Sokkerflikkan

 

 

Tisdagkvällen har kommit. Den blivande är på gymmet och själv sitter jag hemma och myse med bäbisen i magen. Det är minst sagt en vilding. En vilding som vet hur man ska sträcka på sig, sparka och verkligen inte sova. Det känns ganska otroligt ändå, att bäbisen som ligger där inne redan är väldigt stor. Att bäbisen i skivande stund är färdigutvecklad, att den bara ska tjocka på sig, växa sig stor och stark. Det är ganska otroligt! Imorgon väntar BM besök i vanlig ordning. Som vanligt så känns det mer eller mindre meningslöst att gå dit med tanke på att jag har absolut inget att fråga om eller upplever några bekymmer. 

 

Förutom bäbisen som faktiskt gav mig och Christopher ett släng av "Shit det är faktiskt inte allt för länge kvar nu" känsla här om dagen. Så känns det som att det mesta är färdigt. Inte för att vi har ordnat speciellt mycket, allt var i princip redan klart från början. Skillnaden nu och då är bara att V fortsätter sova i spjälsängen medan bäbis får en vagga som gått i familjen. Bäbis har det mesta i klädväg så prio ett denna höst/vinter är att pälsa på V, mig själv och Christopher. Ser inte alls fram emot att söka nya vinterkläder till mig själv. Men det är tyvärr ett nödvändigt ont.

 

Bjuder på två bilder från senaste tiden med V. Vi passade på att busa i lekparken medan den sjuka pappan försökte kurera sig hemma. Picknick i lekparker måste vara blande det bäsa :)

 

Nu ska jag fortsätta kvällen med en godis och lite supernatural.