Sokkerflikkan

Godkväll bloggläsare. Idag tog Maja med mig till en lokal där vi kunde träna hundarna. Jag har alltid haft en dröm om att träna lydnad. Men har aldrig tagit tag i utmaningen. Inte nu heller för den delen. Varför har jag nog inget svar på. Tror det bottnar i en osäkerhet i att just mina hundar kommer bete sig odrägligt och aldrig lära sig något. Jag har insett med åren att det nog är jag som behöver träning och vägledning. Jag vet nog egentligen inte hur jag ska lägga upp en träning. Eller vad jag ska träna på. Så egentligen bestod tiden i lokalen med att studera Maja medan hon tränade lite med Esther. Jag och Rasmus gick runt lite för oss själv. Jag gick med honom vid min sida och då jag stannade ville jag att han skulle sätta sig. Min kloka kille begrep det mycket väl. Han är nog för klok men hans matte måste tränas. Fundera hur jag ska uppträda och vad jag vill åstadkomma.
Afghanerna fick komma ut och bryta vardagen och de fick träna matte. Bygga lite på hennes självförtroende. Det var nog nyttigt. Deras matte kanske vågar sig på några tappra träningsförsök framöver. Vi får se vad vi åstadkommer. Det viktiga är ändå att afghanerna har roligt. Använda hjärnan och känna sig duktiga!