Ett meddelande
Igår blev det bara så att min väg förde mig hem. Hem till västerbotten, Umeå, istidsgatan. Hem till Christopher!
De senaste dagarna i jokken drog ned mig. Ned till en mörk plats som gnatet i mitt sinne. Så jag åkte hem. Och ni anar inte hur underbart det kändes att kliva innanför dörrtröskeln. Kärlek och bara sätta sig i soffan med den bästa.
Att vara hemma!
Så mina vänner. Jag är hemma en stund. Har dock en miljard måsten att gå igenom. Det känns som att det börjar bli mycket. Jag stressar upp mig. Christopher står i bakgrunden och muttrar att jag inte får stressa. Det är bra. För jag är nog expert på att stressa tyst. Men då står han där "älskling va sa jag". Jag ska stressa ned.
Njuta av hemma och bara va.
Vi hörs senare, idag ska några punkter på att göra listan strykas.
Förresten, dregglisarna kom igår!! I ett fint paket dimpte fem dregglisar med vattentät baksida ned i brevinkastet.
Fånig lycka!
