Sokkerflikkan

 

Att virka fungerar som någon typ av terapi. Den där lugna stunden då jag kan sitta i soffan med en gobit, lite the och slö se tv med virknålen i högsta hugg. Det blev verkligen en sådan kväll jag hade här om dagen. Den blivande tog sig en tidig kväll, själv mös jag upp i soffan. Njöt av det totala lugnen och mörkret som sakta ha letat sig upp till våra omåden. Ljusen var tända och suget att virka infann sig. Nu har jag påbörjat evighetsprojekt nummer två. Det är nämligen så att lilla bäbis i magen också behöver sin alldeles egna virkade filt.Det kan även vara så att jag sätter ett större värde på egengjorda saker, sådant som får följa med i livet som ett minne från förr. Det är lite det jag hoppas de virkade filtarna kommer göra. Vilhelmina fick den förra, hon har även en stickad filt från bonusmoster. Så nu har evighetsprojektet inletts och såhär långt ser det ut på det här viset.