Sokkerflikkan

Vaknade upp av ett ryck. Natten har bjudit på orolig sömn. DröMde precis att jag var i Jokkmokk med hundarna. Jag öppnade en balkongdörr. Esther går ut och lyckas på något vis trilla ner.
Jag rusar ned för att mötas av min fina flicka som ligger utsträckt på marken. Jag rusar fram och Kramar om henne, hon viftar på svansen. Men det var falska förhoppningar. Ett bakben var brutet på flera ställen och var som spaghetti. Huden över knän och lår hade spruckit upp till stora sår. Jag sitter nu på marken med mitt hjärta viftandes på svansen i knät och gråter floder och säger tröstande ord.

Tur det bara var en dröm, känslan av obehag är som ett moln över mitt sinne just nu. Men anledningen till drömmen är nog gårdagens veterinärbesök. Blev akut in på lördagen, mitt på dagen. Esther hade vid det tillfället inte slutat kräkas sen dagen innan och diarrén var blodfärgad. Förhoppningsvis är det bara gräs som ligger och jäser i tarmen och gör den irriterad. Besöket blev billigare än väntat och hem åkte vi med massa mediciner. Hon är idag märkbart bättre. Dock lite förvirrad eftersom hon pinkar inne. Men det går väl över. 
Största skräcken igår var att veterinären skulle hitta något oväntat. Sist jag åkte in var Med Fabian. I tron om en infektion ochden bråkig tonsill som slutade med hjärtfel och avlivning. Innerst inne förstod jag att detta inte alls vasadismens akuta läge men ångesten fanns ändå där.