Sokkerflikkan

Idag tog jag ledig eftersom jag hade en tid med en ny sjukgymnast här på Mariehem. 
Gick dit med inte allt för höga förhoppningar efter ett oräknat antal möten med sjukgymnaster/läkare och naprapater i bagaget. Men jag fick faktiskt gå därifrån med en känsla av att det faktiskt finns lösningar. 
Jag fick ett nytt träning schema med lite annorlunda övningar som jag aldrig har gjort förut. Jag prövade även en TENS maskin för första gången. Vi stälde in den på lägsta styrka pga graviditeten och efter bara någon minut blev jag alldeles blek, svettig och fick svimmningskänsla. Det gjorde verkligen inte ont, vibrerade bara lite i rumpan och låret. Men det kändes nästan som att jag blödde innifrån. 

Det var en mycket märklig och främmande känsla som inte alls var speciellt härlig. Sjukgymnasten blev lite förvånad av reaktionen. Antingen är det så att mitt nervsystem är så pass irriterat redan så det fixade inte den påfrestningen som TENS en gav. Eller är det så enkelt som så att det var graviditeten som reagerade, även fast det inte ska vara någon fara. Trots allt så fick jag hem apparaten och ska pröva en till gång. Men om reaktionen blir desamma så ska vi sluta bort apparaten och istället enbart rikta in oss på övningarna. 
Förutom diskbråcket så misstänker hon även en inflamation i en av musklerna som går över rumpan. Så med övningarnas hjälp ska vi försöka stabilisera nerven och få bättre blodcirkulation i musklerna. 

Även fast detta inte är något jag redan har prövat genom sjukgymnastiken så kändes det mer hoppfullt denna gång. Det kändes som att hon verkligen hade koll på vart felen satt och förklarade med bilder och texter till varför jag känner så som jag göra vid alla rörelser. 

Idag så är jag inte alls en speciellt rörlig och spenstlig människa. Min vänstra sida hänger inte alls med och kan knappt arbeta i ett normalt läge. Som exempel:

Om jag sitter på golvet mot en vägg så kan jag inte sträcka ut det vänstra benet rakt ut. Utan jag måste isf sitta lätt bakåtlutad med benet böjt åt sidan. 

Om jag ligger ned kan jag inte lyfta det vänstra benet högre än tio cm från golvet.

Om jag står upp och ska böja mig ned måste jag alltid göra detta snett åt höger för att minsta belastningen till vänster. 

 

Jag skulle nog kunna skriva en bok om alla känningar. Men det tänker jag inte göra. Idag riktar vi in oss på att kunna få bukt med rörelserna och kanske minska smärtan. Sen hur det hela kommer utveklas i tackt med en växande mage det kan ingn säga. Ungefär hälften av gångerna fungerar som vanligt och den andra hälften får större problem. Vi får se het enkelt. Men jag är övertygad om att det kommer vara värt mödan i Januari <3