Sokkerflikkan

 

Idag den femte Januari börjar jag och Esther att spara hår. Åtminstone håret på öronen. alltså Esthers hår på öronen. Från och med idag ska vi försöka hålla dem konstant toffsade för att bevara pälsen. För att undvika bitskador i håret. Vad vi har tänkt med den övriga kroppen får vi se. Det är oundvikligt att inte bli bekväm då man går från extremt håriga hundar till korthåriga. Både jag och Christopher trivs oerhört bra med mindre pälsvård. Jag och min rygg trivs så oerhört mycket bättre utan timmar med borste och fön. 
Men vi börjar lite smått. Vi sparar öron. Idag kan jag toffsa in fyra snoddar, om ett år kanske den går in sex. Det ska bli spännande att se. Som nämnt innan växer afghanernas päls oerhört långsamt. Så vi skyndar i afghan tackt här på Istidsgatan. 

Rasmus den gamle gubben trivs mycket bättre som korthårig. Även fast mattes hjärta gråter då hon tittar tillbaka på bilder på skönheten. Men gubben trivs bäst såhär. Det syns så väl. Så någon långhårig afghan blir det nog aldrig igen av min gubbe. En afghansaluki eller som andra säger, en sommarafgan. Det är vad han är.