Va är det som händer

Vi båda två har nog avskärmat oss från omgivningen. Förutom Christopher så är mamma den enda jag pratar med. Jag orkar inte svara då kompisar ringer, för jag har ingen lust att berätta allt igen.
Nu ska vi ta oss igenom den kommande veckan sen blicka framåt och hoppas att vi klarar av detta tillsammans.

Den 22/8 var vi på RUL. Jag hade varit nervös i flera veckor, hade förutspåt avsaknad av en arm och hjärnblödning. Mådde illa på dagen och kräktes nästan av nervositet innan vi kom in på sjukhuset. 
Barnmoskan sa att allt såg jätte fint ut. Det var en frisk liten flicka som spratlade runt där inne. Men att hon kunde ana en liten avvikelse i ventriklarna i hjärnan. Men att dom ändå låg inom det normala. För säkerhets skull bokades en ny tid med en läkare in på fredagen den 24/8 för att kontrolera avvikelsen. 
På fredagen konstaterade läkaren att avvikelsen på ventriklarna inte var något att oroa sig över. Men hon kunde se en grav förändning av lillhjärnan. 
Våran flicka har en cysta i lilhjärnan som växer fån botten och uppåt. Så med tiden delar den hela lillhjärnan i två halvor. Just nu hänger det bara ihop i toppen. 
Vi tog blodprover och gjorde ett fostervattenprov samma dag. Jag som har panikångest av stick i fingret trode faktiskt att jag var påväg att dö av nålen i magen. Det gjorde fruktansvärt ont och gav mig sammandragningar och smärta i magen i flera dagar efteråt. 
 

Kromosomerna är helt normala, förklaringen vi har fått är bara en obeskrivlig otur. Det finns ingen förklaring till varför vi drabbats.
Det är väl naturens urval.
 

Dandy Walker, barn föds väldigt sällan med denna muationen. Så sällan att det inte finns någon tillförlitlig forskning. Graviditeterna avslutas eller så dör barnet i magen. I vissa fal föds dom levande och då får man se med tiden vilka handikap som utvecklas. Det kan vara allt från rörelsstörningar, balansstörningar och mental påverkan. Vissa klarar inte av att äta, andas eller att gå.
Men medan barnet ligger i magen kan man inte avgöra hur gravt handikap som kommer utvecklas. 
Våran flicka ligger i den sämre zonen eftersom man kunde upptäcka cystan redan nu och eftersom den efter 20 veckor nästan har delat hela lillhjärnan. 
I magen lever hon i den perfekta tillvaron, hon är tyngdlös och kan röra sig obehindrat trots eve handikap.

Vi var tillbaka på sjukhuset tisdagen den 28/8 för att träffa en genetiker som forskade inom sjukdommen och ännu en läkare för ytterligare ultraljud. Läget var oförändrat och genetikern kunde inte ge någon tillförlitlig information pga utgångsläget. 
Den 29/8 gjorde vi en magnetröntgen för att få det bekräftat av någon annan undersökningsmetod. 
Dessa bilder visade en tydllig Dandy Walker och lite vida ventriklar.
Den 30/8 träfade vi en kurator, skrev på papperna till socialstyrelsen för att avbryta graviditeten.

Idag, 31/8 fick vi ett ja från socialstyrelsen att avbryta graviditeten pga grav missbildning.

På onsdag ligger vi på förlossningen. På onsdag kommer våran flicka födas i v 20+3. 
En abort i denna vecka går till som en vanlig förlossning. Skillnaden är att barnet kommer vara dött och inte hjälpa till ut och att jag kommer bli igångsatt. 

Våra önskemål är enskild kremering och att vi ska få sprida askan i naturen. I vattnet där hon ska fridfullt få rinna iväg. Jag vill även vara den som packar in henne i sitt paket inför resan till patologen där hon kommer placeras i en frys för att vänta på sin tid för kremering.
På måndag kommer vi uppleva det ingen vill uppleva. 
Men vi tänker vara starka och ta oss igenom detta. 
Idag vill jag bara få tiden att gå. Så allt kan få gå över!
 

Ingen av oss kan säga att vi gör rätt. Egentligen vill jag fortsätta i hopp om att alla har sett fel. Men jag tror vi måste vara realistiska. Hon är väldigt sjuk och vad hon har för liv att vänta är väldigt ovist.
Jag hoppas vi gör rätt, men vi kommer nog alltid undra hur det skulle bli om vi fattar ett annorlunda beslut.
 

Det finns inga rätta beslut

 
 
Och även speciella barn är underbara barn!
 
 
 
 
Jag har gråtit floder i en hel vecka. Det känns som att vi har levt någon annans liv. Något vi bara läser om i böcker. Vi är bland de ynka 1,5% där det inte finns någon förklaring. Orden vi fått är bara en obeskrivligt stor otur. 

Meningen som startade inlägget håller jag hårt fast vid. Alla barn är underbara, även de speciella. Men alla önskar sina barn att vara friska och att kunna leva. Att ta hand om ett handikappat barn är inget jag är rädd för, absolut inget jag önskar men jag skulle lägga ner hela min själ i uppgiften. Jag skulle älska det precis lika mycket som ett friskt barn. 
Men om den är så sjukt att det kanske inte överlever de första 40 veckorna i magen. Är den så sjuk att den avlider vid förlossningen. Eller att den överlever men lever i en icke livsduglig kropp. 
Självklart finns det underverk, men sannorlikheten är så obeskrivligt liten. Nästan obefintlig. 
Men den finns och därmed finns en möjlighet att ändå födas med en avvikelse som ger ett livsdugligt liv. 
Ingen kan säga vad som är rätt. 
Det finns nämligen inga rätta beslut. Beslutet finns inom oss.
 
Men att förstå att hon är sjuk, men ändå helt fantastiskt perfekt. Sparkar som ett vilddjur och får magen att guppa runt. På förmiddagarna är det ett konstant party och om jag råkar ligga vaken om natten så är den lilla flicka i magen inte sen på att dansa, hoppa och sparka runt som att hon ägde hela världen. 
Kan man verkligen säga att hon är sjuk då. 
Hon är nämlligen den mest perfekta lilla människa jag vet av!
 
 
Något som gör obeskrivligt ont är vetskapen att det finns folk som har önskat oss alla olycka i hela världen. Hur man nu kan önska denna olycka ett litet oskyldigt barn kan jag inte förstå.
Känslokalla människor! 

Då livet står still

Tårarna kommer okontrollerat.

Vardagen rullar på och vi försöker hålla modet uppe. Vi sover, vi kliver upp, frukost, middag, promenader med hundarna. Vi handlar och gör dagens måsten.
Livet rullar på fast det står still.

Då det är som jobbigast blir jag bara tyst. Kryper upp vid Christopher och bara gråter. Det finns ingen tröst att ge.

Ingen har någonsin sagt att livet är rättvist. Men någonstans måste det ta slut också.


Godmorgon bloggen

Efter tredje natten i rad med dålig sömn startar jag nu denna fullspäckade dag.

Jag lämnar en uppdatering senare i em om hur allt har gått.

Hoppas ni har fredagskänslan och har en härlig helg framför er!


Godnatt allihop

Jag hoppas ni alla har haft en skön torsdag. Här hemma har jag och mannen tagit oss en tidig kväll för att ladda inför morgondagen.

Kl nio imorgon har jag en träff med sjukgymnasten, vi ska se om det har skett några framsteg och prata om tisdagens tid hos ortopeden.
Efter detta blir det raka spåret ned till försäkringskassan. Inte ett så motiverande besökmål men det måste göras. Sen fram till 14 kommer jag nog fördriva en del tid nere på stan. Är obeskrivligt sugen på att förnya lite i garderoben samtidigt som det känns onödigt.
Kl 14 har jag och Christopher ett möte och sen kl 16 ska jag äntligen få skatboet på mitt huvud klippt!

Blir nog en dag fylld med fart och förhoppningsvis possetiva besked!

Godnatt bloggen!!


Dagens goda gärning

Långt nere i berget där inget solljus tar sig ned. Där syret måste pumpas ned via ventilationen. Där man går i sprängda gångar i berget där vattnet droppar efter väggarna.

Långt där nere vid intagsluckorna hoppade en stor groda runt. Jag tog med den lilla vännen upp till marknivån och släppte ut den i det fuktiga gröna gräset.
Jag vill tro att jag gjorde dagens goda gärning.


Vi firade

Med att köpa lite kläder som kändes som att dom kommer värma i januarikylan.
Även fast könet är ganska säkert så fortsätter vi med könsneutrala färger. 


Den stora RUL dagen

Som sagt, efter en natt med otroligt dålig sömn så försökte jag verkligen få i mig något i magen innan vi rullade mot NUS. Pannkakan vände sig i magen och pigelinglassen fick mig bara att må mer illa. 
 
Men nu är det gjort.
Min kära karl frågade i morse om vi ville veta vad det var för krabat som gömmer sig där inne. 
Jag stälde motfrågan om han vill veta.
JAAAA! fick jag som svar.
Jag hade egentligen varit inställd på att inte veta, men nu blev det inte så.

 
I min mage gömmer sig en liten helt fantastiskt flicka. Medan jag satt och stirrade på bilderna som vi fick säger Christopher "Ser du va söt hon är". Självklart! Redan nu är hon den mest perfekta lilla varelse! 
Det var nästan så att jag ville gråta, det blev inte mer verkligt. Men det är verkligen en liten, liten mini människa där inne. 

Vårat hjärta!

Det är ett party i min mage

Det buffas och bökas och det går vågor på magen.

Slängde ihop tre jämföra bilder. Längst upp tv är runt v 10 då jag mest såg tjock och svullen ut. Sörjde vid det laget att mina magrutor och höftbenen var försvunna. Th är runt v 14 och bilden längst ner är från idag, v 19.
Tycker magen bara har sprungit iväg sista veckan :)


Sömnlös

Somnade sent, sovit som en kratta och vaknade en bra bit innan sju.
Undra om det är nerverna..
Om tre timmar är det tid för RUL, önska oss lycka till!
Vårat hjärta har buffat runt som en tok på morgonen, kanske den också känner att detta är en stor dag!


Pannkakafrossa

Efter att ha våldpressat tunnpannkakor med grädde och hjortronsylt ligger jag nu i pannkaks koma.


En älgstek senare

Nu har jag och magen tillagat älgsteken.
Köttet blev mört oh fint och såsen smakade riktigt bra!
 


 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Resultatet blev MVG även fast jag inte är speciellt förtjust i stekar.
 
Jag har även passat på att sortera in lite småkläder i garderoben. Längst upp finns kläder upp till 2 månader, nedan 2-4 månader och längst ner 4-6 månader. 
I lådan finns pyjamas, mössor och strumpor. Även några underbyxor.
 
 
Kunde inte lägga fram allt som vi har fått, vi måste få plats att köpa lite nytt också.
Har tagit fram påslakan, lakan och örngott i ministorlekar och ska istället för att köpa ett täcka om modifiera ett gammalt till ett minitäcke. Sax oxh symaskinen kommer vara mina bästa vänner framöver.

Nu ska jag passa på att grädda tunnpankakor medan mannen inte har hunnit hem ännu. Under alla dessa år vi har haft tillsammans har han alltid ansett att det är en efterätt. Så man måste passa på då han inte har något att säga till om ;) 
 
 
 

Förresten

Jag sitter och funderar om jag ska köpa en ny kamera. Här på bloggen bjuds det inte på många vackra bilder måste jag erkänna, men jag skyller på en oengagerad fotograf bakom mobilkameran.
Jag har sen några år tillbaka en Canon digitalkamera som tar klockrena bilder utomhus. Men är ingen inomhuskamera. Men det var det jag sökte just då. 
 
Nu funderar jag på en digital systemkamera, som tar klara, ljusa bilder inomhus. Som inte gör så att bilder med blixt ser onaturliga ut.
Hade tänkt mig ett pristak på 5000 eftersom det var det jag betalade för den digitala och fick då det jag sökte efter med hög kvalite. Men allt under 5000 som fortfarande är riktigt bra är bara bättre. 
 
Fins det några tips?
 
Ska ängna några dagar runt om i butikerna här i stan, prata och jämnföra så får jag se vad det blir förnågot.

Älgstek

Dette blev också en hemmadag. Känns inte alls bra eftersom det innebär att det bara blir en dags praktik denna vecka. Är nämligen ledig både imorgon och på fredag. 
Men det går inte att göra så mycket åt, att jobba hade inte fungerat då jag knappt kan andas och trycket i huvudet inte vill ge med sig. 

Men imorgon, då jäklar ska jag vara frisk som en nötkärna och skaka(nervös) som ett asplöv. 
För imorgon ska vi på RUL!!
 
Idag ska jag utmana ödet och tillaga en älgstek. Det är ingen mat jag föredrar vilket kan förklara att jag nästan aldrig tillagar något så enkelt som ger så mycket mat. Men idag ska det bli mitt göråmål och medan den ska puttra på spisen så ska alla nytvättade barnkläder vikas in i garderoben. 
Ska försöka sortera efter storlekar eftersom jag tog fram kläder upp till sex månader och invetera lite i vad som kan saknas. Tycker allt känns så litet oh tunt för att kunna värma under de kallaste månaderna. Men jag kommer nog inse då bäbisen är här att jag kommer överklä och måste klä av i slutändan.
 
Som jag nämde igår så kommer det inga fler inlägg som är helt oförstådda för dem som inte är insatt. Dels för att jag tror det förstör mer än vad det gör nytta och dels för att så många människor vill lägga sig i andras liv. Men jag vill bara få sagt att det kändes riktigt bra, och vi blev faktiskt possetivt överaskade. Förhoppningsvis kan vi få någon rätsida och rutin på detta så att det känns bra för ALLA!
 
Nu mina vänner ska jag kliva upp, ta på mig något som får denna förkylning att känna mig vacker och ta mig ut på en morgonrunda med afgfhanerna. Igår blev dom lite satta åt sidan och kommer nog uppskatta en långpromenad idag. 

Och om någon vet av en hundtrimmer till en billig peng så är jag intresserad!
 
Hoppas ni alla får en underbar dag och önska mig lycka till med älgsteken:)
 
(bjuder på en gammal bild på Esther)
 
 
 

Ett tillfälligt inlägg med tankar och känslor

Tanken med denna blogg var faktiskt att inte lägga någon tid på detta. 
Det skulle få ha sin gång.
 
Men idag så tänker jag skrapa lite på den regeln, bara lite och sen låta det vara igen.
 
Ibland föds barn i förhållanden där det bara finns en förälder. Andra föds med föräldrar som bor tillsamans och sen finns det dom som har föräldrar som bor på olika håll med ollika familjer. i dagens samhälle kan man inte säga att det finns EN normal familjebild. Det finns en uppsjö av ollika konstruktioner. Det finns hel och halvsyskon som antingen bor tillsammans på del eller heltid. Oavsett om det är halvsyskon eller helsyskon eller kanske bonus syskon så kommer syskonbandet vara lika starkt om dom har fått möjlighet att växa upp tillsammans. 

Jag har under alla dessa månader som minst sagt har bjudit på en bergochdal bana ändå hoppats på att dom ska hitta en fungerande familjesistuation för alla parter. Men för att något sådant ska vara möjligt krävs det enligt mig att båda parterna sammarbetar och faktiskt tänker på var och ens behov och önskamål. En relation kommer aldrig fungera om man bara ska tänka på ena parten och vara extra mån om att just denna ska få allt som den ber om för att må bra. Man orkar inte hur länge som helst, det har jag både sett och hört. Tillslut är man så avtrubbad så man inte orkar säga något eftersom den andra nästan aldrig tycker eller låter ens önskemål gå i uppfyllelse. Blir arg och klagar över vilken dålig förälder man är, som inte finns på plats för sitt barn. 
Självklart vill han finnas för sitt barn 100%, han älskar ju henne mer än allt och stoltheten lyser i hans ögon då vi pratar om henne. Och ja vi pratar om henne och tidningsurklippet som jag klippte ut ur tidningen väntar på en magnet så det kan få komma upp på kylen. Hon är ju det största och vackraste han har gjort. 
 
I dagens samhälle är det alltid pappan som är den som gjort fel. Tydligen ska man alltid se och tänka på mammans känslor, beslut och anta att denna gör det rätta för sitt barn. Sen jag blev gravid har jag faktiskt stört mig en del på BM besöken och annan information. Som endast vänder sig till mamman, pappan har ändå en lika stor roll. Han bär inte barnet men han är pappan som förmodligen längtar och älskar barnet precis lika mycket som mamman och har liknande funderingar. 
Det är hemskt att vi inte har lärt oss att vinkla uppmärksamheten lite åt det hållet. 
 
Då hon kom till världen så har jag hållit mig fruktansvärt neutral i frågan. Självklart har jag åsikter och tankar som vem som helst. Men jag har hållit det för mig sjäv. Jag har stttat och puchat på honom för att samla ork och styrka för att besöka sin dotter. Trots alla känslor som svärmar för honom. Jag har aldrig bett om att få träffa henne. Det är han sjäv som har frågat eftrsom han som vem som helst annars tycker det  är jobbigt att det bästa han har gjort i sitt liv inte får vara en del av hans familj. 
Självklart har jag känt mig utstött och trampad på, utfryst och allt det där som jag inte har ord för. 
Jag har även varit förbannad hur folk kan bete sig, att dom tex helt av sig själva kan dra slutsatsen att jag skulle vilja ta över en mamma roll. Varför i hela friden skulle jag vilja ta över en mamma roll för ett barn som inte är mitt!
Jag har varit förbannad på folk som har släppt iväg kommentarer, vänner till den berörda som har haft behov utav att försvara. Mina vänner har minst sagt inte sagt ett ord eller annat till henne och det är jag oerhört glad för, jag känner mig stolt över mina vänner. 
Men det handlar inte om mig, egentligen inte om föräldrarna heller. Det handlar om barnet. Som antagligen vill ha en pappa i sitt liv och  förhoppningsvis kontakt med sitt halvsyskon. 
 
Jag hoppas fortfarande. Men det är svårt ibland. Jag har absolut inget behov utav att träffa mamman och jag tror verkligen inte hon har något behov utav att träffa mig. Det är absolut inte därför jag inte tycker om henne, jag ser henne som en person som min karl har varit med en kort del av sitt liv. Och känner därmed så som man brukar göra för sina respektives x. För mig finns det ingen mening med att träffa en människa som inte har något behov utav att träffa mig. Det behovet kanske kommer med tiden, vad vet jag?  Men jag hoppas fortfarande att jag och mitt barn kommer få vara en del av detta barns liv. Vi blir oavsett om andra vill det eller ej en familj tillsammans.
 
Jag har sett fram emot att jag och Christopher ska få möjlighet till att gå promenade med vagnen för oss själva, eftersom situationerna alla tillsammans aldrig är riktigt bra för någon utav oss. Jag hade hoppats på att vi skulle få finnas där som hjälp. Vid tex korta stunder av barnpassning och dylikt. 
Men just nu är situationen allt annat än så och jag vill verkligen inte påstå att alla fel finns hos mamman. Absolut inte. Mycket finns från andra hållet också.
Om jag hade haft en lösning på problemet skulle jag berätta. Men just nu känns det som att ett möte skulle behövas. Ett möte med alla berörda och med berörutan dom man anser har en del av barnets liv. Men jag tror ändå att man behöver prata om allt. Hur jäkla jobbigt det än är och kanske sårar allihopa. Det kanske skulle kännas som en bro av påhopp. Men att få ur sig allt, berätta vad man känner och berätta sina önskningar och hur man hoppas att framtiden ska se ut. Och hur man ska bära sig åt för att ta sig dit.
 
Det tror jag är viktigt!

Bihålor

Idag är jag hemma från praktiken. Redan i fredags hade jag käningar av att en förkylning kanske var på ingång. Tydligen var det inte fel att anta.

Nu sitter jag i sängen, nyser om vart annat och har ett extremt tryck över bihålorna. 
Det var fruktansvärt längesedan jag var sjuk på det här viset, tror inte det har hänt under de senaste två åren. 
Skyller på det nedsatta emunförsvaret.
 
Ska hoppas det finns en tvättid idag. Då ska småkläderna tvättas upp och så småningom vikas in i garderoben. Några större ansträngningar än så blir det inte idag. Ska jobba på att bli frisk igen. 

 

Vecka 19

Under veckan som varit har jag helt glömt bort att göra ett "vecka 18" inlägg. 
Men jag tog bilder från vecka 18, har inte hunnit med vecka 19 bilderna ännu. Men hoppas en försenad vecka 18 bild fungerar ändå.
 
Vårat lilla hjärta buffar runt som en tok av och till. På onsdag ska vi på RUL. Måste erkänna att jag känner mig lite smånervös. Men förhoppningsvis ser allt fint ut!
 
Här kommer vecka 18 bidlerna, lägger upp vecka 19 senare under veckan.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Har även investerat i nog världens mest osexigaste klädesplagg.
Ett par mammabyxor. Trivs inte alls i dem då dom inte sitter på samma vis som alla mina vanliga byxor.
 
Det är tur jag har Christopher, han är verkligen duktig på att få mig att känna mig på topp de gångerna som jag bara känner mig ful och äklig. Han är inte sen med att berätta att han har världens vackraste flickvän, och att jag bara är tjock på ett vackert vis.
Det värmer i hjärtat varje gång <3

Barnvagn

Igår blev jag och Christopher barnvagnsägare.
Vi äger nu en brun emmaljunga. Eftersom vi båda anser att priserna på nya barnvagnar är helt galet överbetalda så har vi spanat efter begangnade vagnar.
 
 
Tanken var inte alls att köpe en nu. Men då rätt vagn till rätt pris dyker upp så var det egentligen inte så mycket att fundera över.Vi fick en vagn med ligg och sitt del och även en mjuklift med en vinteråkpåse för 1400. 
Det kändes riktigt bra. 
 
Barnvagn - chek!

Vi gick även igenom alla barnkläder igår, än så länge har vi inte köpt något själva och jag insåg att vi egentligen inte behöver köpa något. Eftersom vi nu har kläder upp till sex års ålder. Tog fram storlekar upp till sex månader, resten får ligga och vänta i förådet. Men självklart kommer vi börja köpa en del nytt också. Det går ju inte att komma ifrån att det är något speciellt med småkläder :)
Kom på att jag skulle fotografera kläderna vi tog fram efter att jag brjat packa ner dem i tvättpåsen. Så här kommer två urusla bilder på ett väldigt litet utbud av småkläder som jag inte hade hunnit placera i tvätten.
 
 
Det börjar faktiskt kännas som att vi fått ihop väldigt mycket till inga pengar alls. Vi har haft tur att kunna ärva eller köpa saker av vänner och bekenta för en billig peng. 


Jag, Christopher och Magen!!

Snart har halva tiden gått och det känns lite som att jag inte kommer hinna uppfatta att jag faktiskt är gravid. Att det är en liten människa som växer och utvecklas dag för dag inne i min mage. Vårat lilla hjärta som blir allt mer livlig och visar sitt tycke med buffar och kullerbyttor.

Vi ska boka in en fotografering nu då magen allt mer börjar likna en gravidmage. Jag, Christopher och magen. sen då den lilla är ute blir det självklart fotografering med jag, Christopher och den lilla! Men vi börjar med magen.
 
Jag har funderat en hel del. Men det gör mig inte klokare.
Jag blir mest bara rädd över hur man kan stöta bort en människa så oerhört och tro att det bara sitter i denna och inte att det kanske finns ett litet unns av fel från båda hållen.
 

Pengfors kraftverk

Här är en film från då vi öppnade en av luckorna i Pengfors. Det brusade väldigt mycket från vattnet så jag rekomenderar för er som vill se att man stänger av eller sänker ljudet.
 
 
 

De första små rörelserna på film

Idag lyckades jag äntligen fånga vårat lilla hjärtas sparkar på film. 
Sparkarna var inte speciellt tydliga för blotta ögat men de kändes destå mer. 
Om ni kollar till vänster i bild om naveln så kan man se två rörelser. Den första i s 28 och den andra i s 34.
Det är inte stora rörelser men man kan se dem.

Vårat hjärta gör sig allt mer påmind om att h*n faktiskt finns. Buffar runt som en tok på mornarna och ibland om kvällen då vi går oh lägger oss. Om nätterna ligger jag för det mesta med en hand om magen och känner rörelserna. Christopher har försökt känna men än så länge verkar det lilla livet baar visa sina rörelser för mig.
 
Men idag har Christopher fått se filmen och lyckan går inte att ta miste på <3
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Vilka krafter

Att spilla vatten är aldrig optimalt. Varken om ett vattenglas åker i golvet eller då vattenmagasinen blir fyllda så maskinerna inte hinner ta reda på allt. Då måste vi spilla för att hålla vattendomarna. Igår spilldes det obeskrivliga mängder kubik. Bilderna nedan visar hur älvfåran såg ut innan spillet och under. Endast en av tre luckor var öppna. Att öppna alla tre luckor i fullt läge händer i princip aldrig, men om det skulle ske vill vi nog inte ens veta mängden vatten som skulle fylla älvfåran.


Då rullar vi igång igen


Hjärtljud

Här har ni en film på hjärtljuden. Har suttit ett tag och verkligen försökt hitta ett vis att klippa till inspelningen efetrsom dedt bara r de första sekunderna som visar smulans hjärtfrekvens. Men jag lyckades inte. Så filmen är lite mer än tre minuter, men det är eg bara de första 15s som är intressanta. Men för er som fortsätter lyssna så kan man någongång höra ett bubbel ljud, kanske är det då bäbisen rör på sig?! 
 
<

Krypande fästingar och god mat

Det är nog så man kan sammanfatta den här helgen. 
Vi firade in helgen med en fylld fläskfile inlindad i bacon med sallad och strips.
 
 
Det blev en lagom fredag med film mys och med må gott godis efteråt. Rasmus ville också vara med på ett hörn men då han visade upp sitt ögonbryn där en fästing hade gottat ner sig blev myset inte så mysigt. 
Som tur är så har jag utvecklat en oslagbar taktik för att avlägsna fästingar från div olika djurslag. Grävde runt lite bland hundprylarna och vips så var han fästingfri. 
 
Jag är inte peciellt förtjust i fästingar. Tycker dom ser lite läskiga ut då dom är blodfyllda och drar sig fram med de svarta avlånga benen. Men då dom inte är blodfyllda ser dom faktiskt ut som vilket spindeldjur som hellst. Men denna lilla krabat fick möta sitt öde i toaletten. 

I lördags blev vi bjuda på grillmiddag hemma hos A och P. Det blev en mycket trevlig kväll med mat och dryck. En del spel och allmänt prat. Men innan middagen så spenderade vi större delen av dagen i tvärålund hemma hos Christophers föräldrar. Skruvade lite i en av volvosarna och gav även opeln lite kärlek. Ska dock ta en ordentlig genomgång av den lilla bilen innan vi ska rulla upp mot Jokken tillsammans. 

Nu till veckan startar praktiken på Stornorrforsen. Jag skulle ljuga om jag försökte påstå att jag är motiverad. Men varje dag tar oss närmare Januari. Vilket är en månad som aldrig har lockat så mycket som den faktisk gör nu. 

Vila

Jag och Rasmus delar på sängen. Nu har vi vilat en stund så det börjar bli hög tid att kliva upp och ta tag i fredagsfixet. Imorse jobbade jag sista betalda arbetsdagen. På måndag drar de fem resterande veckornas praktik igång på stornorrforsen.


Gravidfika

För en gång skull så sitter jag faktiskt vid datorn och tänkte bjuda på en uppdatering. 
Inläggen blir mycket trevligare då man kan har styckeindelning. Förstår egentligen inte varför blogg.se har ordnat detta till deras app. 

Jag börjar dagens inlägg med dagens outfit och en mage som blir allt svårare att hitta kläder till. Idag är jag i V 17(16+3).
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Nu på onsdag så får jag min efterlängtade lön och av den måste jag faktiskt unna mig ett par mammabyxor. Jag har verkligen inget emot att gå omkring i klänningar, men till hösten/vintern kan det vara skönt att ha något annat om benen än strumpbyxor. 
 
Men för att knyta ann till rubriken så var jag igår ner på Cafe Göteborg för att möta upp nio glada och gravida kvinnor från Umeå trakten. Vi alla gömde oss under varsin filt och pratade om lite allt möjligt. Vid nio tiden hade det blivit lite småkyligt så vi alla begav oss hem.
 
Det var trevligt att träffa er och få ett ansikte framför sig. Jag hoppas på fler fika stunder så att vi får följa varandra genom detta och gärna efter då våra små har tittat ut.
 
 
 

Bilder från helgen

Jag har ängnat dagen till en del tankar som ledde till att jag började skriva ett inlägg. Det låg publicerat i tre minuter sen tog jag bor det. Jag har nämligen lovat mig själv att låta det va och att det inte ska få ta någon del av min tid.
Så istället för det så bjuder jag på lite bilder från helgens bröllop. 
 

Godnatt

Efter en regnig tisdag med många cykel och promenad turer i regnet ska jag nu avsluta dagen med en dusch. Kan även berätta att det börjar bli lite, lite mer liv i magen. Buffar och rörelser av och till. Känns väldigt roligt att känna att det lilla livet är stark och sprallig redan nu. Jag hoppas ni alla har haft en härlig tisdag. Imorgon är det mitten av veckan igen och därmed snart helg!


Det kom med gott besked

Idag kom lönebeskedet. Äntligen är våra löner i fas! Sommaren har onekligen varit lite knakig men nu är det påväg i rätt riktning. Nu blir det att lägga undan allt som går så vi är redo i januari!! Är väl egentligen inte jätte orolig för ekonomin framöver. Men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte grubblar och försöker pussla allt som bara går. Det löser sig alltid, men självklart hade det varit lättare om jag var en arbetande människa istället för student. Men bevisligen kan livet ta oväntade vändningar. Men lika glad är vi för det!


Cykeltur

Jag har sagt hela sommaren att jag ska börja cykla, men bilen har nästan skrikigt efter mig. Så jag har inte haft något val. Jag har varit tvungen att ta bilen, eller hur nu det där var. Men sen mitten av förra veckan har jag faktiskt cyklat till jobbet. Det är onekligen ganska skönt och avkopplande. Idag öser regnet ner men det har inte hindrat min och cykelns framfart! Vi har svischat fram som ett oslagbart team genom nydalahöjd till ersboda. Men sen i em ska jag nog vila på soffan. För att vara ett team med en cykel kan om inte annat ta ut orken, speciellt i regnväder.


Vecka 17

Veckans bild. Den svullna magen har äntligen försvunnit.


Vecka 17

Idag går vi in i vecka 17. Tiden har verkligen sprungit iväg, känns inte alls längesedan jag var i v 12. Om två veckor har vi tid för RUL vilket ska bli spännande, men även oerhört nervöst. Detta är även min sista jobbvecka. Sen drar en fem veckors praktik igång och en höst som förmodligen kommer gå förbi utan arten märks av. Nu ska jag fortsätta mitt jobbande. Hoppas ni alla får en bra start på veckan!


Växer så det knakar

Det är inte bara magen som har vuxit hejvilt i veckan. Utan brösten som redan blivit större verkar det inte finnas något stopp för. Dom växte ganska snabbt under gravid veckorna 3-9 sen så stannade det av. Vilket jag tyckte var ganska skönt. Jag har redan stora bröst sen innan och efter dessa veckor kunde jag fortfarande få in dem i bh:arna med lite justeringar. Nu passar ingenting förutom de riktigt gamla som har varit så urtvättade så de blivit förstora. Det är nog bara att inse att jag åtminstone måste köpa en eller två nya. Innan de otroligt vackra amningsbharna ska pryda min kropp. Men jag har lovat mig själv att jag ska njuta av den här tiden, för hur man kommer se ut efter en förlossning och amning är fortfarande osett.


Bröllopsbild

Tyvärr blev det inga bra bilder tagna med min telefon igår. Men jag kan bjuda på dessa iaf.


Bröllop

Det är något med bröllop och kyrkor. Jag blir rörd och gråter lätt. Det är vackert och mer speciellt än vad jag förut har känt! Igår gifte sig ett par vänner till oss. Det var en väldigt fin sermoni. God mat till middag och en härlig fest på kvällen. Detta blev det fjärde bröllopet jag och Christopher har gått på tillsammans. Detta blev det allra första där vi faktiskt dansade. Min karl har varit lite rädd för dansgolvet och jag måste nog erkänna att det har varit lika för mig. Därför blev jag extra förvånad då han frågade om jag ville dansa. Det var kul, mysigt och underbart och verkligen något vi ska fortsätta med!! Det mindre roliga med denna dag var att en av mina systrar nu är inlagd på akuten. Andra gången på en vecka. Vi ska hoppas allt går bra!!


Godmorgon

Om lite mindre än en timme ringer väckaren. Och om ca tre timmar ska vi vara påväg till Skellefteå. Tanken slog mig nu på morgonen att jag har bara en jobbvecka kvar innan skolan drar igång. Det känns väldigt motigt, att behöva plugga igen, skriva ett examensarbete och måsta köra bilen 40 mil norrut. Jag har verkligen, VERKLIGEN inte saknat Jokkmokk. Jag vill bara vara hemma, speciellt nu då det känns som att Christopher kommer missa en del med magen. Som tur är så har jag kvar fem veckors praktik här på hemmaplan innan bilen styr norrut. Men fem veckor på en praktik som var fullkomligt värdelös känns inte heller så motiverande! Men jag ska se det som så att det är fem extra veckor hemma. Tiden kommer antagligen rusa förbi. Rätt som det är kommer terminen vara över och jullovet börjar. Jag hoppas verkligen att vi ska få läsa några intressanta kurser nu i höst. Jag ser inte framemot generator och turbin fördjupning. Där krävs det bara massa räknekunskaper, vilket inte är min starka sida. Man kan iaf hoppas på att vi ska få uppleva några kurser som är i klass med kraftsystem kursen. Då skulle det bli intressant. Nog med morgonordbajsningen, nu snusa på min man tills väckaren ringer.


Fredakväll

Vi är lata, tog fram brocoli från frysen som nu ha legat och tinat på köksbänken. Tanken var brocoligratäng med korv men nu är Christopher påväg till pizzerian. Vi vet inte alls vad som hände, men vi skyller på att det är fredakväll och vi är lata. Eller att vi laddar upp inför morgondagens bravader. 
Vi ska nämligen på bröllop i Skellefteå. 

Den lilla i magen ger små livstecken av och till. Det bubblar till och jag får en liten buff. Om jag ligger och stirrar på magen tillräkligt länge så kan jag om jag har tur hinna se buffarna. Men dom är små, mycket små. Men ganska otroligt att jag redan känner av dem. Hade räknat med att det skulle dröja mycket längre.
 
Hoppas ni alla har en härlig fredakväll!

Otroligt

Det första jag gjorde igår efter att ha hört hjärtslagen var att ringa Christopher och halvt kasta ur mig att den lever, den lever!! Christopher svara lugnt och säger att det visste jag redan. Då han kom hem från jobbet rusade jag fram, gav honom en kram och sa att den lever verkligen. Jag fick tillbaka världens leende, en puss och en kram och orden. Det förstod jag redan älskling. Jag blev alldeles varm inombords, jag har verkligen världens bästa karl och snart har vi världens finaste lilla knodd hos oss!


Hjärtslag

Idag blev första gången jag fick höra smulans hjärtslag. Så jämnt och fint. Det är verkligen ett litet liv där inne <3 http://www.gravidbloggar.se/


GRATTIS RASMUS

Och alla andra caravan cool color afghaner runt om i världen! Det är svårt att greppa att det är fyra år sedan han knappt var större än en iller. Att det är fyra år sedan vi bilade ner 120 mil till Norge för att hämta hem den mest speciella hund jag känner. Men nu i efterhand var resan värd allt. Vi har en fantastisk individ som verkligen har fastnat i våra hjärtan. Han är min bäbis, christophers gose gris och min mammas älskling! Ja det finns nog ingen annan än min mamma som Rasmus älskar så högt! Undra om det kan vara all mat som snabbt sticks åt sidan ;)


Fosterrörelser

Blubb, Blubb och ut pekade magen! Jag känner mig väldigt säker, det måste varit vårat hjärta. Speciellt då magen rörde sig. Det var som att något petade på den innifrån^^


RSS 2.0