Det här med valp
Afghanvalpar är nog det mest bedårande, åtminstone enligt mig. Så otroligt charmerande, clowner ut i klorna och tillbaka till nosen. Jag är verkligen nöjd med två afghaner. Verkligen. Men jag kan ändå inte låta bli att kika mig omkring bland valpar. Små, små afghaner med så otroligt kloka ögon. Det är svårt att inte förälska sig. Jag menar vem skulle säga nej till en mjuk valpmage, tidig morgonpink, mys och bus i mängder och få tillfället att forma en ny individ till det man hoppas på. Trots det faktum att jag inte ska ha en till afghan så har jag kärat ner mig totalt. Man ska inte kika på valpar, så är det bara. Iaf inte om man inte har som mål att bli valpägare. Nu ska jag sova, drömma om afghanvalpar och hoppas min hjärna vaknar med mer vett imorgon. Bjuder på en bild av Esther vid inte alls speciellt många vckor gammal.
Godnatt mina läsare!
SnyggEsther
Njut!
Förutom V och pappan
Så försökte jag lite snabbt ta kort på V och hundarna. Vilket misslyckande :P
Vi har något att jobba på, men ska nog börja i ändan att bada afghanerna först;)
Wiihooo!
Dammsuger
Förutom att stjärnan är på Istidsgatan så nöter vi på dammsugaren. Jag tror nämligen att vi är inne på sjunde dammsugningen sen bara igår. Det är årstiden som jag älskar. Vårvädret är underbart på alla vis. Men att älska våren och ha afghaner är inte optimalt. Med våren är det blött och grusigt ute. Det är bättre än lera det kan jag lova. Men det är fullt tillräkligt, grus och slask. Afghanerna drar in mängder, obeskrivliga mängder grus. Hur det var för ett år sedan anar ni knappt. Då båda vara håriga. Eller hur det var då både Rasmus och Fabian var nära fullpälsade båda två. Vilket elände. Efter att dammsugaren hunnit vara framme för andra gången idag och att Vilhelminas fingrar sköljts för fyrtioelftetusende gången funderar jag varför man skaffade pälshundar egentlligen. Dessa dagar plockas inte dammsugaren undan. Det är ungefär som valptiden, fast istället för dammsugaren stod moppen framme.
Men nu är det så rent det kan bli här hemma. En gryta puttrar på spisen den blivande tränar och själv städar jag undan kaoset medan fröken sover. Hundbäddarna har blivit skrubbade och rummsmattan är utslängd för vädring.
Ikväll blir det grillat på Istidsgatan. Hoppas ni alla har en härlig påsk. Vi firade in påsken med nära och kära i torsdags. alla barnen fick påskägg av påskharen. LIla V fick njuta av sitt ägg igår, innehållet var förståss inte det tradionella godiset utan en boddy av bonus mormor och morfar och en slant av gammel bonus mormor. Vilket betyder att vi måste införskaffa en sparbössa till damen!
Nu ska jag återgå till varadagen.
Vi får höras senare!
Syglädje
Jag lokaliserade stuvbits hörnan på tygaffärerna. Nästan ett paradis. Men jag tyglade mig och hem kom jag endast med ett tyg. 20 :- för en väldigt stor bit. Jag kunde int ehålla mig mina vänner. Vi behöver inga fler med två nya dregglisar syddes igår. Som sagt förr, finns det någon som är ibehov av dregglisar så hojta!
Förutom dregglis projektet så har jag börjat virk aihop mina rutor. Jag suckar lite för mig själv och funderar varför jag skulle påbörja detta evighetsprojekt samtidigt som jag funderar om jag kommer ångra att jag inte bockade alla rutor innan jag började sammanföra dem.
Gamla fotspår
Att gå tillbaka till det gamla skulle jag se som ett nederlag efter två år i Jokkmokk. Alla som utbildar sig har väl som vision att få arbeta inom det området såsmåning om. Konstigt vore väl annars. Men i dagarna mina läsare sökte jag ett jobb. Samma jobb som jag sökte för lite mer än två år sedan. Samma jobb som jag föll på mållinjen, tvåa helt enkelt. Ett jobb som tar mig tillbaka till de gamal banorna. Men jag tänker ändå tillåta mig hoppas lite. Det ska bli spännande att se om man är intressant igen. Om jag tar mig ända fram. Det är svårt, det här med jobb. Att söka jobb det är jag väl snart en mindre expert på. Att ta sig på intervjuer har jag faktiskt åstakommit också. En del saker har jag tagit mig ända fram med, men de där extra intressanta yrkena har jag fallit på mållinjen. Med åldern kommer även visdom sägs det. Kanske ökar chanserna att vara nummer ett även med åldern.
Jag får väl se, normalt hoppas jag inte på jobben jag söker. Jag söker dem nämligen bara, lägger dem åt sidan och blir förvånad och tacksam om någon skulle höra av sig. Men denna gång tänker jag tillåta mig hoppas, bara lite och se vart det tar mig.
I dagarna har tankarna fört mig iväg till så mycket som kunde varit annorlunda bara man gjorde om sina val. För två år sedan blev jag i princip lovad ett jobb bara jag läste in några kurser. Sen skulle jag ringa ett samtal så skulle de ordna in mig. Jag sökte in på kursera, kom in och fick hem materalet och började läsa. I samma veva kom jag in i Jokkmokk. Istället för att sattsa på hemma plan så packade jag väskan för jag ville bort från allt här hemma. Idag två år senare ångrar jag inte att jag åkte. Man har nämligen blivit en erfarenhet rikare och nya vänner. Vissa närmare än andra. Ett fåtal som jag tagit med mig hem till Umeå. Det där jag blev lovad står förståss inte kvar idag, men möjligheten finns fortfarande. Många gånger den här veckan har jag funderat om jag ska ta tag i saken. Börja om och vandra mot det jag var påväg mot. Ett spännande yrke som jag förmodligen hade trivts som fisken i vattnet i. Men som jag lärt förr tar livet lite snea vägar ibland, extra krokiga för att i slutändan stanna upp på mållinjen. Men jag tänkte ge det här året för att komma in inom kraft branchen. Ett år sen börjar jag kanske klättra mot det jag var påväg mot. Det är väl det här som ska vara tjusningen med livet. Hur man aldrig kan förutspå vart det tar oss. För tre år sedan kanske fyra? åkte jag ner på arbetsintervju för ett djurskötar jobb på Kolmården, det mina vänner var en upplevelse jag tagit med mig länge. Vilken känsla det var. Att vara en bland de 500 sökande som faktiskt tog sig hela vägen fram. Det är lite spännande med jobbsök, lika spännande som frusterande!
Ta hand om vandra!
Vårkänsla
Man kan inte annat än att bli på bra humör desa dagar. Solen lyser oh det är riktigt varmt ute. Underbart!
Vårkänslan smyger sig allt närmare. Ser riktigt fram emot sommaren. Hoppas på bättre värme än i fjol och många sena nätter i sommarljuset. Njuta av lugnet som infaller sig och lyssna på vattnet. Sen sommarnätter bland goda vänner. Sommaren känns efterlängtad och lite extra värme redan i april säger jag inte nej till!
Nu ska vi njuta av en fika nere på stan, jag och min blivande.
Vi hörs senare!
Mer kök
Jag förstår att ni börjar bli uttråkade. Men jag lovar att detta blir sista köksbilden på en tid. Nu är rätt lampskärm instalerad. Nu påbörjas dock bara projektet att virka en egen lampduk. För den som hänger där nu är bara till låns. Tycker inte det borde vara allt för klurigt. Deklarationen har även kommit för 2013, possitivt besked som väntat. Inte ens nära till lika chokerande som 2011 och 2012 men det duger. Så länge man inte behöver betala tillbaka ska man vara nöjd. Men lite klirr i kassan blir det åtminstone på min feta årsinkomst som tog sig ända upp till 33 000 kr. Ni kanske förstår at det är inte jag som drar in någon inkomst till den här familjen. Förhoppningsvis ska det bli ändring på det framöver.
Tjing!
Omplantering
Idag blev det stora omplanteringsdagen. Alla växter har fått sig ny jord och en behövlig dusch. Det blev ett gäng extra svärmorstungor. Maja du kan få en eller två :) Jag har gallrat ut bland växterna, fixat nya klängstälingar för de som vill klättra och insett att jag rymmer nog två till nya växter i mina fönster. Lycklig!
Förutom att växterna fått ny näring så har jag påskat till det här hemma. Inte för att vi har speciellt mycket påskpynt. Men i en två på 60 kvadratmeter behövs inte speciellt mycket för att få lite påskkänsla.
De sista bilderna är bara på den lilla ommöbleringen i vårt sovrum. Samt ytterligare en bilder på köket. Den större lampskärmen kommer imorgon, så då kommer jag väl antagligen plåga er med ytterligare en köksbild.
Då jag hade vägarna förbi M-huset så kunde jag inte låta bli att komma hem med en pyjamas åt V eftersom de var på extrapris den här veckan. Den hon har här hemma har tjänat sitt syfte och det var på tiden att den blev utbytt.
Nu inväntar jag min blivande för at börja tillaga vofflor. det är nämligen vofflans dag idag och det ska firas med nygräddade vofflor, grädde och hjortronsylt.
Vi hörs!
Näsapan
Jag går igenom bilder som ska framkallas. HIttade dessa på Esther då hon precis anslutit till familjen. Jag kunde inte låta bli att visa er min lilla näsapa då hon var fyra månader gammal.
Ommöblering
Vad tycker ni, ser det det okej ut om jag ordnar en större
lampskärm? Eller skär det sig mot köksbordet?
Förutom förändringen i köket så blev det en liten ommöblering i sovrummet. Jag var ute efter mer platts då det snabbt blir trångt med spjälsäng och massa garderober. Det blev inte så mycket mer platts, men Christopher godkände och det blev lite trevligare. Det är nog huvudsaken.
Imorgon startar en ny vecka och jag är uppbokad på jobb varje dag. Det böhövs! Men förutom slitet under morgonen ska jag besöka plantagen. Blommjord ska inhandlas och påskfjädrar. Jag har lovat mig själv, eller möjligtvis blommorna att de ska få en dusch och ny näringsrik jord i krukorna. Svärmorstungorna skall delas då de har vuxit och blivit helt gräsligt många i varje kruka.
Det är ingen som känner sig i behov utav några svärmorstungor att pryda sina fönster. De funkar alldeles utmärkt för dem som inte vill ha insyn då de nog håller en meter i höjd.Tyvärr har vi alldeles för få fönster här på Istidsgatan så jag kan knappt ha alla de blommor jag skulle önskat.
Det är ingen som känner sig i behov utav några svärmorstungor att pryda sina fönster. De funkar alldeles utmärkt för dem som inte vill ha insyn då de nog håller en meter i höjd.Tyvärr har vi alldeles för få fönster här på Istidsgatan så jag kan knappt ha alla de blommor jag skulle önskat.
Ta hand om er!
Hundar och dess hormoner
Det är inte bara vi människor som får drass med hormonrusningar, tonårstrots och förändringar. Hundarna påverkas lika mycket. Ibland blir jag lite rädd för förändringen. Vad hände med mina busiga valp som var med överallt. Hon som gnagar på möbler och fick mig så pass upprörd att jag bara gav upp och la mig i sängen för att gråta. Vart tog min Esther vägen. För er som inte hängt med på vår resa så har Esther precis avslutat sitt andra löp. Den 15 maj fyller min vackra dam två år. Det känns som igår då jag åkte till Luleå för att träffa henne. Hämta hem hon som skulle bli en så stor del av min lilla familj. Hon som skulle lindra såret som gjorde så otroligt ont. Hon som skulle bli Rasmus nya vän, min nya livskamrat och skänka oss sån glädje. Det har minst sagt gått upp och ned med en ny afghan ungdom i hemmet. Ena dagen har jag vilkorlöst älskat henne till att verkligen hata dagen där på. Att vara hundägare tär på pshyket vissa dagar. Framför allt då valpen växer upp och blir en tånåring. Då den där snälla, gosiga varelsen växt upp och börjat trotsa. Tänjer på gränser och lever lite extra farligt. Men jag tror vi alla som varit där vet att det går över. Det kommer vända. Det har det också gjort här hemma. Kvar efter Esthers andra löp är inte min galna, busiga tjej. Den jobbiga trotsen och en dragig hund i kopplet är som bortblåst. Hon har gjort mig så pass orolig att jag varit övertygad om att en livmodersinflamation är på ingång. Inte för att det slemmar efter löpet. Utan för att något verkligen måste vara fel på min tjej. Jag har tempat, kollat andning. Uppmärksammat lite extra hur hon beter sig inne som ute. Vart har Esther tagit vägen. Tiden inomhus spenderas i bädden. Om vi inte lagar mat i köket, för då är det givet att två afghaner finns med i rummet. Annars är hon tysst och stillsam i hennes säng. Det är inget bus rejs efter middagen längre och att behöva ha en hund dragandes i kopplet verkar inte existera längre. Esther går lungt och fint vid min sida. I värsta fall får jag nästan dra med mig henne för att hon sölgår. Men då jag ber henne sitta, knäpper av kopplet och ger komando. Då sätter hon iväg som en raket. Precis sådär som man ska få uppleva afghaner. Hon sträcker ut varje steg, rusar av sig all energi. Tar några svängar för sig själv för att sedan återvända och snällt lunka på närmare sin matte och husse. Esther har utvecklats och blivit vuxen. Jag tror faktiskt det. Hon har vuxit upp och blivit en dam. Det sägs att en del hundar får en helt annan personlighet efte
r löpet. Min gamla Esther är som bortblåst och jag saknar henne faktiskt. Den där galna hunden som fick mig att slita mitt hår. Jag är fortfarande inte övertygad om att Den Esther som ligger och snarkar vid min sida idag är riktigt frisk. Än åker termometern fram och jag studerar hennes andning. Jag har faktiskt fått sådan ångest att jag började gråta då jag la fram mina tankar för Christopher. Att jag nämligen tror att något är fel. Jag vågar helt enkelt inte tro att det är okej. Att allt är i sin ordning. Esther har sin matte vakandes över henne. Jag överväge att åka in och göra en genomgång hos veterinären. Bara för att få det bekräftat, att det är helt normalt.
r löpet. Min gamla Esther är som bortblåst och jag saknar henne faktiskt. Den där galna hunden som fick mig att slita mitt hår. Jag är fortfarande inte övertygad om att Den Esther som ligger och snarkar vid min sida idag är riktigt frisk. Än åker termometern fram och jag studerar hennes andning. Jag har faktiskt fått sådan ångest att jag började gråta då jag la fram mina tankar för Christopher. Att jag nämligen tror att något är fel. Jag vågar helt enkelt inte tro att det är okej. Att allt är i sin ordning. Esther har sin matte vakandes över henne. Jag överväge att åka in och göra en genomgång hos veterinären. Bara för att få det bekräftat, att det är helt normalt.
Det är märkligt att de kan gå igenom en så stor förändring. Det som talar för att allt är i sin ordning är lyckan jag kan se i hennes ögon då hon springer. Lyckan då hon träffar de hon känner. Matglädjen i köket och allt mys vi unnar oss. Hon är nog frisk, hon råkar bara ha en nervös matte som tror hon ska dö av minsta lilla.
Hon är ju nämligen min bäbis. Min bäbis jag ska ta hand om, skydda mot allt som kan tänkas vara farligt för en enorm afghan fröken.
Mitt hjärta!
Sjuka
Att hosta så mycket så det känns som att allt inom dig ska komma upp. Att knappt kunna ta ett andetag utan att det kittlar i halsen och du måste hosta för femtioelfte gången. Ungefär den känslan är på istidsgatan idag.
Det är bittert, mycket för att det är barnloppis i Umeå. Men jag ska nog undvika att ha kontakt med människor. Idag är jag en vandrande smitta. Förutom att jag har intagit ryggläge så sitter min blivande och snorar vid datorn. Det blir en icket ansträngande lördag. Vi ska frossa i chokladpudding och grädde, jag har nämligen hört att man blir frisk av det ;)
Lägenheten i Jokkmokk gick igenom besiktningen och från och med idag har jag inget extra boende. Så obeskrivligt skönt!
En avslutningsmiddag
Självklart att jag måste berätta för er hur dagen gått. Nu sitter jag i lägenheten, för allra sista gången faktiskt. Den absolut sista natten i Jokkmokk spenderas på ett tunt, tunt liggunderlag på golvet. Täcke och kudde det har jag, men inte så mycket mer. Den sista natten i Jokkmokk spenderas inte i lyx och överflöd. Men det är faktiskt så mina vänner att nu är vi faktiskt klara. Visst vi har nio veckors praktik kvar, så i praktiken är examensdagen inte fören den 31 maj. Men praktiken räknas inte. Nu är det nämligen så att tiden i Jokkmokk är över. Det känns om än bra, lite vemodigt bara. Det är slutet på en epok. Jokkmokk såg jag ändå som en ny start. Jag behövde komma bort från hemma. Rensa hjärnan och slippa vara uppe i det som va min vardag. Nu har tiden gått och trots många negativa ord sagda så känner jag mig nöjd. Jokkmokk är mättad, jag tror jag har upplevt det man ska på denna plats. Träffat människor jag sent kommer glömma och upplevt helt galna nätter. Det har minst sagt blivit en tid att minnas på många vis. Nu skills vi alla åt, det känns faktiskt lite tråkigt. Men samtidigt blir detta starten på något nytt. Det kanske är nu det kommer hända.
Examensredovisningen gick bra. Näst sist av alla klev jag in i rampljuset. Nogallt har man puls. Men jag fick sagt det jag ville framhäva. Berätta det vesentliga. Trycka på ett område som berör mig, som intresserar mig. Förhoppningsvis fick fler en förståeelse för ett område som jag anser att man bör ha någon typ av inblick i om man ska jobba inom denna branch. Jag har fått bra respons, det känndes lite extra roligt. Redovisningen blev nog trots allt bra. Även fast Hanna pointerade att jag såg sur ut. Det kan jag mycket väl gjort. Tydligen har jag den förmåga. Att både se och låta sur utan att egentligen vara det. Men budskapet gick fram, det var de vesentliga.
Och vet ni, det känns ganska fränt att faktiskt ha tagit en examen.
Efter redovisningen anslöt vi alla, och med alla menar jag klassen några lärare men även ett par representanter från företagen. Vi anslöt till en avslutningsmiddag som hölls på Jokkmokks hotell. En medelhavsbuffe, jag tyckte det var riktigt god. Förutom det där jäkla renköttet. Är det något jag avskyr så är det renkött. Det är alldeles för mycket viltsmak om ni frågar mig. Men ändå något man ska ha smakat under tiden i Jokkmokk så som Jokkmokkskorven och annat sånt där märkligt som folket här tycker är en upplevelse för smaklökarna men som vi andra, läs jag avskyr.
Nä mina vänner om några timmar rullar bilen tillbaka mot hemma.
Jag säger Hejdå Jokkmokk, vilken tid vi haft tillsammans!
Man vet aldrig var livet tar oss. Rätt som det är står jag här igen. Förhoppningsvis klokare och med en sjujävlarns inkomst ;) För som jag sagt sen första dagen så är det nämligen så att jag är ett grymt bra chefs ämne. Nog jäklar ska jag kunna bossa över några pojkar som springer runt i hjälmar 300 meter under marken.
Det blir bar det här! Eller så ses vi nästa gång ni är inne på coop i Umeå, jag kansk kör städmaskinen. Eller sitter i kassan. Vilken sucssé!
Vi hörs nästa gång från hemma.
Ta hand om er!
Godmorgon läsare
Här i Jokkmokk startade morgonen tidigt. Mest för att jag känner mig stressad över att inte ha hundarna här. Normalt sett går jag upp två timmar innan skolan börjar. Då har jag en timme och hundarna en timme. Idag behöver jag inte ängna en timme åt hundarna men då blir jag istället stressad över hur jag ska hinna med mig själv. Det är nog en skada. Att vara hundägare är så mycket mer än att bara ha dem runt omkring sig. De ser till så jag tar mig upp ur sängen och gör något produktivt. Men idag är jag ensam, det är naket och väldigt annorlunda. Sist jag var ifrån afghanerna var nog två år sedan. Så ni kanske förstår att det är oerhört konstigt att vara utan mina jättenäsor!
Nä nu mina läsare ska jag inta en frukost för att sedan vandra till skolan och sitta och svettas, må illa och ha magont inför min redovisning.
Vi hörs senare!
Dagen då trettio är närmare än tjugo
Grattis Linnea, du är bäst!
Men bor förbannat långt bort.
Eeelskling!
Två nätter
Med rethosta och halsont ska jag spendera två nätter uppe i norr. Idag på mina fina väns födelsedag styrde min väg tillbaka till Jokkmokk för att redovisa examensarbetet. Efter 16:10 imorgon är det verkligen över. Det är sannerligen på tiden för jag känenr mig duktigt less. Less, förkyld, trött och allt, jag måste nog erkänna att jag har en liten oros klump i magen inför morgondagens redovisning. Men det är tydligen bara nyttigt som någon påstod. Det återstår väl att se säger jag. På fredag reser jag hem. Hem på riktigt, Jokkmokk lämnar jag bakom mig för att inte återvända. Det är åtminstone min plan. Det finns inte så mycket här uppe jag kommer sakna. Faktiskt inte alls. Men jag kan inte påstå att jag har vantrivts, det har mer varit jobbigt att ha Christopher hemma i Umeå medan jag räknat dagar i Jokkmokk. Nu är det över, eller imorgon är det över. Det ska bli skönt ska jag säga er. Verkligen skönt!
Det har varit så mycket jag skulle viljat delat med mig med er idag. Men det har inte blivit mycket. Jag har något att säga om hundar och deras hormoner. Esther närmare bestämt. Sjuka, ångest och överdivna reaktioner. Feminister och att alla män inte är assholes och alla kvinnor inte är förtryckta. Något att berätta om känslan då man förlorat något man önskat uppleva, bli berövad på något så självklart. Men det har som nämnt inte blivit många rader här på bloggen. Jag tar det en annan dag helt enkelt.
Bra måndag
Här på Istidsgatan och som jag misstänker som på många andra platser har aldrig måndagar varit bra dagar. Måndagar inebär bara början på en ny vecka, nytt slit och en evighet till helgen. Men den här måndagen har faktiskt varit riktigt bra. Umeå har bjudit på soligt vårväder och jag har fått jobba in lite pengar till kassan. Snoddarna till afghanerna är återfunna så hårsvallen är numera under kontroll. Esther går inte längre in i möbler hon inte ser och Rasmus behöver inte få massa hår i ögonen. Och jo precis, Esther är den typen av afghan som verklligen behöver sin syn för att orientera sig. Med luggen för ögonen går hon in i precis allt! Hon sträcker på halsen för att se under luggen men större delen av gångerna får matte eller husse fixa benan. Tur att snoddarna nu är hittade så damen kan se världen igen!
På torsdag är dagen för examensredovisningen. Efter torsdag är jag i princip klar, om vi blundar för mina nio veckors praktik. Jag hade hoppats på att få vara bland de första att redovisa, istället är jag näst sist. Så värdelöst! Men hur som, innan torsdagen är över så är arbetet redovisat åtminstone.
Nu ska jag knopa ihop middagen medan både afghanerna och min blivande man sover.
Vi hörs!
Det har varit tysst
Jag vet att jag har varit dålig att uppdatera er här inne. Det har inte varit så att det har varit mycket att göra. Mer så att jag inte riktigt vet vad jag ska göra med bloggen. Som vanligt går intresset att skriva i vågor. Men ikväll bjuder jag på några bilder från vår helg.
Vi hälsade på farmor och farfar i Tvärålund
I Tvärålund kan man klättra i trappen. Jag har svårt att förstå det roliga, men tydligen är det jätte spännande med trappor
Katten Pysen fick vara med på ett hörn
Afghanerna fick även rejsa runt på gården
Lilla v har sovit extremt mycket. Men då man är jätte förkyld får man sova hur mycket som hellst
Bonus kusinerna hälsade på och bjöd på efterrätt. Vi bjöd på stuvade macaroner och korv till middag
Lilla V måste verkligen lära sig att dela. Allt Sam hade skulle hon själv lägga beslag på
Men förutom att flänga runt halva världen har lilla fröken hunnit mysa massa med världens bästa pappa
Hon har även ivigd en klänning från garderoben
Vi på Istidsgatan har haft en helt lagom helg.
Och lilla fröken gav minsan igen efter att vi torkat snor och petat kusar hela dagen. Stackarns pappa!
Ta hand om er!
Esther The Afghandog
Det var längesedan jag visade upp skönheten utan tofsade öron. Vi sparar nämligen på håret så de är för det mesta tofsade. Idag då jag skulle tofsa om inser jag att för andra gången på bara två veckor har jag tappat bort mina snoddar. Så ikväll är hårsvallet utsläppt. Som alltid slås jag av hennes skönhet. Tyvärr är det mörkt vid den här tiden i vår lägenhet så en svart hund är mer omöjligt att fånga på bild. Men jag bjuder på dessa.
Njut!
Full rörelse
Det är inte alltid enkelt att ta kort då afghaner och människor springer runt överallt.
Godmorgon torsdag
Afghanerna sover fortfarande. De sover alltid till sekunden matte kliver upp. Då matte är uppe då är det morgon. Om matte kliver upp men husse ligger kvar då är det ändå morgon. Är matte uppe då ska man kliva upp. Det är åtminstone så afghanerna tycker och det är så det brukar fungera. Husse och matte brukar för det mesta kliva upp samtidigt. Det är gångerna matte jobbar och husse vill sova vidare som afghanerna blir missnöjda.. Husse också för den delen.
Idag ska denna arbetsamma student göra det sista inför min examensredovisning. Stödlappar och finliret på presentationen sen får det vara färdigt. Då återstår det bara att öva. Motivationen är ganska låg just nu, vill bara bli klar och börja tjäna pengar!!
Äkliga sprutor
Som väntat så leder besöket på folktandvården till ett återbesök. Jag har aldrig lagat ett hål med bedövning, alltid lagat utan och bitit ihop. För mina vänner, sprutor av alla dess former skrämmer mig. Jag är nog inte ensam om denna ångest som uppkommer vid tanken av att någon ska sticka in ett vasst föremål under min hud och spruta in ett främmande medel under min hud eller ta lite blod från min kropp. Idag hanterar jag stressen och ångesten bättre. För några år sedan grät jag hejdlöst, kroppen skakade och jag blev mer apatiskt. Svår att kontakta och stirrade blint framför mig. Första gången Christopher var med vid ett blodprov blev han nog shockad över hur jag reagerade. Jag hade förvarnat innan att jag inte klarar av dessa saker. Men han hade nog aldrig förstått hur illa det faktiskt var. Jag hatar då sköterskan pratar med mig. Föreslår bedövnings salva och annat trams. Stick för fan! Ja jag blir oerhört otrevlig i dessa sammanhang, så pass att jag förvarnar sköterskorna innan jag kommer. För ett par år sedan vaccinerade jag mig mot TBC, jag blev vaccinerad men jag blev liggandes på en brits i tårar och hade en förkrossad sköterska över mig som bad om ursäkt att hon stuckit mig. Jag gillar det verkligen inte. Då jag var inlaggd för att föda vår flicka bönade och bad jag om att inte behöva ha en nål i armen. Men efter många om och men fick dom sticka mig. Under hela förloppet låg jag mest stel som en pinne och kännde mig äcklad över att ha slangen i armen. Panikkänslan då de satte dropp och petade på armen är svår att beskriva. Det är äkligt, oerhört äkligt! Som ni kanske förstår så har jag alltid valt att avstå bedövning vid tandläkarbesöken. Att veta att de ska sticka nålar i mig frambringar en större ångest än vetskapen om hur jäkla ont det gör då de borrar. Men nu tänkte jag faktiskt växa några centimetrar. Jag tänker ta bedövning. Jag tänker nämligen byta folktandvård och tänkte se det som en ny början. Jag hatat folktandvården jag besökt i alla år. Alla människor och miljön, det skulle inte förvåna mig om det står i min mapp att jag är en oerhört jobbig och otrevlig pasient. Men nu tänker jag byta, byta till en folktandvård närmare hemma. Men det tänker jag gå in med en bättre inställning och verkligen försöka börja göra besöken till något bättre. Ny folktandvård och bedövning. Det är nästan så att ångesten kryper på redan vid orden. Men det kanske går bra.
Förutom det förskräkliga besöket på folktandvården så har jag idag klickat hem sommaren converse. I sommrar har jag gått med converse i olika färger. De jag älskade mest var ett par lila, vilka fantastiska skor. I år blir det för första gången någonsin ett par neutralt svarta. Jag överväger starkt att även köpa ett par låga. Men det är mycket pengar för två par skor. Förra sommarens converse ligger i garderoben i väntan på bar asfalt. De kommer nämligen hålla en sesong till, de är rosa. Jag älskar dem, men de fungerar inte till ett par färgglada jeggins. Så därför blir det även ett par neutrala 2013.
På converse kör jag slim versionen, gillar inte alls den vanliga med hög sula. Men slim, bättre sko får man leta efter!
Ta hand om er!
Folktandvården
Idag får jag min dom. Idag kan omöjligt bli en bra dag. Idag ska tandläkaren krafsa bland mina tänder. Sticka och skrapa med pinnen och förmodligen säga att jag har tre hål, en tand som måste rotfyllas och visdomständer som ska dras. Förutom allt de onödiga så kommer de garanterat höja min försäkringskostnad. Inte är jag bitter!
I väntan på nästa lön
Som jag längtar mina vänner, längtan till nästa lön. Pengarna som finns kvar på kontot får bara gå till förnödenheten för resten av månaden. Tur det snart är lön, eller ca två veckor kvar. Men om jag antar rätt så kommer denna tid rusa förbi. Månaden kommer skena och jag kommer knappt hinna stanna upp. Två intensiva veckor.
Idag har jag och Mimmi avnjutit en god lunch på Göteborg. Farligt gott och alldeles för lyxigt såhär på en tisdag. Men ibland, bara ibland får man unna sig.
Vi spenderade lite tid nere på stan. Det mina vänner var verkligen inte igår. Egentligen hade jag alldeles för lite pengar att röra mig med. Men i väntan på nästa lön har jag sett ut några plagg som jag förälskat mig lite extra i. hem ko jag åtminstone med en ny shorta. En shorta med röda ränder. Inte alls speciellt fin på galgen, men på. Helt gudomlig! idag bjuder jag bara på en totalt orättvis bild på mönstret. Ska ordna bättre till er senare.
självklart styrde mina steg mot Rutan och Apan. Rutan för att det är det absolut bästa som hänt Umeå och Apan för att det alltid är lika roligt att prova de där lite udda. Det där som är så fruktansvärt fint på andra men inte på mig.
Vid lön återvänder jag till Rutan i hopp om att detta finns kvar!
Jag är totalt förälskad i byxorna och knyttoppen gjorde det där lilla extra.
Annars så bjuder jag på några bilder från Apans provhytt. Klänningen nedan har jag svårt att sätta ord på. Gillar samtidigt som jag ogillar. Fin på andra kanske men på mig vet jag inte.
Det är inte omöjligt att man blir lite snurrig och förvirrad där inne. Men som sagt de är lite udda och eget och det gillar jag.
Förutom den nya shortan så kom jag även hem med en ny helkroppsspegel och en skohylla. Det behövdes och hallen blev lite trevligare. Jag har länge längtat efter en helkroppspegel med vit ram. Nu hänger(står mot väggen åtminstone) en i vår hall.
Vi får höras mina läsare!
Maten är i ugnen
Lassagnen bubblar i ugnen och grönsakerna kokar på spisen. Gerbilerna har fått det rent och fint och vårt hem luktar rengöringsmedel. För förutom att jag har förberett inför min redovisning av examensarbetet så har jag städat. Sån där städning som är obeskrivligt tråkig men oerhört viktig. Väggar, golven, dörrar och lister är skrubbade. De flesta av våra möbler gnuggade och nu ligger jag på soffan i väntan på att maten ska bli klar. Det är en del kvar här hemma, bland annat köksluckorna. Men det tar jag en annan dag. Ikväll blir det ett stillsamt tittande på serien following som jag fallit en aning för. Till er serietittare kan jag varmt rekommendera den. Spännande, obehaglig och lite läskig.
Nu kallar köket, hoppas middagen smakar. Blev nämligen lite improvisation med lassagnen.
Vi hörs senare!
Hemma
Rosor från den blivande
Igår blev det inte mycket till uppdatering, inte mycket mer än SnyggEsther. Idag tänkte jag ge mig på en summering av vår helg här på Istidsgatan. Vår helg precis som för många av er andra började den på fredagen. Men vår fredag blev inte som vi hade planerat. Den blev nog lite bättre. Lilla V fick nämligen komma på ett oplanerat sova över till lördag besök. Så fredagen bestod som många av er kanske förstår av middagsrutiner, sova och en hel del mys. Fröken fick provsaka min egengjorda korvstroganoff och morotspuré för småfolk. De fick tummen upp. Vilket var bra, då behöver maten inte ligga i frysen en massa år utan att komma till användning.
På lördagen fick pappan i familjen en välbehövd sovmorgon medan jag, V och afghanerna gick ut på en härlig lördagsmorgon promenad. Vi mötte nog halva Umeås mamma lliga. Mamma + barnvagn och en minihund verkar vara standard. Vart är alla mammorna med barnvagn och jättehundar? Afghanerna, jag och V kände oss lite ensamma. Men det kanske är så att vi gjorde fel, ska man styra en barnvagn ska man ha en mini hund. Inte två afghaner. Men som sagt innan, tur dom är kloka, afghanerna. Solen värmde och det var riktigt härligt att andas in morgonluften. Jag tror jag har sagt det förr, men jag älskar verkligen tidiga morgonpromenader. Men igår fick de tidiga morgonpromenaderna en helt annan känsla. Det är ändå något speciellt med att ta tidiga morgon promenader med barnvagn. V njöt av att få sitta upprätt i vagnen och se vart vi var påväg.
Hemma väntade rosor och en fantastisk man. Tydligen tyckte han jag var värd minst en bukett rosor efter att ha avlastat honom med V fredakvällen och lördamorgonen. Han är bra fin min blivande.
Vi väntade lunch främmande. Vi hade nämligen bjudit bonus kusinerna på pannkakslunch. Det blev verkligen fullt ös i lägenheten med pannkaksos och mycke rörelse. Alexsander var nog den som uppskattade pankisarna mest, strax efter mig själv. Sam och V fick också njuta av nygrädde pankisar, mumma! Efter lunchen sa vi hejdå till V och dagen fortsatte. Jag och syster med pojkarna gick på en riktigt lång barnvagnspromenad med afghanerna. Pojkarna sov och vi systrar fick utbyta ett och annat ord. Tidiga morgon promenader med afghanerna och barnvagn är underbara. Men att promenera med någon att samtala med samtidigt är faktiskt riktigt trevligt också. Längtar till dagen jag kan ta barnvagnspromenader varje dag! Under eftermiddagen laddade jag och Christopher upp för en kväll då vi faktiskt hade tänkt unna oss något vi inte gjort på mycket länge. Innan sommaren förra året var nog sist vi gjorde något liknande. Vi tillsammans med goda vänner både från Långsjö och Mariestrand anslöt och vi fick avnjuta en god måltid på en av Umeås restauranger som vi sedan avslutade på Istidsgatan framför mellodifestivalen. Vad jag anser om det vinnande bidraget ska jag hålla för mig själv. Men det var ingen favorit direkt. Efter mello gjorde vi det enda rätta. Vi gick ut, skakade på våra lurviga. Lät musiken styra och kännde pulsen på Umeå. Det blev helt klart en riktigt härlig lördag med full rörelse från tidig morgon till lördagen gick över till tidig söndagsmorgon. Det är inte ofta det händer här på Istidsgatan. Så gårdagens aktiviteter var verkligen härliga. Riktigt trevligt! Man lär sig uppskatta det mer då det är så sällan det händer.
Idag har jag intagit soffan, tänker inte flytta mig härifrån fören afghanerna ska ut på dagens långpromenad.
Jag hoppas ni alla där ute har haft en minst lika bra helg som vi här på Istidsgatan.
Ta hand om er!
Snygg Esther
Igår gjorde vi ett halvhjärtat försök till att ställa upp Esther. Det blev nog mer pannkaka av hela försöket. Men efter dagens pälsvård va det iallafall såhär hon såg ut. Rasmus blev lite avundsjuk på uppmärksamheten mot Esther. Så då han var nöjd placerade han sig mitt framför kameran.
Fredagskvällen
En vitkålsgratäng senare njuter vi av fredagskvällen här på Istidsgatan.
Vi hörs imorgon mina vänner!
Äntligen fredag
Veckan har rusat, verkligen rusat. Fredag är redan här och dagarna har försvunnit. Helgen får gärna bromsa in, för i helgen ska vi njuta. Njuta av god mat och trevligt sällskap!
Ta hand om er!
Något jag funderat över
Något som slog mig för en tid sedan är ansvaret. Hur viktig man faktiskt har blivit för en människa. För några år sedan har jag sagt att jag aldrig skulle vilja gå in i ett förhållande med någon som har barn sen tidigare. Det är fortfarande något jag står fast vid. Det är nog inget som skulle passa mig. Därför måste jag erkänna att allt har varit skrämmande. Förändringen vi gått igenom. Hur ska allt bli, hur ska vi klara av det. Om det inte vore Christopher det handlade om hade jag aldrig satt mig i situationen, vi hade trots allt flera år bakom oss. Vi kände varandra.
Med vetskapen om att vi gör det tillsammans. Vi vandrar samma väg. Vi lär oss tillsammans och hjälper varandra. Det har stärkt både självförtroende och självkänslan för oss båda. Med tiden har det sakta sjunkit in. Att vi båda har blivit otroligt viktiga. Vilket ansvar vi fått. Att vi tillsammans ska hjälpa varandra i att ta hand om en liten människa. Se henne växa upp och bli sin alldeles egna person. Vi känner henne lika bra, hon känner oss lika väl. Pappa kommer alltid vara pappa, pappa är alltid bäst! Men att jag kommer vara en minst lika stor del av hennes liv som pappan har sakta kommit mig till insikt. Jag har aldrig tänkt i de banorna förut. Det är nuet jag har levt. Försökt bygga en relation med oerhört mycket mys, rutiner och bus.
Första gången hon stog själv tårades min ögon. Jag blev nog mer förvånad över min egna reaktion. Under tiden i Jokkmokk har jag kommit på mig själv att jag saknat damen. Det är svårt att begripa hur en så liten människa kan bli en så stor del av ens liv. Det känns mysigt att hon känner igen en. För det har jag varit orolig för, att hon ska glömma medan man varit borta. Att hon sträcker upp händerna och vill att man ska lyfta upp henne. Ögonkontakt.
Det känns bra. Oron jag kände, kanske mer panik. Den existerar inte längre. Det känns faktiskt riktigt bra. Kul och oerhört spännande.
Vilken resa vi har inlett tillsammans.
Med det mina vänner avslutar jag torsdagen och väntar in fredagen.
Snart helg!
Gammelmormor
Hon köpte idag ett väldigt fint plagg till lilla V. Lilla my blev temat och här hemma väntar nu detta fina sett på att användas.
Jag passade på att köpa några ramar till alla foton som ligger och väntar. Det ä en hel del kvar, men idag åkte dessa upp på väggen åtminstone.
Kvällspyssel
I brist på annat så har kvällen levererat sju nya dregglisar. måste nog påstå att vi har så det räcker och blir över vid det här laget. Men det finns ännu ganska mycket tyg kvar så det är bara att fortsätta sy. Är det någon där ute som är i behov av dregglisar så är det bara att hojta, här hemma går symaskinen varm.
Det färdiga resultatet ser ni nedan. På bilderna är inte knapparna in stansade ännu. Min blivande man sover nämligen och jag tänkte inte väcka honom av en hammare som dundrar under kvällstimmarna. det blir imorgon istället.
Mormor
Godmorgon läsare!
Solen skiner in genom sovrumsfönstret och jag laddar inför att åka till mormor. Vi ska iväg och handla mat och kanske att vi stannar upp på Exbo. Som nämnt innan behöver jag lite ramar, sen kan man alltid hitta något extra trevligt på exbo.
Vi hörs senare, nu ska afghanerna få njuta av morgon luften sen startar denna torsdag!
Egen barnmat
Större delen av denna onsdags timmar har jag stått vid spisen. Vid spisen med V tätt intill. Matlagning intersserar tydligen. Matkoket har bestått i att göra egen barnmat till damen. Det som serveras framöver är korvstroganoff med ris, pasta med köttfärssås, brocoli med ostsås och potatis samt lite desserter i form av morot och potatis puré. Det blev ganska bra faktiskt, för att vara mitt första barnmatskok så är jag nöjd. Brocoliröran blev ruskigt god. Hoppas bara damen tycker desamma. Köttfärssåsen med pasta gick åtminstone ned. Om någon av er som läser har några bra recept på barnmat så tar jag tacksamt emot dem.
Annars har det varit en ganska harmonisk dag. Vi har invigt sittdelen på vagnen och passade på att njuta av de få soliga morgontimmarna utomhus. Bjuder på två bilder på världens finaste Vilhelmina Johansson!
Annars så behöver Esther en genomgång av pälsen och Rasmus ett bad. Ingen som är sugen på att rycka in då deras matte är utslagen efter kvällens power walk. Min plan är att börja springa igen. Men vi startar lite lätt med väldigt snabba power walks. Det sämsta är att afghanera är alldeles för lata för att hänga på springturer. Eller inte lata, bekväma ;)
Vi hörs imorgon läsare.
Hoppas ni haft en härlig onsdag!
Ta hand om er!
Roger och Ralf
Jag gjorde ett försök, ett halvhjärtat åtminstone.
Här kommer några bilder på de nya familjemedlämmarna. Inte många veckor gammal, slyngelålder måste man nog påstå. Men ack så omotståndligt söta, mitt hjärta har smält för dessa små, små varelser. Att jag var en sådjurs människa har jag vetat länge. Men nu var det allt för länge sedan jag hade ett smådjur.
Den gula, Roger har en skadad svanstipp. Han hade det jag valde honom. troligtvis har han klämt sig som liten. Men svansen ömmar inte. Även kroksvansar behöver någonstans att bo :)
Såhär bor de alltså i daggsläget. Pappa har fått i uppgift att snickra ihop ett litet trähus åt dem. Förmånerna med att ha en pappa som är snickare och egenföretagare.
Det som pryder akvariet är min egen virkade kanin en bild på mina syterdöttrar och en mjukbjörn Christopher köpte för en tid sedan.
Såfort det finns bättre bilder på skönheterna så lovar jag att visa!
Barnmatsboken
För er som inte har den själv så kan jag tippsa om Sempers Barnmatsbok. Där kan man hitta många tipps och en del recept på barnmat för barn i olika åldrar.
Det lite äldre
Jag som älskar de lite äldre klädesplaggen.
Nu har jag grävt bland vårt lager av barnkläder. En del nya, eller bätter begangnade kläder är framtagna till V. Idag fick jag njuta lite extra då jag faktiskt kunde paka upp några klänningar med gott samvete. Jag fullkomligt älskar retro plaggen. Färgerna och tygerna. Nedan följer några enstaka bilder på några av plaggen.
Förutom en hel del kläder så hittade jag både en jacka och overall för våren. En liten miss då vi köpte en vårjack på loppisen.
Plockade även fram några tjocksockar och en halskrage.
Nu har damen så hon klarar sig några månader till här hemma.
Gryta, barnkläder och xjobb
Dagens middag puttrar på spisen. En älggryta efter Christophers önskemål. Jag måste erkänna att jag är en fena på att tillaga älg i gryta. Annars så sover afghanerna, Roger och Ralf så då passar jag på att göra några små korrigeringar på xjobbet. Sen får de banne mig vara färdigt på riktigt. Ska skynda mig att bli klar så jag kan börja gå igenom några kartonger med barnkläder. Fröken V växer så det knakar och kläderna vi har framme är bara upp till sex-sju månader och några enstaka plagg i storlek 80. Nu ska jag ta tag i saken och ta fram lite mer användbara kläder för damen. Hittade en våroverall bara nu då jag gick igenom lådorna lite snabbt. Den kommer väl till användning nu då de mildare graderna smyger sig allt närmare.
Nu mina vänner ska jag göra min ansträngning med skolarbetet.
Vi hörs senare, hoppas ni alla har en härlig tisdag!
Familjefotografering
Det börjar vara daggs. Familjefotografering för oss på istidsgatan. Det ska bli roligt. Pryda vårt hem med egna bilder tagna av någon som kan. Har erfarenhet att fota stora som små. Men även fyrbenta varelser. För de fyrbenta är inte att glömma. De är minst lika viktiga. Jag har en del egna bilder sedan innan som ännu inte fått sig några ramar. Det är något jag måste ta tag i. För ännu efter att snart ha bott på istidsgatan ett helt år så finns det endast en tavla på väggen. En tavla jag fick av Christopher, en canvas med texten You + Me = Awsome! Det är lite tomt med en tavla på väggarna. Därför passar familjefotograferingen in extra bra!
Ta hand om er!
Dregglisar
Symaskinen går varm här hemma. Jag börjar få kläm på det, hur dregglisar ska sys.
Roger och Ralp
Ökenråttorna eller gerbiler som de egentligen heter har gjort sig hemmastadda. Det blev en gul som jag döpte till Roger och en svart som Christopher döpte till Ralf. Ralf har varit christophers favorit namn i en herrans massa år. Äntligen fick han använda namnet. För att döpa något framtida barn till Ralf, där sätter jag ned foten och säger nej! Råttisarna är söta så man dör. Både jag och Esther är förälskade i de små liven. Även Christopher är faschinerad.
Men bilder blir det inte ikväll. Kanske imorgon. Vi får se, att fotografera en gerbil blir nog bland de svåraste uppdragen på länge. För inte finns det många sekunder som de är stilla. De är inte köpta från någon djuraffär då jag inte riktigt ser någon mening med att stödja djuraffärers handel med djur. Jag och afghanerna åkte istället till Ulrika på Forslunda gymnasiet. Dofterna, ljuden allt tar verkligen tillbaka minnena från gymnasietiden. Så skönt det är över!
Ökenråttdagen
Det är inte bara måndag idag. Det är nya familjemedlemsdagen, ökenråttdagen!
Nu ska jag och afghanerna ta oss ut på en morgonpromenad för att sedan inreda råttornas nya hem. Jag hoppas de kommer trivas och att vi lyckas få dem riktigt tama. Hade tänkt mig lite spån och mycket bark till bottenmaterialet. Längst ned i botten blir det finkornigt grus, mer som sand. Det blir en överraskning då de börjar gräva. Men förutom det tänkte jag köpa riktig sand. Ökenråttor putsar sin päls i sand så det är en viktig detalj i inredningen. En vattenflaska och ett springhjul står också på inköpslistan. För er som läser och har smågnagare kan jag berätta för er som inte redan vet att val av rätt springhjul är väldigt viktigt. Ett för litet kan orsaka skador på gnagarens rygg, då de kommer röra sig i en onaturlig vinkel. Någon matskål finns det inget värde att lägga ut pengar på. För maten ligger ändå aldrig i skålen. Påtal om mat så är det något jag inte får glömma, mat till de små.
Jag återkommer med bilder då de anlänt.
Andisen har kommit
Jag glömde berätta för er. Andisen har anlänt. Att öppna paketet och plocka fram min alldeles egna rakapparat för hundarna. Det mina vänner, de var sannerligen som en våt dröm. Jag sa till Christopher då jag öppnande paketet att jag kände mig som ett barn på julafton, han bara stirrade och sa. "Älskling jag ser det i dina ögon, de lyser!"
Dyrt, men så obeskrivligt värt. för er som inte har samma intresser verkar det nog helt galet. Men jag är fullständigt förälskad i mi
Dyrt, men så obeskrivligt värt. för er som inte har samma intresser verkar det nog helt galet. Men jag är fullständigt förälskad i mi
alldeles egna rakapparat!
Helgavslut
Efter en helg som fullkommligt rusat förbi så har den nu nått slutpunkten. Snart börjar vi på en ny vecka och längtar till den nya helgen böörjar. Vi på Istidsgatan har verkligen åstakommit en hel del den här helgen. Det har varit en riktigt bra helg. Som nämnt innan så var vi på party igår. Idag blev det mindre tårta. Istället för sötsakerna packade vi oss iväg till stor loppis på Nolia. Tretti kronor senare kom vi hem med några par tjocksockar och en vårjacka till V. Det är så mycket enklare att köpa billiga tjocksockor på loppis än att göra dem själv. Men jag ska lära mig hälsteget, men det kommer nog ta tid.
Såhär snygg var damen idag
Och såhär såg jag och pappan ut :P
Förutom de vanliga vardagsbestyren så har jag fått upp akvariet på byron i hallen. Fyllt upp med ett finkorningt grus. Imorgon blir det att fylla upp med lite spån, springhjul och annat onödigt. För det blir nämligen inga fiskar, eller räkor. Det blir ökenråttor, Christopher fick välja. Imorgon blir vi två, kanske tre familjemedlemar rikare. Det ska bli spännande!
Efter pysslandet med akvariet så påbörjade jag mitt projekt med att sy dregglisar. I skrivande stund är vi tre och en halv dregglis rikare. Konstaterade att det finns alldeles för många fina tyger. Tror även V tyckte Olssons tyger var en härlig affär med många färger. För hon var väldigt ivrig med att hjälpa mig välja tyg. Tur att vi verkar vara ett bra team. För med fröken i famnen är det lite komplicerat att riva bland alla tyger. Men det gick vägen, hem kom vi med tre färger/mönster.
Ikväll blir det lugnt soffmys med en överraskning som karln ordnade medan jag och V fixade tygerna. Jag väntar med spänning på en härlig kväll på Istidsgatan.
Ta hand om er!
Fånigt roligt
Inte trodde jag att jag kunde njuta så av att shoppa våtservetter, baby produkter och andra bra att ha produkter. Länge, länge kan jag stå vid hyllorna. Drömma mig bort och bara va. Som tur är har vi lilla V att skämma bort. Vilket innebär att jag har en grymt bra anledning till att stå bland alla produkter.
Annars mina vänner så har dagen bjudit på party. Födelsedagskalas nämligen. Vilhelminas bonus kusin fyllde hela åtta år idag. Det firades med tårta och paket. V hängde på och valde ut ett passande paket till Thea som blivit farligt stor. När man tittar på henne påminns man verkligen om hur snabbt tiden går. Från barnens hus hänge det även med en badankefamilj och några dregglisar. Imorgon kommer nämligen symaskinen gå varm. Dregglisar i mängder ska skapas. Därför köptes några hem av modellen jag gillar så jag har något att gå efter under syandet.
Förutom syandet så har jag onödigt många barnmatsrecept som ska gås igenom innan veckans matkok. Fånigt roligt!!
I det stora hela har vi på istidsgatan haft en härlig lördag. Med party och annat nödvändigt!
Nedan följer en blandad kompott på bilder från dagen.
Oj jag glömde nästan berätta om min nya kärlek. Min ena systers råttor. Så underbara. Esther var faschinerad, Rasmus livrädd och V mållös. Spännande djur! Men här hemma finns det inte plats för några råttor. Istället för en stor råttbur i hallen står det istället ett alldeles lagomt akvarium. Vad som ska fylla ut de fyra glasväggarna får vi se. Det är åtminstone ett fint akvarium:)
