Världens längsta tisdag
Jag tycker då det låter som att du fått gjort mycket under dagen :) För mig är numera en aktivitet om dagen nämligen rätt mycket så allt det där som du gjorde hade nog gjort att min dag känts som "fullt upp", ha ha!
Men jag förstår ändå din känsla av att tiden går i snigelfart. Jag antar att ni också bara går och väntar och väntar på att det ska hända något i din kropp och på så vis blir det ju segt såklart, nästan oavsett vad man gör.
Själv försöker jag fundera på vad jag hitta på idag för att få tiden att gå. För någon vecka sedan sedan lyckades jag sova bort ett par timmar på förmiddagarna vilket var jätteskönt. Då blev inte mina dagar ensam hemma så långa. Men nu verkar det vara slut på den lyxen. Här om dagen var jag ju i stan vilket också gjorde att tiden verkligen gick, men sedan dess har jag fått så ont i bäckenet så tror faktiskt inte att jag klarar av att gå en heldag på stan igen, det går nog bli till nästa vecka i så fall.
Så ja, vad ska man göra? Det enda jag har bestämt idag är att jag ska ta en dusch, ha ha. Det tar dock knappast hela dagen så förhoppningsvis är det uppehåll utomhus idag så jag kan få en nypa frisk luft. Kanske springa (läs, vagga) i lite trappor också? ;)
Håll ut, även om väntan kan kännas oändlig. Snart har vi våra små juveler.
Kram
