Två veckor, fjorton dagar..

Idag är det två veckor sedan.
Fjorton dagar. Obeskrivliga mängder tårar och känslan av hopplöshet.
Orden "jag mår dåligt" har fått en helt annan betydelse.
Idag skulle vi varit i mitten av vecka 23.

"Då det inte finns någon tröst att ge ska man bara vara tyst.
Det är fruktansvärt!"



Det var de minsta fötterna jag sett.
Små små händer med fem fingrar vardera. En tumme att suga på. En mun, ögon och en jätte söt näsa.
En väldigt fin flicka!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0