ha något som fungerar utmärkt att röra sig med. Med både barn och hundar. Men jag har ett pristak, för barnvagnar kan verkligen skjuta i höjden. Jag har varit väldigt nöjd med vår budget Emmaljunga, den har verkligen hållit måtten för priset och fungerar egentligen alldeles utmärkt. Men jag skulle hemskt gärna vilja unna mig en ny vagn.

 

Vi funderar på dessa två:

 

 

Jag är tveksam till små rörliga hjul, men dessa är låsbara. Men fungerar dom verkligen i snö?

 

Men jag har åtminstone gjort oerhört mycket idag vilket känns bra. Det roligaste är nog att det snart är lördag. På lördag är det nämligen äntligen en Ikea resa som stundas! Det är en lagom inköpslista med en hel del små saker som verkligen borde införskaffats för längesedan. Men nu är vi på gång!

Jag har även planerat föräldraledigheten. Känner mig fortfarande helt förstummad över att det blev så mycket bättre än vad jag hade trott. Det känns riktigt roligt att kunna va hemma så länge man vill utan att leva på bröd och vatten. Att något gott skulle komma från den anställningen hade jag aldrig trott!

Här kommer bilder på de nya kläderna.

Först ut är två fleece jackor och ett fleeceset:

Sen blev det ett gäng byxor och strumpor:

Då är det återigen söndag och en ny arbetsvecka väntar. Den senaste tiden har det faktiskt börjat kännas att det är en ganska stor bäbis som gömmer sig där inne. Det trycker och spänner. Jag misstänker att babyn har börjat sjunka ner med huvudet redan nu. Det hickas och klickar om vart annat och orken är verkligen inte på topp. Vilket jag har lite svårt att acceptera. Jag försöker verkligen fortsätta som vanligt men det har börjat ta emot. Tur jag har min blivande, vad skulle jag gjort utan honom!

I helgen var vi återigen på barnloppis. Vi hade som mål att investera lite i vilhelminas dagisgarderob då det känns lite olustigt att skicka med de finare kläderna till dagis. Snabbt är det hänt att kläderna aldrig kommer tillbaka. Vi fyndade minst sagt. Det blev en hel del långärmade tröjor och mjuka byxor. Två fleece jackor varav en var en märkesjacka samt ett fleeceställ. Sen hittade vi en låda med strumpor som i princip var helt oanvända som skänktes bort. Det kändes helt plötsligt väldigt onödigt att vi köpte 14 par strumpor i onsdags. Men man kan nog omöjligt ha för många strumpor. Vi spenderade 340 kr på loppisen, det kändes riktigt kul och minst sagt prisvärt. Nu väntar vi bara på att namnlapparna ska dimpa ner i lådan så allt kan märkas! Ikväll tvättar jag upp allt men senare kan jag visa lite bilder på fynden. Fram till dess får ni nöja er med denna: 

 

 

Ett stort grattis till en vän jag lärt känna under resans gång. I natt föddes nämligen deras efterlängtade son. 

Jag är så glad för er skull!

 

Annars så innebär den nya månaden för egen del att jag avnjuter en ledig dag. Hade inte tänkt göra många knop mer än att försöka virka lite. Det var alldeles för länge sedan jag tog upp virknålen så det är sannerligen på tiden. Har ett halvfärdigt projekt som behöver färidställas. Sen är det även kvar en miljard rutor på babyfilten. Men jag känner ingen stress, den blir klar då den blir klar och då kommer den blivit sjukt snygg och välarbeted.

 

Avslutar dagens inlägg med en bild på Snygg Rasmus!

 

Ta hand om varandra!

 

Idag upplever vi den allra sista dagen av september 2013. Sammanfattningsvis så blev det en bra månad bortsett från vissa faktorer. Den blivande har firat in sin trettiårsdag med skjutglada kamrater och ohälsosamma drycker. Jag blev firad med överraskningsmiddag av systrarna. Det har blivit en del presenter och en hel del fika har intagits. Vi har haft otroligt mycket mer tid med V än vanligt då september fick invigas med veckovisboende för damen. Den blivande börjad jobba natt varannanvecka och jag själv har jobbat på som en tok. 

Vi kan verkligen klassa in september som en av de bättre månaderna iår. Vi har passat på att unna oss lite tid för oss själva. Uppmärksammat oss mer än vanligt. Men det tycker jag vi varit värda!

 

Imorgon väntar en ny månad med hopp om att fortsätta i samma anda som denna. Baby i magen växer så det knakar, sparkar som en galning och lämnar inte många ögonblick till sömn om nätterna. Det närmar sig med stormsteg! Vi går in i vecka 31 och helt ärligt vet jag inte vart tiden tagit vägen. Snart står vi med två små barn och två afghaner och ska försöka få vardagen att gå ihop på det. Spännande!

 

Vi hörs!

 

 

I en tid har jag trott mig vara galen. Att jag inbillar mig saker som inte någon annan än jag verkar höra. Det började för ungefär två veckor sedan. Jag tyckte mig höra ett ljud från magen. I början tänkte jag inte speciellt mycket på detta underliga ljud. Jag var nämligen osäke på om det kanske bara var en obehaglig känsla i kombination med då bäbis sparkar. Men destå fler dagar som gick blev jag mer och mer övertygad om att detta är inget jag innbillar mig. Jag hör verkligen ett klickande ljud från magen i samband med att bäbisen härjar runt.

 

I onsdags hade jag samlat mod till att ställa min absolut första fråga till barnmorskan då vi ändå hade tid för en rutinkoll. Ett tag tvivlade jag på mig själv, det känndes mer som att barnmorskan skulle tro jag var knäpp om jag påstår mig höra ljud från magen. Men det visade sig att jag inte är knäpp, jag har inte inbillat mig detta underliga ljud. Tydligen får vissa gravida höra ett klickande, eller knäckande ljud inifrån magen. Men vad det är finns ingen förklaring till. Teorier finns, men inget som är vetenskapligt bevisat. Det viktigaste av allt var väl att det inte har visat sig vara farligt, det är bara ett ljud man ibland hör som ingen kan förklara vad det kan vara.

Märkligt, jag som trode det fanns svar för allt som hade med graviditeter att göra, men tydligen inte. Hur som känner jag mig lugnad med orden att jag inte är knäpp ;)Vi har helt enkelt en klickande bäbis ^^

 

Men för att prata om besöket så såg allt normalt ut. V charmade barnmorskan som vanligt och magen har vuxit från 23-27cm på tre veckor. 

 

Gårdagens bild var inte den bästa, bjuder på en lite bättre idag.


Idag har vi tydligen fött barn. Det var åtminstone det vi gick igenom på föräldrautbildningen denna gång. Jag och Christopher provade på olika massage och avslappningsövningar. Det disskuterades om vilka förväntningar vi alla har inför våra förlossningar och annat matnyttigt. 

Nu ska jag passa på att njuta av kvällslugnet. Bäbisen i magen har dock intagit en extremt oskön possition och sparkar på inte allt för mysiga platser. Men det får gå ändå.

 

Idag är vi alltså i slutet av vecka 28. Tiden har verkligen sprungit ifrån oss och väldigt, väldigt snart går vi in i den tredje och sista trimestern. Det är dryga 11 veckor kvar innan bäbis anländer och det känns lite galet. 

Vi disskutera namn och är relativt överäns. Sovrummet ska ommöbleras för vaggan får platts men annars är det mesta förberätt. Det blir en spännande och slitsam vinter. Men mestadels oerhört spännande!

 

Det har varit kalas här hemma. Den blivande har nått trettio fyllda år. Själv fyller jag mina stora tjugofem hela fem dagar senare. På onsdag närmare bestämt. Men vi gjorde på samma vis som vi gjort genom alla åren. Vi slog ihop firandet till en enda stor fikadag. Så igår fylldes lägenheten upp av massa trevliga människor. Vuxna och barn livade upp vår lilla tvåa. 

 

 

Jag avslutar inlägget med att bjuda på lite bilder från hemmet. Jag har jobbat med att barnsäkra köksbordet, och med barnsäkra menar jag att vi numera har vadderat in bordsskivan i stötdämpande material och täckt allt med en vaxduk. Det blir förmodlligen märken ändå, men lite skydd borde det ge.

 

 

Lugnet har laggt sig över Istidsgatan. Lilla damen och jag har intagit en lunch och nu bäddat ner oss för att lunch sova. Pappan gymmar innan han åker iväg för att jobba. V ligger och snosar i sin säng och själv har jag myst ner mig i soffan med lite vindruvor. Man uppskattar verkligen de lugna stundena lite extra dessa dagar. 

Solen lyser, det är städat och rent hemma, afghanerna snosar nedanför mig och druvona smakar makalöst!

 

 

Till en början var jag lite tvivlande. Jag kunde inte riktigt hitta någon bra anledning till varför vi skulle gå på dessa möten. För mig/oss känns det trots allt ganska naturligt. Vi lever efter samma måttstockar. Att vi tar varje dag som den kommer. Det är ingen kärnfysik att skaffa och ta hand om ett barn. Människan har gjort det i alla tider. Att vi kommer stöta emot problem ser jag som en del av föräldrarskapet. Det ska inte vara enkelt och man ska tacka och ta emot det som faktiskt kanske kommer flyta på. Vi har inga större funderingar, vi tror att många kommer komma med tiden. Då vi står där med en bäbis vi knappt förstår oss på. Men då får vi lösa problemet då. Jag tror vi båda är ganska enkla personer, vi stressar inte upp oss för situationer vi inte mött ännu. Vi kommer lösa det här tillsammans, vi har ändå inte så mycket mer än det att välja på. 

 

Därför kändes föräldragruppen ganska onödig. Men nu har två träffar varit och informationen är matnyttig, men än har det inte varit mycket jag inte trot mig ha koll på. Det allra mesta faller trots allt väldigt naturligt. Men vi gick dit med tanken att vi kanske skulle få lära känna människor som är i samma fas i livet. Och det var faktiskt ganska trevligt, speciellt det att två av paren bor här på Istidsgatan. Beräknade både strax före och efter oss. Om det blir gravidkompisar eller inte får tiden utvisa. Men lite kul var det.

 

Till saker jag faktiskt funderar över. Så gruvar jag mig lite för hundpromenader med barnvagn i vinterkylan. Jag kommer onekligen vara en av alla dom som klär på den stackarns bäbisen alldeles för mycket kläder. Jag kommer vara livrädd att den lilla näsan och de små kinderna ska frysa lika mycket som jag och afghanerna kommer göra i 25 minus. Jag vet att vi har en väldigt bra vinteråkpåse. Den kombinerat med liggdelen i vagnen kommer skydda mot all väta och vind. Men bara tanken på att släpa ut en väldigt ny liten baby i vinterkylan känns gruvsamt. Men jag är inte sämre än så att jag är säker på att det kommer lösa sig med rutinerna. Att vi kommer hitta en fungerande vardag för oss. 

Jag funderar över nätterna med baby och V. Men även det är sådant som kommer lösa sig med tiden. Allt handlar om hur bäbis kommer sova om nätterna. Blir livet helt odrägligt får vi hitta en annan lösning än den vi kommit fram till idag. 

 

Jag tror inställningen, "Vi tar det som de kommer" är bra ord att gå efter. Man ska vara inställd på att det blir jobbigt. Sen allt utöver det värsta tänkbara är bara att tacksamt taemot.