Sokkerflikkan

 

Idag är dagen vi alla tänder det första ljuset. Ljuset som för mig då jag var liten innebar att nedräkningen till julafton har började. Idag är inte riktigt längtan densamma som den var då. Spänningen och känslan av ohygligt långa dagar sitter inte kvar. 

Idag är första advent för mig stället en väldigt mysig tid. En tid då man ska vara tillsammans. Man stället fram ljusstaken på bordet. Dukar fram en onödigt god frukost och slår på julkalendern. Avnjuter frukosten i tysstnad tillsammans och skänker en tanke till allt man är tacksam över. Påminner sig själv om det man inte ska ta för givet. Skenet från första adventsljuset och de kyliga vädret utomhus får december att bli till den bästa månaden.

Men första advent 2012 är inte som de andra adventdagarna. I år har inte ett enda ljus tänts. Inte en julprydnad är framställd. Sommargardinerna hänger fortfarande i fönsterna och känslan av jul är helt bortblåst. Det enda som påminner mig om vilken månad vi har är kylan och snön utomhus. 

Snart, väldigt snart är jag hemma igen. Hemma för att stanna en längre tid. Ladda om för att orka med finalen, vecka 11 är nämligen min allra sista skolveckan. Efter vecka 11 har jag ett examensbevis i min hand. 
Men innan dess ska jag och Christopher julpynta hemma. Tända ljusen möjligtvis lite sent, men de ska tändas. Knäcka nötter med nötknäpparn och andas in saffrans doften. Vår julkänslan blir lite förskjuten i år, men det kommer ändå bli den bästa december månaden på länge.