De sista raderna
Vissa nätter tittar jag en extra gång i spjälsängen. Jag sitter tyst och lyssnar på ljudet av dina andetag. Känslan av att ha dig nära. Att du sover brevid oss är rätt så fantastiskt. Att du finns i våra liv är otroligt.Lilla älskade barn, sen du kom har så mycket förändrats. Här om natten då jag höll dig i min famn slogs jag av vad stor du blivit. Mitt lilla hjärta fyller åtta månader här i dagarna, ÅTTA månader! Förstår ni, när blev hon så stor? Den här fina, helt otroliga lilla människa som kommer växa upp under vårt beskydd. Denna fantastiska baby. Jag kommer nog aldrig kunna sluta andas in doften av ditt hår. Det är bedövande, drömmande. Fantastiska lilla baby.
Att få vara med om dina framsteg, din utveckling varje dag. Att bara få vara en del av ditt liv är något alldeles extra. Om det finns mirakel så är du ett av dem. Lilla fantastiska barn.
Ikväll är en sådan kväll då det inte gå att begripa att det funnits en tid då hon inte fanns. Ikväll är en tid då jag knappt kan förstå att hon varit så liten. Hon har blivit stor vår lilla tjej, babyn har blivit en bäbis. Bäbisen är påväg att bli ett barn. Det är en såndär fånigt sentimental kväll mina vänner.
Jag har haft bloggandet på is. Jag har funderat om jag ska lägga allt på hyllan. Låta en epok, om man kan kalla det så, stänga igen. Jag har varit inne ett flertal gånger och påbörjat tomma rader. Det finns så mycket att berätta. Men framöver görs det i privata böcker. I böcker där minnen kommer lagras. Minnen för familjen.
Ikväll skriver jag det absolut sista raderna. Bloggen stänger ner, det känns som att det är på tiden.
Resan hit har varit allt mellan himmel och jord. Allt det där som hör livet till. Men i slutändan värd varje tår.
