Sokkerflikkan

Nu är hela familjen redo för dig

 

Inte för att pälsvården är äns nära i hur det va förut med att va afghan ägare. Men bad blir det ändå om än inte lika ofta som varannan söndag. Nu för tiden kan det dröja månader. Vilket känns halvt förskräckligt då jag tänker på det, men om sanningen ska fram så är bad verkligen inte nödvändigt längre. 

 

Idag så har afghanerna fått sitt bad innan babyn anländer och med det kan jag prick av ännu en punkt på listan"Att göra innan baby kommer". Rasmus såg nog fram emot uppmärksamheten som bad innebär. Annars brukar han se lite lidande ut då schampon och balsam dukas fram. Men idag hoppade han i badkaret helt utan någon protest, njöt av att bli masserad och ompysslad. Sen så finns det såklart godis i slutet av badandet vilket nog toppade hans dag. Esther hade placerat sig i sin säng i sovrummet i hopp om att matte inte alls skulle hitta henne. Bad har nämligen aldrig fallit henne i smaken. Annat var det då Fabian levde. Som han älskade att bada, ute som inne. Det var många gången har nästan somnade då vattnet porlade och schampot masserades in. Tänk vilken fantastisk hund vi fick äran att uppleva ändå. Att vårt hjärta varit borta i mer än två år är ofattbart. Att han skulle fyllt fyra nu i november. Älskade jättenäsa!

 

 

Vi saknar dig hjärtat, du får oss ännu att le. 

Fantastiska Jättenäsan!

 

Starkt av dig att ha badat 2 Afghaner i ditt tillstånd, fast jag hoppas att mannen i huset hjälpte dig! :-)
Känner precis igen det där med att se lidande ut
och att försöka gömma sig! :-)
Så skönt det vore att ha en som gillar bad!
Han var fin din Fabian!

Han är så himla fin Fabian. Vet att jag grät så när jag läste historien om att han blev sjuk och var tvungen att avlivas. Det är såklart alltid hemskt när ett husdjur dör men jag tycker det är extra mycket hemskt när det gäller unga och "friska" djur (ja, de är ju såklart inte friska om de behöver avlivas men liksom friska i sinnet och sättet).

Vi kanske kommer behöva avliva vår katt som bara är drygt ett år för han blir aldrig riktigt bra trots otaliga veterinärbesök, provtagningar och mediciner. Vi har sagt att vi ska kämpa lite till för honom, kanske året ut, och sedan får vi helt enkelt bestämma oss.

Usch, det är så hemskt så jag blir ledsen bara av att tänka på det. Men jag är glad för den tid ni fick med Fabian och den tid vi åtminstone fått med vår Tiger också, även om tiden blev allt för kort.