Roger och Ralf
Jag gjorde ett försök, ett halvhjärtat åtminstone.
Här kommer några bilder på de nya familjemedlämmarna. Inte många veckor gammal, slyngelålder måste man nog påstå. Men ack så omotståndligt söta, mitt hjärta har smält för dessa små, små varelser. Att jag var en sådjurs människa har jag vetat länge. Men nu var det allt för länge sedan jag hade ett smådjur.
Den gula, Roger har en skadad svanstipp. Han hade det jag valde honom. troligtvis har han klämt sig som liten. Men svansen ömmar inte. Även kroksvansar behöver någonstans att bo :)
Såhär bor de alltså i daggsläget. Pappa har fått i uppgift att snickra ihop ett litet trähus åt dem. Förmånerna med att ha en pappa som är snickare och egenföretagare.
Det som pryder akvariet är min egen virkade kanin en bild på mina syterdöttrar och en mjukbjörn Christopher köpte för en tid sedan.
Såfort det finns bättre bilder på skönheterna så lovar jag att visa!
Kommentarer
Trackback
