Sokkerflikkan

 

Vi är redan nio dagar in i februari och detta blir härmed det första inlägget denna månad. Vi håller precis på att avsluta en helg som kommit och gått. Vi har njutit av tiden med middagsbjudning, pulled pork stod på matlistan och blev något som kommer återkomma. Middagsgästerna fick höra Alba både prata och se henens ögon. Det hör inte till vanligheterna att våran lilla tjej vill visa upp sig från så många andra sidor än sovandes.

En riktig livsnjutare är vad hon är. 

 

Den gångna veckan har varit bra. Jag har fått gjort en hel del, träffat mycket folk och laggt ner tid på afghanerna. Under helgen har vi även varit tre hundsägare då Harry varit på besök. Harry som var Fabians bästa kompis. Här hemma får Harran kräva sin plats bland afghanerna. Han måste hävda sig lite för att hinna fram och trycka på för att rymmas på promenaderna. Tre hundar är väl ingen grej då den ena är så liten så han försvinner i lägenheten ;)

 

 

 

 

 

Det känns så otroligt skönt. Inte för att dagarna är så ansträngande. Mer för att få vara hemma hela familjen och njuta av kvällarna tillsammans. Under veckan som nu går mot helgen har Christopher i vanligt ordning jobbat natt. Jag och flickorna tar kvällarna och nätterna och på något vis svichar dagarna bara förbi. Jag hoppas att tiden ska stanna upp lite i helgen, så vi hinner njuta och andas lite. 

Melodifestivalen går av stapeln på lördag, det är givet att vi ska sitta bänkade framför denna tradition och skämas över alla dåliga bidrag i gott sällskap. 

 

Imorgon tänker jag passa på att njuta av att inte göra någonting. Bara mysa med Alba och slö se serier. Idag har vi nämligen gjort tillräkligt med saker för en vecka. Vi har hunnit med att lämna den stora damen på förskolan, gått lång promenad med en nyfunnen vän och ätit lunch med min väldigt gravida syster. Det ska bli spännande att se då den nya kusinen vill entra världen. Alba blir helt plöttsligt stor, inte fick hon va minst speciellt länge. Men det gör inte så mycket, nu får vi alla bara ytterligare en mini bäbis att njuta av.

 

Sen kan jag avslöja att jag snart ska börja jobba lite igen. Går tillbaka i gamla skor och tänker agera djurskötare om helgerna igen. Ett lagomt helgjobb i inte allt för många timmar som faktiskt ger en trevlig extra slant. 

Det ska bli kul, riktigt roligt faktiskt. Det var länge sedan jag jobbade med djuren. Jag ser det verkligen inte som min framtid, men en helt okej sysselsättning fram till det rätta dyker upp. 

 

Vi hörs senare.

 

 

 

 

Ytterligare en vecka går mot början av en ny. Vi har haft en otrolkigt härlig vecka här på Istidsgatan. Alba blir till veckan sju veckor och varken jag eller Christopher begriper vart dessa veckor tagit vägen. En månad sedan vi firade julafton och sju veckor sedan Alba entrade världen. Sju veckor sedan vår baby beslutade sig för att tiden va kommen.Sju veckor sedan Christopher sa "Välkommen till Umeå" och strök henne på huvudet i förlossnings salen. Det är helt enkelt lite häftigt. Att det var lilla Alba, att babyn som hängde med oss i nio månader till slut skulle visa sig vara Alba. Alba som idag är lika självklart som att mjölken är vit. Det är märkligt, hur snabbt man vänjer sig vid en ny livsstil. Hur vi båda gått från att leva våra liv tillsammans till att fått priviliegiet att ha två fantastiska flickor i våra liv. Hur vi gått från bara vi till att faktiskt bildat våran aldeles egna familj. 

Jag har nämnt det flera gånger i veckan, men allt det där andra känns osm ett helt annat liv och lika kliche aktigt som det låter så är det faktiskt så att det här livet är det bästa.

 

 

 

Ikväll ska jag försöka ta tag i både V:s och Albas garderob. Alba har vuxit sig stor och hoppat upp till storlek 62 vilket innebär att allt smått kan plockas bort i väntan på nya tider. Bland V:s kläder finns mängder av kläder, så mycket så jag knappt vet vad vi har och vad som saknas. Det är kvällen uppdrag, eller kanske veckans. Det beror på hur aktiv jag känner mig ikväll.

 

 

 

Då jag tänker tillbaka på den här graviditeten så kan jag inget annat än säga att den började lika obemärkt som den avslutades. Exakt nio månader som förlöpte utan några problem. En förlossning som bara han starta så var den över utan minsta förvarning. En fantastiskt flicka som är så snäll så att vi funderar vad vi gjort för att förtjäna henne. 

Det jobbigaste med graviditeten var nog på slutet då jag var tvungen att besöka toaletten stup i kvarten. Det jobbigaste med förlossningen var att man förlorade hela upplevelsen då det gick så sjukt fort. Alba kan jag inte klaga på, hon är så otroligt snäll och lättsam. Sover från 23-11 och äter mellan 1-2 ggr om nätterna. 

Nu mitt i baby bubblan känns det som att jag skulle kunna ha hur många barn som hellst om det skulle fortsätta på det här viset. 

 

Annars så förlöper våra dagar i en lagom lunk. Vi är ute och går med afghanerna. Vi myser, äter och jag försöker hinna med sånt där som bör göras, men det stressas inte. Dagarna är helt enkelt bra och jag ser fram emot att vara hemma en mycket lång tid med några jobbperioder så även Christopher får njuta av pappaledighet. 

 

Vi kikar runt på bostadsrätter, hyres lägenheter och bilar. Det stundas ett framtida bilköp, helt ärligt har jag nog aldrig kört en så ny bil någonsin. Men vi ska dra på det några korta månader till. Men snart, mycket snart. Det ser jag farmemot så otroligt mycket! Nytt boende är egentligen bara en tidsfråga. Men helt ärligt trivs vi både väldigt bra på Istidsgatan och vi räknar med att bo här året ut. Om något bra dyker upp tidigare tackar vi och tar emot annars så gillar vi läget och fortsätter som vi gör idag.

 

 

 

 

 

 

 

Jag tror det är då man får barn som man inser var orden "tiden går allt för fort" innebär. Dagarna bokstavligen rusar iväg, vi hinner knappt kliva upp så är det återigen tid för natten. Jag har nog aldrig prioriterat min tid så annorlunda som den senaste tiden. Disken får mer än gärna stå en dag extra, Gruset på golvet som hundarna drar in får ligga lite längre än nödvändigt. Helt ärligt känns det som att hemmet förfaller, men känslan är nog värre än verklighten. Det är bara min pedantiska hjärna som måste acceptera att det finns något viktigare i vardagen just nu. Det är nämligen så att jag och Alba nöter på soffan, vi ser mängder av värdelösa program på tven och vi går en hel del runt i lägenheten och tittar på allt möjligt spännande för en baby. Alba får all uppmärksamhet, det är nästan så att jag måste påminna mig om hundarna vilket jag har lika dåligt samvete över varje dag. Men vi har som mål varje dag att ta oss ut på en lång promenad. Hittills har vi bara gått sex km men till veckan är det milen en gång om dagen målet. Mycket för att hundarna inte ska känna sig bortglömda. 

 

Men annars bortsett från det kroniskt dåliga samvetet över de mesta så flyter vår vardag på riktigt bra. Lite lite sömn emellanåt men vem hade inte förväntat sig det. Imorgon startar en ny vecka med nya utmaningar. Storasyster kommer och vardagen kommer gå från att gå fort till att skena. Veckorna med båda baranen hinner bara börja så är dom över. 

 

Jag hoppas ni alla mår bra. Att ni också fått lite snö på marken och att det nya året hittills har startat sådär bra som man önskat.

 

 

 

Att baby nu har anlänt. 

Med raketfart bestämde baby att det var god tid att entra världen på BF dagen. Med krystvärkar från ingenstans som startade hemma blev tiden på förlossningen mycket kort. Från att vi klev innanför deras dörrar tog allt 20 minuter, ingen bedövning, ingen lustgas. Baby som visade sig va en alldeles lagom flicka mår bra. Jag mår oförskämt bra men kommer nog aldrig kunna begripa hur hon kunde entra världen med den farten. Pappan mår bra och lika väl funderar han på vad som hände den där tisdagmorgonen egentligen. Vi var hemma från BB efter 48 timmar och njuter nu av våran väldigt lilla flicka.

48cm och 3525g. Alla fingrar och tår på plats. En helt fulländad baby flicka entrade världen 131210 kl 09:42.

Ta hand om er! Det kommer inte hända så mycket mer här på bloggen fram över förmodar jag. 

Hoppas ni alla får en underbar jul. För det ska vi på istidsgatan ha!

Jag har verkligen inget emot att flickor klär sig flickigt och pojkar pojkigt. Inte heller att flickor klär sig pojkigt och vise versa. Känner att det inte spelar någon roll, och tycker dagens samhälle mer hetsar i genusfrågan och gör det hela till ett större problem än vad jag någonsin har upplevt det som.

 

Hur som Esther har idag fått inviga färgen rosa med lite bling. Hon är iof ingen människa och ingår väl då förmodligen inte i genusfrågan. Men Esther är ändå vår jätte bäbis och lite flickig får hon allt va. 

 

Måndag och ny vecka. Det känns faktiskt riktigt bra att börja den nya veckan. Denna vecka betyder nämligen fullgången graviditet och allt som blir mer än imorgon betyder övertid. Jag har sagt att om baby inte vill entra världen i veckan blir det garanterat julafton. Iof är jag oerhört nöjd bara baby vill anlända och allt går bra. Men med åren tror jag man hade uppskattat att va född på en annan dag än julafton. Hur som, baby du får gärna komma nu så jag kan börja begripa att det är på riktigt.

Annars så har vi haft en otroligt bra vecka. Jag unnade mig en tidig julklapp och beställde dessa fina lycktor. 

Helgen blev rätt så lagom. Den årliga julmarknaden på gammlia kallade. Så i goda vänners sällskap tog vi oss ut i kylan och försökte insupa någon typ av julkänsla. Fröken V var helt tagen av hästarna. Det måste väl betyda att dagen vi har hus kan jag med gott samvete köpa en ponny.. Och kaniner förståss! I vissa ögonblick så känns det verkligen att jag saknar alla min kaniner. Tiden jag red och stunderna jag var djurskötare. Men jag kan inte heller förneka att allt känns mycket bättre nu. Mer tid åt varandra kanske.

Det har verkligen varit en onödigt lång dag. Uppe med tuppen med V som skulle iväg på förskolan. Natten bjöd kanske på tre timmars sömn så att gå och lägga sig igen efter förskolelämning var inte ett alternativ. Det blev afghanpromenad, soffhäng, film och för första gången på flera år.. Dataspel. Ni läser rätt, det är verkligen inte en sysselsättning jag brukar roa mig med. 

Därefter påbörjades middagsförberedelserna. Älggryta blev dagens projekt. Medan grytan puttrade tog jag tag i disken och sedan blev det julklapps inslagning. Därefter har klockan hunnit bli strax innan tre och då stundade ett BM. Besök. Baby är fixerad och redo. Så vi får väl se när den behagar entra världen. Kl 16 återvände jag till förskolan för att hämta damen och därefter rullade kvällens rutiner på i vanlig anda. Klockan är bara 20:00 och det känns som att jag upplever årets segaste dag! Uttråkad och less. Kl 21 ska jag skjutsa syster till tåget och därefter hoppas jag innerligt att sömnen ska infinna sig så att jag får sova lite mer än tre timmar.

En tråkig dag som bjuder på ett trist inlägg. 

 

Ta hand om er!

Mer än halva veckan har passerat och efter att ha röjt runt varje dag unnar jag mig nu en riktig vilodag. 

Nöter på soffan med gott och väntar in den blivande. 

Hoppas ni alla där ute har en härlig dag.

Idag blev det bullbak, minst lika viktigt som palt:)

Idag måste jag faktiskt få erkänna mig såhär extra duktig. Uppe tidigt och startade morgonen som vanligt med afghanerna. Det blev inte någon lång promenad men tillräcklig sådär på morgonen innan ljuset letat sig fram. Efter promenaden intog afghanerna varsin soffa och flyttade sig inte fören husse kom hem på eftermiddagen. Själv så gjorde jag ett paltkok.

Efter paltkoket började jag med julstöket och tvätten. Stryka gardiner och dukar. Diska upp ljusstakar som stått framme, bytt ut dem mot julsaker och hängt upp julstjärnor. Det blev ett lagomt julstök och nu ligger jag däckad i soffan. Det känns onekligen i kroppen att jag hållt igång hela dagen. Kvällen kommer fortsättas i soffan fram tills klockan slår gå i säng tid. 

 

Då skriver jag ett inlägg likt så många andra bloggare som går igenom en graviditet. Snart tror jag nämligen varje människa jag känner har frågat om jag har packat den såkallade BB-Väskan. Idag är den packad men för ett par dagar sedan var det verkligen inte pakad. Jag övervägde mer att skippa att packa den eftersom vi bara har fem minuter till förlossningen. Med andra ord känndes det alltså inte så väldigt nödvändigt att vara förberädd på så vis. Jag har fortfarande inställningen att det löse sig. Har vi glömt något som vi absolut behöver där så kan Christopher alltid åka iväg lite snabbt och hämta det.

 

 

 

Det tror jag var allt, det känns som att jag fått med det mest nödvändiga. Så på detta bör vi väl klara oss på BB. Egentligen vill jag inte ens vara där. Inte längre än nödvändigt åtminstone. 

 

Nu ska jag fortsätta kvällen med ett glas julmust och lite serier medan den blivande träna.

 

 

 

Idag hade vi som vanligt en vanlig kontroll hos barnmorskan. Allt förlöper så normalt det går. Barnmorskan bad mig sammanfatta graviditeten och då jag tänker tillbaka så finns det faktiskt inte så mycket att säga. Om det inte vore så att jag kände babyn tidigt så skulle jag kännt mig som den mest ogravida kvinnan på jorden. För det har faktiskt varit en oerhört lindrig resa utan div kramper och konstiga åkommor. Självklart är det lite tyngre nu på slutet, men det är verkligen inte så mycket att klaga på och inte så underligt. 

 

Barnmorskan var osäker om baby är helt fixerad, men den har åkt långt ner och med det sagt så kan vi konstatera att den är påväg åt rätt håll. Även fast det mest känns som att den tror sig ska komma ut med fötterna först under mina revben. 

 

Jag fick även frågan om jag funderade på eller var orolig inför förlossningen. Det enda jag kunnde komma på var att jag verkligen inte vill att den ska gå lika fort som det gått för min mor. Men barnmorskan tyckte nästan jag skulle ställa in mig på en väldigt snabb förlossning eftersom både mamma, mormor och mina systrar har gjort bort förlossningen på allt från några minuter till några timmar från första värken till att barnen varit ute. Bra åtminstone att det är nära till förlossningen. Vi får väl se hur det hela kommer fortlöpa, jag kanske är den som går mot strömmen och ska ligga inne i tre dagar :P

 

 

Det är svårt att förstå, att det faktiskt snart är över. På något vis känns det som att det varit en två års lång graviditet. Två år, fast att det ändå gått fort. I skivande stund är det otroligt kort tid kvar. Det är nästan svårt att begripa att baby faktiskt kan komma när som hellst. Känner på mig att vi har en ganska trevlig men ovan jul att se framemot. 

 

Skriver mer sedan.

Ta hand om er!

 

Inte för att pälsvården är äns nära i hur det va förut med att va afghan ägare. Men bad blir det ändå om än inte lika ofta som varannan söndag. Nu för tiden kan det dröja månader. Vilket känns halvt förskräckligt då jag tänker på det, men om sanningen ska fram så är bad verkligen inte nödvändigt längre. 

 

Idag så har afghanerna fått sitt bad innan babyn anländer och med det kan jag prick av ännu en punkt på listan"Att göra innan baby kommer". Rasmus såg nog fram emot uppmärksamheten som bad innebär. Annars brukar han se lite lidande ut då schampon och balsam dukas fram. Men idag hoppade han i badkaret helt utan någon protest, njöt av att bli masserad och ompysslad. Sen så finns det såklart godis i slutet av badandet vilket nog toppade hans dag. Esther hade placerat sig i sin säng i sovrummet i hopp om att matte inte alls skulle hitta henne. Bad har nämligen aldrig fallit henne i smaken. Annat var det då Fabian levde. Som han älskade att bada, ute som inne. Det var många gången har nästan somnade då vattnet porlade och schampot masserades in. Tänk vilken fantastisk hund vi fick äran att uppleva ändå. Att vårt hjärta varit borta i mer än två år är ofattbart. Att han skulle fyllt fyra nu i november. Älskade jättenäsa!