Efter en vecka
Nu har den blivande jobbat en vecka natt. Man vänjer sig inte efter en vecka. Allt känns fortfarande otroligt ovant. Men veckan har trots allt rullat på bra. Jag och Vilhelmina har tagit kvällarna/nätterna utan några större ovanligheter mer än att vi saknar pappan! Det är tomt och ensamt då lillan laggt sig för natten. Men på något märkligt vis så har jag aldrig fått så mycket gjort som dessa kvällar. Jag och Vilhelmina har donat på och städat skåp, sorterat kläder, gått alla trappor upp till vinden tusen gånger och gjort massa annat nödvändigt som egentligen är ganska tråkigt. Men blir roligare med en hjälpreda, om än ganska långsamt.
Nu på måndag börjar det vi är vana med, helt vanliga dagpass. Vanliga är möjligtvis att ta i, det finns knappt något vanligt då man är yrkeschafför. Det finns nog inget vanligt då man jobba som jag gör heller. Det sliter måste jag erkänna. Men trots allt så tänker jag fortsätta jobba in i det sista möjliga.
Nattsömnen är relativt bra, ibland känner jag mig mer tung än smidig men det är egentligen inte så mycket att anmärka på. Livet är som vanligt och i jobbkläder är det fortfarande folk som knappt trode jag är gravid fören jag tar av mig till linne.
I veckan ska jag försöka göra lite ärenden. Förbereda inför födelsedagsfirandet till helgen. Den 14 styr vi fika på Istidsgatan. Christopher fyller hela 30 år den 13:e och själv fyller jag lagoma 25 den 18:e. Detta innebär förståss en hel del firande. Frysen är fylld av onyttigheter och jag har inte löst problemet med vart bullarna ska placeras. Det lutar mot ett tidigt bullbak på lördagsmorgonen. Så bjuder vi på färska bullar till fikat. En morotskaka tänkte jag även hinna med, bara för att dom är farligt goda. Det är en helt annan känsla inför detta födelsedagsfirandet mot för förra året. Vid den här tiden för ett år sedan gick vi igenom en bubbla av sorg och förtvivlan. Ett år och tre dagar sedan idag. Vilket jäkla år! Det blir ett bättre födelsedagsfirande iår och längtan efter att mysa med bäbis gör sig allt större. Babymys i vinterkylan, det blir fantastiskt bra! Det märkliga är ändå att tanken redan har kommit om nästa bäbis om hur vi tänkt bygga upp livet och vardagen tillsammans. Det är mysigt, otroligt mysigt <3
Hoppas ni som läser har haft en härlig helg. Vi här hemma har haft fullt upp men har inget att klaga på. Kräftskiva, människkor, liv och rörelse och en del onyttigheter ;)
Vi hörs!
Förändringens tider
Det sker förändringar här hemma. Den blivande har börjat jobba natt vilket känns både ovant och märkligt för oss båda två. Vilhelmina har gjort sin inskolningsdebut på förskolan och framöver har vi henne varannan vecka, halvtid med andra ord.
Det är mycket som händer, det värsta är nog att tiden går alldeles för fort. Vi hinne knappt med!
Avslutar med en bild på magen, jag tar tillbaka alla ord om att den skulle ha slutat växa. För lite större tror jag faktiskt den blivit.
Ta hand om er!
Onsdag i all sin prakt
Onsdag och en oerhört seg morgon. De sega mornarna går hand i hand med att den blivande är ledig dessa dagar. Att ta sig upp ur sängen då en annan ligger kvar är mer eller mindre omöjligt. Men upp och iväg på räser cykeln.
Vi har avklarat ännu ett besök hos barnmorskan. Hela familjen fick lyssna på hjärtljud och se på då jag utmanar allt i min kropp som ger signaler om att fly fältet då rutin sticket i fingret kommer på tal. Iof så känns det som att jag börjar vänja mig vid denna fruktansvärda behandling ;) Det jobbigaste med att vara gravid hittills är nog alla jäkla blodprover, stick och äckel som ska sprutas in i kroppen. Men dagens stick gick bra. Det kändes lite som att det var min skyldighet, att kontrolera allt det där som säger spring. Så lilla V inte blir ärrad för livet. Det är en onödig fobi! Som tur var så verkar det inte som att hon uppfattade situationen på samma sätt som jag.
Bäbis växer som den ska, magen växer också enligt kurvan om än lite under medel. Men det var redan väntat.
Vi får se hur det tänker fortsätta, om lite mer eller mindre än 14 veckor är bäbis här. Vilken omställning det blir, inte bara för oss utan även för den lilla damen och afghanerna. Ett tag var jag helt inställd på att låta Christopher vara hemma, så att jag skulle kunna jobba. Men allt eftersom tiden gått känns det mer och mer lockande att bara vara hemma och ta tillvara på tiden vi har framför oss. Oavsett hur allt faller på plats blir jag hemma första tiden. Sen får vi se hur allt fortlöper.
Vi hörs!
I slutet av augusti
Godkväll bloggen
Tisdagkvällen har kommit. Den blivande är på gymmet och själv sitter jag hemma och myse med bäbisen i magen. Det är minst sagt en vilding. En vilding som vet hur man ska sträcka på sig, sparka och verkligen inte sova. Det känns ganska otroligt ändå, att bäbisen som ligger där inne redan är väldigt stor. Att bäbisen i skivande stund är färdigutvecklad, att den bara ska tjocka på sig, växa sig stor och stark. Det är ganska otroligt! Imorgon väntar BM besök i vanlig ordning. Som vanligt så känns det mer eller mindre meningslöst att gå dit med tanke på att jag har absolut inget att fråga om eller upplever några bekymmer.
Förutom bäbisen som faktiskt gav mig och Christopher ett släng av "Shit det är faktiskt inte allt för länge kvar nu" känsla här om dagen. Så känns det som att det mesta är färdigt. Inte för att vi har ordnat speciellt mycket, allt var i princip redan klart från början. Skillnaden nu och då är bara att V fortsätter sova i spjälsängen medan bäbis får en vagga som gått i familjen. Bäbis har det mesta i klädväg så prio ett denna höst/vinter är att pälsa på V, mig själv och Christopher. Ser inte alls fram emot att söka nya vinterkläder till mig själv. Men det är tyvärr ett nödvändigt ont.
Bjuder på två bilder från senaste tiden med V. Vi passade på att busa i lekparken medan den sjuka pappan försökte kurera sig hemma. Picknick i lekparker måste vara blande det bäsa :)
Nu ska jag fortsätta kvällen med en godis och lite supernatural.
Vi hörs!
Magar
Helgen svepte förbi lika snabbt som vanligt, men en del saker han vi med.
På arbetet fick jag idag min första kommentar om att magen var väldigt liten utifrån veckan jag befinner mig i. För en tid sedan kännde min barnmorska att hon var tvungen att förvarna oss om att magen är liten och att vi förmodligen kommer börja få kommentarer om detta. Hon ville inte att vi skulle oroa oss, för helt normalt är det. Att ha en liten mage. Tydligen blev det oftas så för kvinnor med min kroppstyp. Jag måste erkänna att det inte har varit något jag har funderat speciellt mycket på. Jag har mer fouserat på att ta mig framåt, att vi skulle ta oss förbi halvtid, att jag ska känna av bäbisen varje dag och faktiskt försöka ta tillvara på tiden och njuta. Försöka att inte fokusera på all ångest som kom lika fort som pluset.
Men de senaste dagarna har jag faktiskt noterat att magen nog kanske är ganska liten. Åtminstone då jag jämnfört med andra. Men det känns ganska skönt, i slutändan lär den vara stor hur som. Men än så länge är det fullkomligt lagom.. bortsett från känslan av att jag fortfarande bara känner mig tjock och inte gravid. Men det spelar inte heller någon roll. Huvudsaken är att allt fortsätter som en normall graviditet. Att oönskade tankar håller sig borta och att vi sakta men säkert vandrar mot mållinjen.
Ta hand om er!
Arbetsintervjuer
Snart måste jag vara en fena på det här med arbetsintervjuer. Ungefär i sama veva som jag flyttade upp till Jokkmokk såg jag framemot dagen då jag skulle få böja söka jobb med nya meriter. Se vilket värde man fått på arbetsmarknaden. Nu i efterhand måste jag erkänna att det inte är speciellt mycket roligare än vad det var innan. Som ni kanske förstår söker jag jobb med eld och lyckta, men förväntar mig inget fram till dagen bäbis där inne är utanför magen. Det gör mig inget heller. Som det är nu känner jag mig väldigt nöjd och tacksam. Jag har fram till nu jobbat i princip heltid från och med dagen jag tog examen, fått meriter inom yrket jag utbildade mig till och pysslat på med annat. Det har varit rörelse varje dag så jag har haft få stunder att faktiskt fundera över livet som växer sig större. Vilket har varit oerhört bra för min del. För månaderna som gått, speciellt tiden innan sommaren har varit allt annat än underbar och rofylld. Ni blir knappast shockade då jag skrivet att det har varit ångest, en tjock dimma som tryckt på. Men idag är känslan anorlunda. Allt känns faktiskt roligt!
Men det var inte det inlägget skulle handla om. Jobb, arbetsintervjuer, CV och personliga brev. Jag börjar nog va en fena på dem. Under de senaste månaderna har jag varit på intervjuer som jag faktiskt aldrig trodde jag skulle få sätta foten på. Att falla på målsnöret är nog en del av grejen. Men ännu är jag en av tre till en fast tjänst på Vattenfall. Oavsett besked så skulle dom höra av sig i slutet av sommaren, alltså väldigt snart. Imorgon åker jag på ännu en intervju, en intervju som kranförare. Jag sitter och ler lite för mig själv i skrivande stund, det känns faktiskt ganska roligt. Kranförare, det är verkligen ett yrke jag aldrig trode jag skulle bli aktuell för. Men imorgon blir det intervju för ett jobb jag faktiskt tror jag skulle vilja ha. Kranförare, lite fränt klingar det ändå. Även om intervjuin inte skulle ge något i nuläget pga mitt tillstånd, spakande vilding i magen alltså. Så känner jag mig onekligen nöjd med att mina meriter kan göra mig aktuell för kranförar yrket.
Med det mina vänner ska jag nu ta en promenad med afghanerna, vi har ändå en geting i lägenheten så att vara hemma är inte ett allternativ just nu.
Ta hand om er!
6 Augusti
Agustivärme
Det har varit en fartfylld helg. Fylld med bra att göra saker men även en hel del lek. Större delen av tiden har tillbringats i Vännäs. Vissa var så ivriga i polen så det knappt hanns med att ta av blöjan.
Men så får det vara då vädret bjuder på sommarvärme utav dess like. Polbad var bara en av de saker som helgen bjöd på. Tvätt av mattor, loppis och syster häng. Det är nämligen så att syster går runt med en lite mindre bäbis i hennes mage. Det blir ingen 2013 bäbis som vår men det kommer inte skillja allt för många månader på dem vilket känns lite extra roligt.
Christopher lockade alla barn till sig med hjälp av teknikens under. Det är ärkligt det där, hur en instruktionsfilm med traktorer kan vara så spännande.
Hoppas ni haft en härlig helg.
Ta hand om er!
Att inte skriva om..
Det har varit stängda dörrar här en tid. Innanför har det inte hänt mycket, mer som ingenting. Dörrarna har bara varit svåra att öppna eftersom jag inte har bestämt om jag vill fortsätta skriva, berätta om vardagen i sin enkelhet. Den senaste tiden har jag känt att jag vill vara lite anonym. Fokusera på annat. Jag vet fortfarande inte om jag vill ge inblickar i vår resa. Det känns mer som att detta är något vi gör tillsammans. Något vi vill ha för oss själva och inte dela med världen. Egentligen vet jag inte varför den känslan känns så stark. Men tills vidare går jag på magkänslan.
Inom en snar framtid blir tre fyra, halvtid är passerad sen en tid tillbaka. En liten har äntligen valt att komma till världen. V blir storasyster, familjen växer och egentligen går det inte att beskriva hur det känns. Att vi kommit oss förbi en milstolpe. Att bäbisen är friskförklarad från allt man kan bedömma i nuläget. Det har sakta sjunkit in att det faktiskt med största sannorlikhet kommer gå vägen denna gång. Att den sparkande vildingen där inne snart är hos oss på riktigt. Det är en övermäktig känslan som både gör mig orolig, lycklig och förväntansfull. Det är nämlien något alldeles speciellt det vi går igenom tillsammans. Något ingen kan begripa om man inte varit där själv.
Tre blir fyra. Familjen blir stor på kort tid.
Ta hand om er!
Arbetsveckan - Över!
Godmorgon bloggen!
Idag görs den allra sista arbetsveckan för den här veckan. Sen rullar vi ner mot Bollnäs för släcktträff. Bilen ska packas och vi alla möts upp för avfart i Vännäs.Vi hoppas på sol och värme, då kanske man vågar sig på ett bad.
Vi hörs Läsare, Jag bjuder på några bilder från insagram. Det känns som att det böjar bli en vana.
Ta hand om er!
Pigg
Detta är första kvällen på mycket länge som jag känner mig riktigt pigg utan huvudvärken. Veckan har än så länge spenderats i Lycksele, Lycksele tar onekligen fram minnen. Förr, då jag och Christopher träffades åkte vi en del dit. Men idag är det några år sen sist. Närmast är nog 2010, en helg med hotell vistelse och festande. När jag tänker tillbaka inser jag hur sjukt mycket vi gjort tillsammans. Hur väl jag känner denna människa. Att blickar kan vara så talande. Det mina vänner är en speciell känsla, då man inser vilken fantastisk människa man har nära. När man har någon man är beredd att ge upp delar av sig själv för. Idag lever vi ett liv ingen av oss riktigt hade räknat med. Men vi har fått ihop det riktigt bra, vi brukar säga att vi är ett bra team.
Vad saknas då? Egentligen ingenting, det är nämligen riktigt bra. Men om jag ska våga gissa så saknar den blivande en gammal 144, eller en kär gammal Audi s4 som tjänade tappert. Jag själv saknar mina kaniner, är det något som fattas så är det dem. Jag har sagt att 2016 då vill Vilhelmina ha minst sex kaniner. Sex kaniner av rasen fuchs från Norge har hon beställt, tyska fuchsar skulle också funka. Christopher tror mer att det är en 144 som hon längtar efter. Jag ställer mig tvivlande. Menar, vilka barn älskar inte kaniner:D
Hur som så kommer kaninerna komma då tiden är rätt. Jag längtar riktigt till dagen burbygget påbörjas, jag har vetat sedan länge hur jag vill ha det. Jag ser fram emot dagen och jag kan inget annat än hoppas att den lilla damen kommer gilla ljudet av kaniner som knaprar bröd, doften av hö och alla små ungar som åter igen kommer födas. Det är något magiskt, helt fantastiskt med kaninuppfödning. Det är en livsstil och jag älskar det!
Det är helg nu
Efter en lång vecka tar vi äntligen helg här på Istidsgatan. Det är en välbehövd helg. En helg då vi får ta tillvara på varandra och vila ut. I helgen är vi nämligen helt ansvarsfria, barnlösa och har absolut ingenting planerat.
Det var verkligen längesedan vi hade en så oplanerad helg. Det känns skönt att kunna sova ut, för sömn är något som saknats under veckan. Det känns helt underbart att jag inte behöver spendera alldeles för många timmar på bussen till Skellefteå imorgon. Jag behöver inte göra någonting. Jag tänker njuta och hoppas på helt okej väder.
Det är nämligen Wheels i helgen. Jag har även lovat hundarna att vi ska ta oss ut till en plats som dom älskar. Ett ställe där Esther kan rusa i gräset, springa ut i vattnet och rulla sig i sanden. Rasmus är nöjd han får va ute. Allt som har att göra med vatten håller han sig gärna långt ifrån.
Ny vecka nya möjligheter
Godmorgon Läsare!
Jag har glömt att berätta för er att den årliga hundutställningen i Vännäs har kommit och passerat för lite mer än en vecka sedan. Självklart var jag där. Inte för att ställa ut mina hundar. Jag har aldrig varit för hundutställningar. Mycket för att jag inte tycker man ska stödja skk i deras hundavel. Självklart finns det bra hundavel inom skk men en hel del som bör ses över! Men det var inte det jag tänkte berätta. Jag brukar nämligen spendera en kort tid vid afghan ringen för att se om någon släkting till mina afghaner dyker upp. Eller om någon välbekant hundförare visar upp sin hund. Den här helgen var det ytterst få afghaner som visades. Jag fick vila mina ögon på tre skönheter. En fick mig att minnas tillbaka på Fabian. Den var så lik honom i sättet. Den totala flamsigheten. Tungan hängandes utanför munnen i jakt på allt. Hela världen är en lekplatts. Den var fantastiskt fin en 8-9 månaders afghan i all sin prakt.
Mitt saknade hjärta!
Midsommarhelgen
Godmorgon! Vilken fantastisk helg vi haft.
Fredagens midsommarfirande blev inte det traditionella dansa runt stången och sjung små grodorna. Jag och Christopher beslöt oss för att vi var värda en sovmorgon på fredagen. Jag måste påstå att den verkligen var välbehövd. Jag har nämligen lidit av en ständigt återkommande huvudvärk och total utmattning hela veckan.
Hur som så var det vår helg med damen. Det blev ingen dans runt stången men det blev ett midsommarbad i en varmpool. Det blev grymt uppskattat!
Vi hade nämligen fruktansvärt tur med vädret. Esther njöt av friheten av att vara ute på landet. Kunna gå in och ut ur huset precis som hon vill. Ströva runt om och bara glassa i gräset. Rasmus njöt lika han också, tyvärr får han inte samma frihet som Esther. Men en hel dag ute säger han inte nej till.
Det blev det tradionella kubbspelet och jordgubbstårtan in mot småtimmarna, även fast jag avskyr kubb så har jag nog med åren lyckats få in någon typ av snitts med kastandet. Ibland träffar jag nämligen.
Idag mina läsare blir det en hemma dag. Vi alla vuxna, barn och hundar behöver nog vila en smula. Jag ska försöka trotsa huvudvärken och städa. Det ser verkligen ut som skit här hemma. Allt förfaller då man är hemma så få timmar om vardagarna. Så idag blir det att styra upp hemmet, åtminstone göra ett försök. Den lilla damen brukar nämligen vara ganska duktig på att hjälpa till. Men det är så det ska vara.
Vi hörs senare.
Nu ska jag ta tag i dagen med en frukost med den bästa!
Ta hand om varandra!
Kvavisträsk
Mina läsare, tre veckor har nu spenderats i Skellefteå. Igår gav kroppen upp. Tur jag har en underbar man i mitt liv som hjälper sin ynkliga flickvän då hon ligger i soffan och är helt övertygad om att magsjukan återvänt. Så var dock inte fallet. Mitt huvud blev bara nedslaget av migrän from hell! Med blixtar för ögonen och kräkkänslan i halsen bäddade jag ner mig i sängen. Jag som aldrig får migrän, men igår kväll var fruktansvärd.
Tyvärr måste jag skylla på den lilla damen som grät sig igenom hela natten. Jag vet inte, det kanske var tänder som spökade. Men hon fick nog ändå ihop fler sov timmar än mig. På något vis tog jag mig ändå upp ur sängen och iväg på min jobbintervju. Den kändes riktigt bra, men att få jobbet vågar jag knappt hoppas på. Men det var helt klart roligt att gå på en riktig intervju!
Idag är kroppen mer på min sida men den suktar efter morgondagens sovmorgon. Men först ska jag jobba lite i kvavisträsk.
Om vi inte hörs innan så hoppas jag ni alla får en bra midsommar.
Ta hand om er!
Imorgon är en stor dag
Godkväll mina läsare. I skrivande stund har jag bäddat ner mig i sängen. huvudet värker efter en dag i Skellefteå med mycket bilkörning och arbete. En sen middag, disk och nattning av fröken V. Det sisstnämnda var nog bland det trevligaste. Fröken snosar nöjt i sin säng.
Pappan tränar och själv tänkte jag unna mig en riktigt tidig kväll. Imorgon är nämligen en viktig dag. En dag jag måste vara utvilad och redo. Imorgon har jag nämligen en arbetsintervju för ett jobb på Vattenfall. Det är samma intervju som jag skulle haft förra veckan. Men eftersom jag lyckades dra på mig magsjuka så blev intervjun flyttad. Imorgon smäller det alltså. Än har inte nervositeten gjort sig påmind, men den kommer nog imorgon. Strax innan mötet skulle jag tro.
Hoppas ni haft en härlig tisdag. Jag njuter för fullt att onsdagen snart är här vilket innebär att halva veckan snart är gjord. Längtade till helgen redan igår.
Ta hand om er så hörs vi!
Juni, det rullar på
Hej mina läsare. På något vis har det faktiskt blivit sommar. Juni kanske inte har hunnit briljera ännu. Men vet ni, vi njuter faktiskt. Njuter av att det är grönt, dofterna, fjärilar som fladdrar förbi och allt det där som sommaren kommer med. Vi har det bra, väldigt bra. Möjligtvis väldigt trötta och slitna emellanåt. Men det får va så, iaf nu.
Mina läsare, det händer en hel del. Men det blir lite skrivet, tyvärr. Jag arbeter på som vanligt i Skellefteå. Vi kör en fånigt ny bil med alldeles för många lyxiga funktioner. Vi alla har hunnit få en släng av magsjukan, legat däckade och återgått till vardagen.
Under helgen som gått har vi överraskat mina föräldrar med skattjakt och middag hos min äldsa syster. Som tack för att de hjälpt oss så extremt mycket med våra hundar och min systers barn. För är det något jag har dåligt samvete över så är det hunarna. De har verkligen inte fått den uppmärksamhet och tid de behöver den senaste tiden. Men det är bara tillfälligt. Det blir bättre! Man kan inte alltid vara en fantastisk matte, ibland brister planeringen och man får pussla om på något vis. Många känner säkert igen sig. Vi har pusslat den senaste tiden och det har fungerat, det är nog bara mitt egna samvete som mår dåligt över att jag knappt ser dem, mer än om kvällarna.
Jag bjuder på den senaste tiden i bilder nedan. Vi hörs!
Min fånigt nya bil.
Alexsander och Afghanerna.
Lilla damen som numera springer runt på två ben istället för att krypa.
Vi varsalar på under arbetstid.
Och, solen har gjort sin årliga märkning.
Brännbollsyran
Som så många år förut så är tiden för brännbollsyran kommen. Umeå går in i en ny era då det är nya arrangörer, nytt område och ett annorlunda upplägg för året. Igår kväll smög vi oss ner på området för att se bitvis av tjejcupen. Brännbollsyran är ändå lite rolig, lite speciellt!
Det kommer nog bli en härlig helg i Umeå. vädret verkar tillochmed vara på vår sida med sol och värme. Annat var det i fjol.
Igår bräddade jag min kompetens med att åka till Skellefteå. Jag var inbokad för en kurs i arbete på väg. En föreläsning och ett prov senare stod jag med ytterligare ett intyg rikare. Snart bör jag nog införskaffa en helt egen börs för alla dessa intyg. På måndag börjar allvaret på Skellefteåkraft. Det ska bli så oerhört roligt och lärorikt. Det känns även väldigt skönt att jag kommer komma hem varje dag. Att jag inte behöver sova borta något mer. Jag är verkligen hemma hela sommaren. Det må bli så att jag förmodligen inte kommer visa mig för en levande själ under hela början av sommaren. Men det är inte för att jag undviker er mina vänner. Det blir nog mer för att jag kommer va en vandrande zombie om kvällarna. Bilden nedan visar byggnaden jag kommer utgå från i Skellefteå.
Förutom känslan av yran i luften så kommer en kär vän tillbaka till Umeå över helgen. Umeå kommer aldrig vara densamma medans du är borta. Umeå saknar en av sina stjärnor då du är borta. Jag saknar en av mina vänner då du är borta. Fina, fina du vi syns idag!
Idag är även den absolut sista dagen av maj. Maj 2013, det har ändå varit en bra månad. En lärorok sådan som inte varit snål med soltimmarna. Den 21:a maj var en dag jag minns tillbaka på med glädje. Den 7:e maj fyllde mor år. Igår, den 30:e blev en stjärna ett år. Den 26:e hade vi vårat livs första ettårspary och den 27:e var det våran dag, sex år vilket är ganska fantastiskt. Det har varit en kulturnatt och på ingång är brännbollsyran. Nu är det bara att hoppas att de kommande sommarmånaderna faktiskt kan leverera. Men vet ni mina vänner. Oavsett så är jag övertygad om att jag och min blivande kommer uppleva en minnesvärd sommar på många sätt och vis.
Snart minisemester! Det blir skönt!
Sex år är bara början
Att känna att man hittat rätt. Tiden har tagit oss en bra bit på vägen. Tiden är verkligen något som har fått oss att växa. Växa tillsammans till de individer vi formats till idag. Tänk ändå, att jag träffade dig då du var 23 och jag 18. Idag är vi båda snart 30 vs 25. Tiden har inte alla gånger varit enkel att förstå. För visst finns det saker vi ångrar. Saker man delvis vill får ogjort. Men under tiden som gått finns det så oändligt mycket mer att vara glad över. Vi har varandra, vi älskar varandra vilket är fantastiskt. Vi är inte ensamma. Vi har det faktiskt bra.
Idag är en speciell dag, sex år tillsammans. Sex år måste ändå firas. Inte med något märkvärdigt. Det blir bra att uppmärksamma varandra lite extra. För då man redan har det bästa känner man sig ganska nöjd.
Förutom att vi tillsammans upplever en alldeles speciell dag så firades en minst lika speciell dag igår. Fyra dagar förtidigt iof. Men vad spelar det för roll. Stjärnan fyller nämligen ett år på torsdag. Ett år! Förstår ni hur stort det är. Hon firades med balonger och serpentiden. Tårta med nära och kära. Kakor i överföd och sist men inte minst är nog presenterna. Stjärnan badade i kläder, vilket var behövligt då jag tycker att somarutbudet i garderoben var aningens tunnt. Men förutom kläder så blev det självklart en hel del leksaker. Vad är ett kalas utan leksaker egentligen?! I det stora hela så tycker jag det allra första kalaset för denna lilla dam blev strålade.
Nu mina vänner ska jag avrunda. Jag har nämligen en del ärenden som ska hinnas med under dagen.
Ta hand om varandra!
Snart är det fredagkväll
Vilket betyder hemma på RIKTIGT! Äntligen mina vänner är studierna färdiga. Praktiken är över och det är nu ett nytt kappitel startar. Åtminstone vill jag inbilla mig det, att det är nu det kommer hända.
Det har hänt en hel del sen vi sist hördes. Det har lossnat på jobbfronten och jag känner mig så oerhört lycklig över detta. I sommar ska jag delvis jobba för Skellefteåkraft, jag och en till tjej ska termografera linjen. Vilket både kommer bli spännande och lärorikt. En fot in i företaget, bara det känns som en vinst lott. Det kommer dock bli jobbigt att pendla mellan. Tanken var nämligen från början att bo under vardagarna i Skellefteå. Men efter att ha kollat runt så har jag nog beslutat mig för att köpa ett länskort till bussen. Det var förvånadsvärt billigt. Det blir långa dagar, men både jag och Christopher är överänns om att vi måste försöka sattsa nu för att få in mig i branchen.
Förutom Skellefteå kraft så hoppas jag på en fast tjänst på Vattenfall. Det lät oerhört lovande, men än är jag inte över bäcken. Hur som så är det väldigt roligt att jag fått respons på mina ansökningar. Man behöver det, för att orka söka vidare efter drömmjobbet.
Det blev mycket skrivet om arbete känner jag. För att summera upp tiden i Bergvik så tror jag grönska, sol, sniglar och fästingar kan beskriva dagarna ganska bra. Praktiken har kanske inte gett mig så många nya kunskaper men den har helt klart gett mig nya arbetslivserfarenheter. För er vågar jag nog erkänna att jag fortfarande kan känna mig totalt vilse då jag håller i en schiffnyckel. Eller får order om att byta filter, smörja dammar, göra oljeprover, byta kol. Trycka på mängder av knappar och borra i betong, svettsa och allt annat som jag normalt inte pysslar med hemma. Men med tiden ger det nog med sig. Allt som behövs är lite erfarenhet och tillfällen att tänka själv. Det är roligt men känslan av att känna sig totalt nollad gör nog att jag ser mer förvirrad än smart ut många gånger. Men måste ändå erkänna att jag känner mig ganska stolt emellanåt. Att jag faktiskt gör detta.
Att spendera sommaren på hemmaplan känns så oerhört underbart. Att få ta barnvagnen med Christopher och lilla damen, vandra ner på stan och köpa mjukglass. Som jag längtar. Vilken sommar vi kommer ha. Det kommer bli oerhört mycket jobb för oss båda, men vi har helgerna. Både ensamma och med lilla fröken. Det kommer bli en bra sommar, det har jag lovat mig själv. Vi ska njuta och fångar dagarna.
