Sokkerflikkan

 

Nu finns det ingen långhårig vacker ståtlig afghan i vårat hem längre. Igår tog jag tag i det som var oundvikligt. Esther är nu även hon nedrakad. Att det svider i mitt hjärta är svårt att komma ifrån. Men min kropp orkar inte med fler hundbad och föningar just nu. Diskbrocket jäklas och ichiasnerven är obeskrivligt irriterad. 
På måndag blir det att ta tag i sjukgymnastiken igen i väntan på att min remiss på ortopeden skall tas upp. 

Less är bara förnamnet men detta känndes iaf bättre än att gå runt och ha ångest över hennes toviga päls. 
Som tur är växer det ju ut igen så förhoppningsvis framöver kan vi börja spara ut håret igen.